I sin inledning på årets IHE-forum konstaterade Bengt Jönsson, professor emeritus vid Handelshögskolan, att innovation traditionellt förknippas med statliga verksamheter eller med medicinska specialiteter. Ett klassiskt exempel på en omvälvande, disruptiv, innovation är behandlingen av magsår som gick från att delar av magsäcken opererades bort till att magsåren läktes av syrahämmande läkemedel i kombination med antibiotika.

– Nu är innovation en av de viktigaste delarna av sjukvårdspolitiken och är ett brett begrepp som omfattar både mindre och revolutionerande förändringar. Inom en organisation sker den mesta utvecklingen i form av små stegvisa förbättringar medan omvälvande förändringar oftast kommer utifrån, sade han.

Teknikförändringar och innovationer kan delas in i tre kategorier. En grupp består av sådant som hjälper patienten men inte förändrar sjukdomen i grunden. En andra, som ofta betraktas som högteknologisk sjukvård, klassade Bengt Jönsson som halvvägsteknologi, det vill säga förändringar som kan ändra ett förlopp, till exempel strålbehandling mot cancer, dialys och njurtransplantation vid njursvikt.

Den tredje kategorin, högteknologi, innehåller åtgärder som baseras på ny kunskap och ny förståelse av en sjukdom. Upptäckten att bakterien Helicobacter pylori orsakar magsår onödiggjorde kirurgi är ett exempel. Vissa cancerbehandlingar kan också hamna i denna kategori. Sådan teknologi kan erbjuda högt värde i form av prevention eller bot till en låg kostnad.

– Helt nya sätt att bedriva diagnostik och behandling, så kallad precisionsmedicin, får konsekvenser för hur vården ska regleras och ersättas. Disruptiva innovationer kan inte behandlas på samma sätt som rutinsjukvård. Varje ny omdanande innovation måste hanteras individuellt, sade Bengt Jönsson.

Organisationen hindrar förändringar

Disruptiva innovationer bryter mot det gamla sättet att arbeta. De möter ofta motstånd som grundas på sjukvårdens strukturer som är starka hinder mot förändringar som inte kommer inifrån och passar in i organisationen. Det menade regeringens nationelle samordnare för Life Science, Anders Lönnberg.

Vad får lokala chefer att fatta beslut? frågade han sig.

– Policybeslut från landstingen saknar betydelse, enligt en rapport från Myndigheten för vård- och omsorgsanalys. Det som landstinget, sjukhuset eller vetenskapen säger har nästan ingen betydelse. Lokala chefer tar mest hänsyn till det som berör den egna kliniken. Om vi inte lyckas komma åt detta synsätt blir det svårt att förändra sjukvården, sade Anders Lönnberg.

Han hänvisade till hur ett förslag att förse KOL-patienter med en elektronisk spirometer i hemmet inom Stockholms läns landsting bemöttes. Metoden kunde användas för att tidigt upptäcka försämringar hos patienterna och därmed minska sjukhusinläggningar tack vare snabbt insatt läkemedelsbehandling. Den hade med stor framgång använts i England.

– SLL erbjöds att prova metoden. Alla i central ställning var entusiastiska, men klinikerna sade nej. Deras argument var att eftersom klinikerna fick ersättning per besök skulle deras ekonomi rasa ihop när patienterna inte kom dit lika ofta. Klinikerna sade också nej till en anpassad ersättningsmodell. Senare framkom att motståndet handlade om att kliniken skulle tvingas minska personalen om metoden infördes, sade Anders Lönnberg.

Hur mycket styr ersättningssystemet?

Sjukvårdens ersättningssystem är viktiga men frågan är vilken betydelse de har för sjukvårdens arbetssätt. Ersättningssystemen blir allt viktigare ju högre upp i hierarkin man kommer, menade Ingrid Bengtson-Rijavec, hälso- och sjukvårdsdirektör i Region Skåne.

