Den svenska forskargruppen har intresserat sig för det så kallade immunologiska minnet, som gör att vårt immunförsvar snabbt kan känna igen och bekämpa virus och bakterier som det varit i kontakt med tidigare. Forskarna har gett möss ett modellvaccin via munnen och har sedan kunnat följa de immunceller som bildas under resten av musens levnadstid.

– Vi kan visa att det går att åstadkomma ett livslångt immunologiskt minne i unika celler i tarmslemhinnorna som inte bildas när vaccinet ges som en injektion, säger docent Mats Bemark vid Sahlgrenska akademin, som lett den svenska forskargruppen.

Mats Bemark
Mats Bemark

Omfattande projekt

Den svenska studien publiceras i den ansedda tidskriften Nature Communications. Studien är resultatet av ett mycket omfattande projekt som pågått länge. Forskarna menar att studien kan betraktas som ett genombrott inom vaccinforskning.

– Vårt projekt har pågått i 5-6 år och i varje experiment har vi studerat långtidseffekter av de särskilda minnescellerna. Det gör oss också rätt säkra på det vi kommit fram till och de slutsatser vi drar beror på att vi kan visa att ett långsiktigt minne bildas, säger Mats Bemark.

Kroppens slemhinnor är centrala för många sjukdomar. Olika skadliga virus och bakterier måste ju komma in i kroppen på något sätt. Eftersom huden skyddar oss finns det störst möjlighet för virus och bakterier att ta sig in via kroppens slemhinnor som framför allt finns i luftvägarna och tarmsystemet. Men tidigare har det varit ganska obeforskat om det immunologiska skyddet i slemhinnorna skiljer sig från skyddet i övriga kroppen, menar Mats Bemark.

Forskarna anser att studien kan ge underlag för att utveckla bättre vacciner i framtiden.

– Vi kan visa att det inte endast är en framkomlig väg att ge vacciner via slemhinnorna, utan att det också är en bättre väg när man utvecklar nya vacciner.

Mycket återstår

Fynden i studien kan ha stor betydelse, kanske framför allt för vacciner i utvecklingsländer, exempelvis mot tarmsjukdomen kolera och liknande sjukdomar. Det återstår dock mycket arbete. Om det modellvaccin som användes på möss i studien överfördes på människa skulle biverkningar i form av svår diarré bli följden.

– Det svåra med orala vacciner är att cellerna måste ta sig igenom och överleva den sura miljön i magen för att ta sig ner i tarmen. Det är en utmaning för forskningen att hitta en molekyl som är stabil, och som inte behöver tas i så stora mängder samtidigt som den inte skall ge upphov till biverkningar, säger Mats Bemark.