Efter att den brittiska premiärministern Theresa May utlöste EU-fördragets artikel 50 den 29 mars har som väntat ett positionerande satts igång där parterna med olika små försöksballonger känner på varandra, som två boxare i ringen som jabbar lite grand innan matchen sätter igång ordentligt. Och båda sidor av de kommande förhandlingsborden kommer också att ledas av två hårdföra politiker. Den brittiske Brexit-ministern David Davis är en av det konservativa partiets mest inbitna euroskeptiker, och EU-förhandlaren, den konservative fransmannen Michel Barnier är känd i EU-korridorerna för att sätta skräck i de flesta han förhandlar med.
En sådan ballong släpptes upp häromdagen av britterna. I Storbritannien hörs en del röster kring att EMA kanske inte alls behöver flytta från London, och att om det sker så blir det på mycket lång sikt, kanske en tioårsperiod. En talesperson från det brittiska Brexit-kansliet påpekade häromdagen till journalister att det faktiskt inte fattats något beslut om att flytta EU-myndigheter. Det här blir en fråga för Brexit-förhandlingarna, sade talespersonen. Då ska den brittiska regeringen diskutera med EU om hur samarbetet inom de här områdena ska se ut framöver. Vi får se hur de förhandlingarna slutar, menade han.
Men ballongen sköts snabbt ned av andra sidan. EU:s myndigheter ska finnas inom EU:s gränser. Det är inte en del av Brexit-förhandlingarna, utan en konsekvens av Brexit. Storbritannien ska lämna EU och har inget med att göra var EU:s myndigheter placeras, sade en talesperson för EU-kommissionen, som också aviserade ett snabbt beslut om nya värdländer för EMA och för EU:s bankmyndighet.
Det är bra att EU snabbt och effektivt dödar alla tankar om att frågan om var EMA ska placeras ska bli en del av Brexit-förhandlingarna. Det värsta som kan hända är att beskedet i EMA-frågan drar ut på tiden. Det förlorar alla på, utom möjligen den brittiska regeringen vilket förstås är underordnat. Storbritannien ska bistå EU med en så smidig flytt som möjligt – men i övrigt hållas borta från processen.
LIF är en tydlig förespråkare för EMA i Sverige, och vi var också först i Europa med att föra flytten på tal vid Brexit. Även om Sverige rent objektivt sett är ett av de främsta kandidatländerna är det uppenbart att det är till fördel för Sverige med ett snabbt beslut av EU:s stats- och regeringschefer om nytt värdland, helst redan vid toppmötet i juni. Men de främsta skälen till att EMA inte får hamna på Brexit-förhandlarnas bord är de svåra konsekvenserna för hela läkemedelsområdet i Europa. Vi får inte glömma att det handlar om läkemedel, och att människors liv bokstavligen står på spel.
EMA är i dag en ytterst välfungerande myndighet, och det svenska bidraget har vi all anledning att känna oss stolta över. Sverige har som utredningsland inför EMA-beslut tagit ansvar långt utöver vår relativa storlek inom EU. Mer än de flesta myndigheter är EMA beroende av optimalt fungerande processer som leder fram till att läkemedel godkänns och kan börja användas av patienter. Och hela läkemedelssystemet är beroende av att medborgare inom EU känner tilltro till att godkända läkemedel är säkra att använda och att de ger förväntad medicinsk effekt. För läkemedelsföretagen är det helt avgörande att EMA kan upprätthålla sin höga vetenskapliga nivå och att alla processer fungerar inom angivna tidsramar.
Men för varje dag som beskedet kring EMA:s nya hemvist dröjer ökar riskerna. Redan i dag drabbas myndigheten av att erfarna medarbetare slutar, och om kompetenstappet får fortsätta under en längre period får det till slut konsekvenser för patienters tillgång till nya läkemedel. Som situationen är i dag har inte EMA det bästa rekryteringsläget då man dessutom söker toppkrafter inom läkemedelsområdet. Vem i en sådan position vill ta anställning i London i en verksamhet som inom kort ska flytta till ett helt annat – och i nuläget okänt – land?
Det är bra att Sverige tydligt trycker på inom EU för ett snabbt beslut om EMA. Det vore givetvis mycket bra för oss som Life Science-nation om det beslutet blev Stockholm och det snabbväxande klustret i Hagastaden. Men det viktigaste för alla Europas patienter är att beslutet fattas nu.