Regionen har gått från anslagsstyrning till prestationsstyrning där vården fick betalt efter det de åstadkom. När regionen sedan gick tillbaka till anslagsfinansiering trodde man att det skulle finnas kvar tillräckliga drivkrafter för att ändå spara resurser genom att flytta ut verksamhet till öppenvården.

– Men det blev inte så hos oss. Idag producerar vi mindre vård än någonsin trots att det finns ekonomiska incitament för att producera mer och billigare. Vår slutsats är att andra incitament än ersättningssystem behövs för att skapa förändringar, sade hon.

Ingen mottagare för innovation

Carl Borrebaeck är professor i immunteknologi med lång erfarenhet från translationell cancerforskning. Tidig diagnostik räddar fler liv än behandling och det kommer att förändra cancervården i grunden, förutsåg han. Ett tidigt exempel var mammografin på 1980-talet som påverkade hela vårdkedjan vid bröstcancer. Men de diagnosmetoder som nu utvecklas har ännu större potential.

– Det finns ett stort intresse men det räcker inte. Det saknas en mottagarorganisation för nya innovativa metoder. Patienter får därför vänta onödigt länge och redan har företag som bygger på nya sätt att jobba sålts till andra länder, sade han.

Emma Spak, ordförande för Läkarförbundets råd för läkemedel, IT och medicinteknik, menade att sjukvården är intresserad av nya idéer.

– Nya terapier anses spännande. Men att ändra vårt sätt att jobba är mycket svårare. En förklaring är att det är för lite tid som avsätts för att ändra vårt arbetssätt. Läkarförbundet anser att verksamhetsutveckling ska vara en uppgift för hälso- och sjukvården. Vill sjukvården bryta mönster och att vi ska jobba på ett annat sätt måste man ge rebellerna en frizon och inte straffa dem som driver utvecklingen framåt, sade hon.

Forskning lågt prioriterad

Att tidsutrymmet för forskning, även på universitetssjukhusen, har pressats ner är väl känt sedan länge. Men inte nog med det.

– Att det finns mindre luft är systemet har många vittnat om. Allt mer av arbetstiden kartläggs. Är man timreglerad är det svårare att smita iväg till forskningslabbet. Även lokaler för forskning blir mer kringskurna. I Göteborg började man ta betalt även för biutrymmen så att vissa forskare inte längre hade råd att ha kvar sina lokaler, sade Emma Spak.

Carl Borrebaeck instämde i att situationen är bekymmersam.

– Pengar är inte problemet. Vi kan betala forskare men de har inte tid. Och det finns inte heller stöd i organisationen uppifrån för att forskning är viktigt. Det är absurt! Vi anordnar gratis högklassiga föreläsningar för onkologer men från onkologikliniken i Lund kommer nästan ingen med hänvisning till att det "tar ju en hel dag". Trots att ett deltagande kan vara en del av fortbildningen, sade han.

Företag breddar sig

Under lång tid har det varit svårt att få till samarbeten mellan företag, akademin och sjukvården. Men det finns tecken på minskande beröringsskräck och en ökad förståelse för att samarbete är nödvändigt för en mer effektiv sjukvård.

Företaget MSD Sverige har en ambition att utvecklas från att vara ett läkemedelsföretag till att bli ett hälso- och sjukvårdsföretag. Sahlgrenska Akademin, Region Västra Götaland och MSD ska driva ett projekt för bättre vård i Västsverige. Alzheimers demens kan bli ett område för samarbetet, enligt Ulf Janzon, tillförordnad VD för MSD Sverige.

– Lyckas vi med det vi åstadkom inom hiv/aids-vården för tjugo år sedan skulle vi frigöra ett par hundra tusen demensboenden och frigöra vårdpersonal för andra angelägna uppgifter. Vi måste hitta indikatorer som kan sålla fram de personer som kan gynnas av tidig behandling. Lyckas vi med det och dessutom kan utveckla bättre läkemedel kan vi kanske bromsa utvecklingen, sade han.