Verkligheten – som den beskrivs i kvalitetsregistrens nulägesrapport för 2015 – är att viktiga steg tagits mot visionen. Tio kvalitetsregister har nått högsta certifieringsnivå, antalet publikationer har fördubblats och insatser pågår för att underlätta datainsamlingen. Visionen om ”Guldgruvan” beskriver dock den situation som behövs för en hälso- och sjukvård i världsklass och för att Life Science-företagen ska investera i Sverige. Därför är det viktigt att hålla fast vid den och använda det sista året av Regeringens och SKL:s gemensamma kvalitetsregistersatsning till att analysera vad som återstår att göra för att den ska bli verklighet, och till att initiera de nödvändiga åtgärderna. Att det återstår arbete för att nå visionen är tydligt inom läkemedelsområdet. Det finns i dag sällan möjlighet att samla de data som behövs för att öka kunskapen om nya läkemedel. Det är oroande eftersom utveckling, prissättning och introduktion av läkemedel genomgår en snabb utveckling. Ett exempel är att det innan åsskiftet beslöts att en ny typ av lipidsänkande läkemedel inte ska subventioneras. Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) konstaterar att det inte är möjligt att följa att det är rätt patienter som behandlas med de nya läkemedlen. Samtidigt rekommenderar SKL:s råd för nya terapier (NT-rådet) att när behandling sker ska det registreras i Kardiogenetikregistret som är under uppbyggnad. Det är oklart om TLV:s beslut varit ett annat om registret varit etablerat. Oavsett vilket, exemplifierar detta behovet av datainsamling när läkemedel godkänns stegvist för att ge de mest behövande patienterna tidig tillgång till ny behandling. Ett annat exempel är den av TLV nyligen avslutade genomgången av TNF-α-hämmare, som är läkemedel som följts i Svensk Reumatologis Kvalitetsregister (SRQ) under lång tid. Trots detta var det frånvaron av randomiserade, direkt jämförande studier som bidrog till slutsatsen att det saknas stöd för att det föreligger skillnader mellan läkemedlen. Det visar att även när det finns bra data tillgänglig kan det vetenskapliga värdet av dessa data ifrågasättas när det kommer till faktiska beslut och skarpa rekommendationer. Det råder enighet om att framtiden ligger i att använda registerdata men det faktum att vi i praktiken inte kommit längre indikerar att frågan drabbats av ”konsensusdjävulen”. Frånvaron av tydliga motsättningar hämmar utvecklingen. Men ingen tjänar på att de svenska möjligheterna beskrivs som fantastiska om de i realiteten bara är det inom vissa terapiområden och för vissa typer av analyser. Det behövs en mer detaljerad karta över vad som är unikt, vad som är riktigt bra och var vi har blinda fläckar i jämförelse med länder som – precis som vi - gör särskilda satsningar för att stärka sin konkurrenskraft inom Life Science. Kartan behövs för att ta fram en plan som kopplar samman insatser inom nationell e-hälsa och ordnat införandet av läkemedel med den särskilde Life Science-samordnarens arbete. Sedan kan den internationellt framskjutna plats som våra myndigheter Läkemedelsverket och TLV har användas för att Sverige ska kunna ta del av de stora satsningar som just nu sker för förbättrad uppföljning av läkemedel inom EU. Allt talar för att läkemedelsföretagen i framtiden kommer att få betalt för de faktiska resultat och besparingar som deras läkemedel bidrar till. Sverige har alla möjligheter att vara först med ett sådant system men för det behövs en rejäl ambitionshöjning i ”guldgruvan”. Låt oss använda sista året av kvalitetsregistersatsningen för att verkligen planera för en sådan utveckling.
Karolina Antonov
Analyschef på Lif - de forskande läkemedelsföretagen.