Bakgrunden till uppdraget är de förändringar som skett i Sverige de senaste åren. Life Science-sektorn i Sverige har genomgått stora förändringar och läkemedelsbranschen har försvagats med bland annat färre antal anställda som följd. Tillbakagången är ett svenskt fenomen – om vi jämför med Danmark så går branschen där kraftigt framåt medan den i Sverige går bakåt. Den globala läkemedelsmarknaden har växt med drygt 45 procent mellan 2005 och 2011. Så det är Sverige som helt enkelt inte har hävdat sig i den hårdnande internationella konkurrensen. Det här är desto allvarligare eftersom läkemedel är en av de näringar som producerar basen för vårt ekonomiska välstånd – en svensk basnäring. I rapporten ”Vinst för Sverige” från Vetsam, Institutet för vetenskap och samhälle, sammanfattas branschens betydelse för Sverige:
- Läkemedelsbranschen bidrar med drygt 40 miljarder kronor per år till Sveriges BNP.
- Läkemedelsbranschen är den industrigren som har absolut högst förädlingsvärde per anställd, mer än fyra gånger högre än genomsnittet i hela ekonomin.
- Läkemedelsexporten svarar för 5 procent av de samlade svenska exportintäkterna.
- Exporten överstiger importen med drygt 25 miljarder kronor, vilket motsvarar halva det svenska överskottet i utrikeshandeln.
- Forskningsintensiteten i läkemedelsbranschen är mellan sex och tio gånger högre än i näringslivet i övrigt.
Det finns inte en ensam förklaring till den tillbakagång vi har sett. Många olika faktorer har samverkat: Sverige har halkat efter i den biomedicinska forskningen. Antalet kliniska läkemedelsprövningar har minskat. Hälso- och sjukvårdens möjligheter att fokusera på klinisk forskning och utveckling har minskat. Patienter i Sverige får tillgång till viktiga läkemedel senare än patienter i andra, jämförbara länder. Sammantaget innebär det att det innovativa klimatet i Sverige har försämrats. Samtidigt minskar Sveriges försprång då det gäller viktiga forskningsförutsättningar såsom kvalitetsregister, tilliten bland medborgarna till hälso- och sjukvården samt grundläggande folkhälsodata. Dessutom har företagens forskningsinvesteringar minskat i Sverige. Till det kommer faktorer som är mindre påverkbara på nationell nivå. Många tillväxtländer har byggt ut sin hälso-och sjukvård med ökat intresse och engagemang för Life Science-sektorn som konsekvens. Det här är ett allvarligt samhällsproblem. Det är inte Life Science-företagen det är synd om. Det är Sverige som nation som riskerar att gå miste om ekonomisk tillväxt, välfärdsvinster och bättre möjligheter för landets patienter. Branschens företag är i hög utsträckning globala. Om de inte kan forska, investera och växa i Sverige så kan de göra det någon annanstans – och det kommer de också att göra. Om läkemedelsbranschen försvinner från Sverige så kommer det att bli en stor utmaning att ersätta dessa arbetstillfällen med andra jobb med lika stort förädlingsvärde. Än är det inte för sent att vända utvecklingen, men om Sverige åter ska bli en viktig aktör i den globala läkemedelsmiljön finns några viktiga framgångsfaktorer:
- Det krävs excellent forskning och infrastruktur
- Hälso- och sjukvården måste vara i toppklass, men också forskningsintresserad och innovationsdriven
- De centrala myndigheternas processer och regelverk måste vara moderna, effektiva, förutsägbara och inriktade på att stödja såväl forskning som innovation.
I Sverige fattas de viktigaste avgörandena inom hälso- och sjukvården inte av regering och riksdag utan i varje enskilt landsting och region. I dessa finns det idag ett begränsat utrymme för att prioritera andra frågor än de som är kopplade direkt till leveransen av hälso- och sjukvårdstjänster. Forsknings- eller näringspolitiska överväganden görs sällan, även om det i vissa delar av landet finns en insikt om Life Science-sektorns betydelse för det egna landstingets eller den egna regionens framtid. Det är därför nödvändigt att regeringen tar ledningen för ett nationellt koordinerat arbete som både involverar och ställer krav på regioner och landsting, och som ger dem förutsättningar att vara en samarbetspartner till Life Science-företagen, men också att vara en krävande och nyfiken kund. Det är inte en åtgärd som kommer att förändra situationen. Det är en rad åtgärder och insatser som tillsammans har förutsättningar att vända situationen. Det kräver att alla drar åt samma håll och medverkar till förändring – över departementsgränser, myndighetsgränser och administrativa gränser. Det kräver att mål och inriktning för insatserna är tydliga och uppföljningsbara. Uppdraget till alla aktörer måste vara genomskinligt och precist. För att vända utvecklingen behövs bland annat:
- Stat och landsting måste gå hand i hand för att säkerställa att vi i Sverige har tydliga och effektiva regelverk för tidig introduktion och systematisk utvärdering av nya läkemedel och andra behandlingsmetoder.
- Hälso- och sjukvårdens förnyelsekraft blir större om man strävar efter, och mäts på, vårdresultatens ständiga förbättring. Därför bör ersättningsmodeller och vårdavtal baseras på betalning för uppnådda medicinska resultat i stället för, som idag, i huvudsak baseras på genomförda vårdinsatser.
- Det måste ställas tydligare krav i t.ex. lagar och andra statliga styrinstrument på att hälso- och sjukvården ska ge tid och utrymme för klinisk forskning och utveckling. Deltagandet i klinisk forskning och utveckling bör mätas och offentliggöras i Öppna jämförelser, på samma sätt som vårdinsatser gör.
- Tilldelning av statliga forskningsmedel till hälso- och sjukvården bör till viss del göras i relation till i vilken utsträckning samarbete sker med näringslivet, t.ex. i form av deltagande i kliniska läkemedelsprövningar och kliniska studier, och till användning av moderna och effektiva metoder.
Sverige har möjligheter. Vi har en tradition att vårda inom Life Science. Men det kräver inte bara en handlingskraftig regering som har en strategi som är heltäckande, utan det kräver också en konkret handlingsplan och ett fast grepp om genomförandet av de nödvändiga reformerna.