Nya siffror: Nedgången fortsätter för kliniska prövningar i Sverige – nu måste samlade åtgärder till

Om Anders Blanck

Anders Blanck är
VD på LIF, bransch-
organisationen för
forskande läkemedels-
företag verksamma i Sverige.

Den allvarliga situationen för kliniska prövningar i Sverige fortsätter att förvärras. Ännu inte publicerad statistik från LIF:s årliga FoU-enkät bland LIF:s medlemmar visar ytterligare nedgång efter förra årets ytterst allvarliga nedgång på tjugofem procentenheter bara på ett år. Vår enkät kommer att publiceras inom kort, men redan nu står det klart att nu måste det vara färdigpratat – nu krävs ett samlat grepp från staten och landstingen för att vända utvecklingen.

Redan förra månaden skrev jag på LIFe-time om behovet av många olika åtgärder för att nystarta svensk klinisk forskning. Den analysen gäller fortfarande. Landstingen måste medverka till klinisk forskning, beställarnämnderna måste ha med forskningen i vårdavtalen med vårdgivarna, ALF-medlem måste följas upp och utvärderas och så vidare.

Regeringen har visat ett välkommet intresse för Life Science-sektorn, med många nya initiativ den senaste tiden. Men kopplingen till kliniska prövningar och till den forskning som måste ske ute i sjukvården är inte tillräckligt stark. Nu krävs ett samlat grepp, där staten tydligt ger signalen att utvecklingen för den kliniska forskningen måste vändas och där landstingen vidtar aktiva åtgärder för att stimulera vårdens deltagande i klinisk forskning. Det finns i nuläget en villrådighet även hos parter som inser situationens allvar – hur gör vi? Därför måste staten i form av regeringen ge en tydlig signal att detta problem måste hanteras med förtur, och staten måste också ge någon form av incitament för att underlätta samlade åtgärder.

Vi föreslår att deltagande i klinisk forskning och kliniska prövningar ska mätas och jämföras mellan landstingen på samma sätt som vården i övrigt gör inom ramen för Öppna jämförelser. Det är en vedertagen sanning att det som mäts också blir gjort, och jämförelserna stimulerar till lärande från de som presterar bättre. Dessutom står vårt förslag om en klinisk forskningsmiljard kvar. Kliniker och vårdcentraler som gör en extern finansierad klinisk prövning (det vill säga oftast betald av ett läkemedelsföretag) får samma summa av staten året därpå till egna forskningsprojekt. Vi tror att det kan öka intresset och komma åt just det problem som vi ser som det allvarligaste: Sjukvården prioriterar inte klinisk forskning. Det är bara ”produktion” av vanlig sjukvård som gäller, även när våra medlemsföretag betalar alla kostnader för en prövning. Det finns inte tid, brukar det heta. Med ökade ekonomiska incitament och mätningar av prestationerna kommer den värderingen att vända. För det gäller nu att sjukvården ska komma in i ett positiv-spiral-tänk: Kliniska prövningar ger stora fördelar för vården. Det utbildar personal, det ökar intresset för kvalitetsutvärdering av vården och patienterna får ökad tillgång till de nyaste behandlingsmetoderna. Spill-over-effekterna är många.

Alla är överens om att den svenska vården behöver göra fler kliniska prövningar. Många åtgärder behövs – och det är staten som måste gå före och visa riktningen.

 

  • Per N

    Hej!
    Du skriver att …”patienterna får ökad tillgång till de nyaste behandlingsmetoderna”. Är det så enkelt? Implementeringsforskning visar på svårigheter att omsätta forskningsresultat i klinisk praxis. Parallellt med klinisk forskning behövs därför implementeringsforskning, så vi blir bättre på att överbrygga klyftan mellan forskning och praktik.

    Per