Tio svenskar dör varje dag i sjukdomar som sjukvården hade kunnat åtgärda. I sin slutrapport anser Kommissionen för jämlik vård att en mer jämlik vård endast är möjlig om den enskilde får verklig makt över sin vård. Kommissionen anser att den ojämlika vården på sikt kan undergräva förtroendet för den solidariska finansieringen av sjukvården och föreslår en nollvision: inga dödsfall på grund av ojämlik vård ska inträffa. Det har kommit ett flertal rapporter om ojämlikheter i sjukvården under de senaste åren och debatten har tidvis varit livlig. Ändå har så lite hänt i praktiken. Varför, frågar sig Kommissionen för jämlik vård som idag den 16 mars 2015 presenterar 17 förslag för att minska ojämlikheten. Kommissionen menar att den viktigaste förklaringen till att ojämlikheten består i vården är att sjukvården fortfarande inte utgår från den enskilde patientens behov. Det borde vara självklart att sjukvården är patientcentrerad och att den enskilde patienten vid varje tillfälle erbjuds den bästa möjliga vården utifrån sitt vårdbehov. Något annat mål är inte möjligt i en solidariskt finansierad sjukvård, slår Kommissionen fast i sin rapport. Argumentationen utgår från portalparagrafen i Hälso- och sjukvårdslagen som anger att grundmålet för sjukvården är en god hälsa och vård på lika villkor för hela befolkningen. Kommissionen anser vidare att begreppet ”jämlik vård” inte bara omfattar de insatser sjukvården erbjuder, utan även ett ansvar för sjukvården att minska skillnaderna i hälsoutfall.
Otillräcklig patientlag
Patientperspektivet har stärkts i Sverige, men den nya patientlagen som trädde i kraft den 1 januari 2015 är otillräcklig. Till exempel ändras inte den grundläggande maktordningen som innebär att de enskilda landstingen var för sig bestämmer vilken vård medborgarna ska erbjudas. Perspektivet måste förskjutas så att patienter får verklig makt över sin vård, anser Kommissionen. Patienter behöver bättre ”verktyg” så att de kan jämföra olika vårdalternativ. Sjukvården måste mäta och redovisa vårdresultat och vårdkvalitet på ett för alla tydligt och begripligt sätt. De geografiska gränserna mellan landsting måste få mindre betydelse. Patienten ska få tillgång till bästa möjliga sjukvård oavsett var den utförs. Konsekvenserna för sjukvårdssystemet ska vara underordnade.
Hur många dödsfall kan vården skjuta upp?
Det finns många sätt att påvisa ojämlik vård utifrån geografi, socioekonomi, kön, ålder och eventuella funktionsnedsättningar. Ett annat sätt är att belysa hur många människor som dör i förtid på grund av ojämlik vård genom att använda statistiken från Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting över sjukvårdsrelaterad åtgärdbar dödlighet. Med detta avses områden där tidigare diagnos och tidigare insatta medicinska åtgärder hade kunnat påverka utfallet. Under perioden 2010-2013 avled närmare 13 500 människor i förtid; dödsfall som en bättre sjukvård hade kunnat förhindra och skillnaderna mellan landstingen är stora. Antalet kvinnor som avled i Halland var 23 av 100 000 att jämföra med 40 i Jämtland. För män var antalet 34 per 100 000 i Halland, men 57 i Norrbotten.
Är ekonomin en bromskloss?
Är ekonomin ett hinder för en mer jämlik vård? Nej, menar Kommissionen. De totala kostnaderna för sjukvård ligger stabilt kring 9,5 procent av bruttonationalprodukten, BNP. Läkemedelskostnaderna, som ofta i den allmänna debatten utmålas som ett stort hot, står för en minskade andel av de totala sjukvårdskostnaderna. År 2001 stod läkemedel för 10,8 procent av de totala sjukvårdskostnaderna. 2012 hade andelen sjunkit till 8,3 procent. Läkemedlens andel av landets samlade BNP sjönk från 0,95 procent till 0,79 procent. En förklaring till läkemedlens minskande andel är enligt Kommissionen att sjukvården under det senaste decenniet prioriterat ner läkemedelsbehandling. I stället för att tala om ”en tickande kostnadsbomb” för läkemedel borde debatten i stället handla om vilka förbättringar i sjukvården som blir möjliga tack vare medicinska landvinningar. En allvarlig effekt av myten om de ökande läkemedelskostnaderna är att många patienter nekats behandling med hänvisning till kostnadsskäl.
