Europas ledande position inom den medicinska forskningen har försvagats de senaste tio åren. EU har därför gjort en del för att skapa bättre förutsättningar och stärka konkurrenskraften, genom reformer för bland annat medicinteknik och kliniska prövningar. Som ett led i det här arbetet röstade Europaparlamentet nyligen för ett betänkande om att förbättra tillgången till läkemedel i EU och stärka förutsättningarna för innovation och utveckling av nya läkemedel och behandlingsformer.

Samtidigt som läkemedel blir allt bättre och mer effektiva – vi kan i dag bota eller lindra många sjukdomar som man tidigare dog av – blir vi allt äldre. Det gör att efterfrågan på läkemedel ökar i många länder. Eftersom resurserna som alltid är begränsade leder det till en situation där vissa medlemsstater inte har möjlighet att erbjuda sina medborgare den bästa hälso- och sjukvården. Det är såklart inte alls bra och vi måste göra mer för att ändra på det.

”Europa behöver göra mer för att stärka förutsättningarna för forskning och utveckling av nya läkemedel och behandlingsformer, och säkerställa att dessa kommer patienterna till godo snabbare”.

Som så ofta när läkemedelsfrågor diskuteras blev det tydligt att många har en förenklad bild av hur läkemedelsindustrin fungerar. Att företagen besitter stor kompetens och att de under lång tid har utvecklat nya innovativa läkemedel som har skapat stora värden för såväl enskilda patienter som för sjukvården och samhället i stort är alltför ofta något som förbises. Läkemedelsindustrin är en integrerad del av hälso- och sjukvården och helt avgörande för att den ska fungera. Det går inte att operera utan läkemedel och mediciner.

Självklart måste det finnas ett samhällsperspektiv i företagens arbete. Men en grundförutsättning för att kvalitetsförbättringar ska komma till stånd och nya bättre läkemedel tas fram är att företagen får möjlighet att tjäna pengar och gå med vinst. Det borde vara en självklarhet i en marknadsekonomi, men det är tyvärr inte fallet när det kommer till läkemedel och diagnostik. Tongångarna går att känna igen från den svenska politiska debatten, inte minst den om vinster i välfärden. Att det sedan förs diskussioner om hur pris- och ersättningsmodeller ska utformas är en helt annan sak. Diskussionerna måste dock föras med utgångspunkt i att läkemedelsindustrin är en del av lösningen och inte själva problemet.

Europa behöver göra mer för att stärka förutsättningarna för forskning och utveckling av nya läkemedel och behandlingsformer, och säkerställa att dessa kommer patienterna till godo snabbare än idag.

Det är att skjuta sig själv i foten att, som alltför många av mina kollegor i Europaparlamentet, misstänkliggöra en av de mest konkurrenskraftiga och högteknologiska industrierna i Europa, som sysselsätter närmare en miljon människor och skapar så mycket nytta för så många människor.