Frågor till beslutsfattare
Utifrån jämlikhetsperspektivet formulerar Kommissionen tre centrala frågeställningar:
- Behövs det på kort sikt större resurser till sjukvården för att minska ojämlikhet på grund av bostadsort, ålder, kön eller socioekonomiska faktorer? Eller handlar det om att vården i högre grad ska göra rätt saker och uppmärksamma ojämlikheter?
- Finns det en risk att sjukvården blir alltmer ojämlik i takt med att landstingens ekonomi blir alltmer ansträngd när vårdbehoven ökar snabbare än skatteunderlaget?
- Ska de gemensamma finansieringen av sjukvården i framtiden gälla all vård eller måste medborgarna var beredda på att betala mer ur egna fickor? Hur påverkar möjlighet eller krav på egenfinansiering av viss vård jämlikheten ur ett socioekonomiskt perspektiv?
Kommissionens 17 förslag i korthet
- Inför en nollvision för dödsfall på grund av ojämlik vård.
- Alla ska ha rätt till en ny medicinsk bedömning, en second opinion.
- Alla ska få tydlig information om sina rättigheter som patient.
- Alla har rätt att ta del av sjukvårdens resultat.
- Landstingen måste med kraft agera mot ojämlik vård i olika befolkningsgrupper.
- Alla landsting bör inrätta en fristående regional samordnare för jämlik vård.
- I läkar- och sjuksköterskeutbildningarna införs examensmål om kunskaper kring samhällsförhållanden som påverkar hälsan för enskilda och befolkningsgrupper.
- Ersättning till vårdgivare måste i högre grad ta hänsyn till vårdbehov och enskilda patienters förutsättningar och egenskaper.
- Regionala cancercentrum är ett första steg mot större regioner.
- På sikt kan sjukvården organiseras i större sjukvårdsregioner. Alternativet är förstatligade universitets- och regionsjukhus. Sjukvårdens framtida organisation där jämlik och personcentrerad vård är ett tydligt nationellt mål bör utredas.
- Staten bör ta hela kostnadsansvaret för alla nya innovativa läkemedel de tre första åren efter godkännande och fastställt pris.
- När ett läkemedel godkänts inom förmånssystemet ska det omedelbart kunna förskrivas av läkare och nå alla patienter oavsett bostadsort. Landstingens överprövning av läkemedel leder till ojämlik vård och ska upphöra.
- Patienter ska få information om relevanta forskningsstudier. En nationell forskningsportal inrättas där patienter kan kontakta forskare oavsett var i landet studien bedrivs.
- Regeringen bör anslå medel för forskningsmedverkan riktad till patientorganisationer.
- IT-stöd, journalsystem och blodbanker och annan infrastruktur ska stödja en nationellt samordnad diagnostik, behandling och forskning.
- Sjukvårdshuvudmännens uppdrag till vården måste innehålla ett tydligt krav på och ökade resurser till forskning.
- Alla specialistläkare garanteras fortbildning. Genomgången kontinuerlig fortbildning ska vara ett krav för att få behålla specialistbevis.
I januari 2012 tillsatte LIF – de forskande läkemedelsföretagen Kommissionen för jämlik vård. Uppdraget var att från ett oberoende perspektiv granska, utreda, analysera och initiera debatt kring hur patienter i Sverige ska få jämlik tillgång till vård och omsorg av bästa möjliga kvalitet. Efter ett gemensamt initiativ mellan Cancerfonden och LIF förlängdes uppdraget till den 31 december 2014. Kommissionen för jämlik vård som avlägger slutrapporten består av:
- Ordförande: Ilija Batljan, vice vd på Rikshem, tidigare landstingspolitiker (S).
- Vice ordförande: Cristina Husmark-Pehrsson, tidigare socialförsäkringsminister och riksdagsledamot (M).
- Klas Kärre, professor samt ordförande för Cancerfondens forskningsnämnd.
- Ingrid Burman, ordförande för Handikappförbunden.
- Curt Persson, ordförande i PRO (Pensionärernas riksorganisation)
- Anders Milton, läkare, statlig utredare och tidigare regeringens psykiatrisamordnare.
Bild
Bildcollage rapporten, LIF, Lotta Fogelström (CC BY-NC-ND 3.0)