Helena Winberg, ordförande i Svensk förening för barnanestesi och barnintensivvård och Elisabeth Olhager, verksamhetschef för barnkirurgi och neonatalvård vid Skånes universitetssjukhus i Lund.

En nationell samordnare och fler specialistsjuksköterskor. Det är två saker som står högt på önskelistan för landets fyra barnintensivvårdskliniker i Lund, Göteborg, Stockholm och Uppsala. I dag finns i princip möjlighet att ha 48 platser – men i praktiken är bara 27 av dem öppna. Den viktigaste anledningen är bristen på sjuksköterskor.

– Att arbeta med livshotande sjuka barn och deras familjer är bland det tuffaste man kan göra, och upplärningstiden är väldigt lång. Det är högteknologisk vård, snabba beslut och generellt väldigt pressande, konstaterade Helena Winberg, ordförande i Svensk förening för barnanestesi och barnintensivvård, i samband med mötet i Lund.

Vid mötet deltog representanter för nio av landets sjukhus, flera universitet samt Socialstyrelsen. Ett av de ämnen som diskuterades var hur antalet sjuksköterskor inom barnintensivvården ska öka. Elisabeth Olhager, verksamhetschef för barnkirurgi och neonatalvård vid Skånes universitetssjukhus i Lund, konstaterade att Sverige behöver utbilda fler, men också se över löner, karriärmöjligheter och arbetstider.

– En barnintensivvårdsavdelning är skörare än en vanlig medicinavdelning. Det kanske tar fem år innan du har sett allt du behöver se på avdelningen. Att då tappa en sjuksköterska efter fem år blir problematiskt, det går inte att bara ersätta med en ny, sade Elisabeth Olhager.

Sverige långt under Europasnittet

Sveriges 27 intensivvårdsplatser för barn innebär ungefär 1,5 platser per 100 000 barn i landet. I Europa är snittet omkring 2,5 platser, vilket Sverige skulle uppnå om alla de 48 platserna stod öppna. Nederländerna, som gjort en särskild satsning på området, har 4,5 platser per barn.

Med alltmer avancerad vård och allt fler för tidigt födda som överlever ökar trycket på de barnintensivvårdsplatser som finns. Förra året placerades omkring hundra barn i Sverige på allmänna intensivvårdsavdelningar trots att de, enligt riktlinjer som specialistföreningar tagit fram, borde ha placerats på särskild barnintensivvårdsavdelning.

– Även om vi inte vet att det skulle ha gått dåligt för något av de barnen, så finns det forskningsstudier som visar att barn som uppfyller kriterierna för barnintensivvård får bättre förutsättningar på specialiserad avdelning. Det gäller såväl direkt överlevnad som livskvalitet, sade Helena Winberg.

Elisabeth Olhager konstaterade att siffrorna är oroväckande, och att mötet ska vara ett steg på vägen mot bättre patientsäkerhet. Bristen på platser kan drabba såväl akut sjuka barn, som barn som exempelvis får sina operationer uppskjutna för att platser saknas.

Inga pengar till nationell samordnare

Mellan de fyra klinikerna i Sverige finns ett tätt samarbete där man ringer varandra flera gånger i veckan för att hitta plats för sjuka barn, ibland även utomlands. Det har hänt att barn har skickats till sjukhus i exempelvis Oslo och Köpenhamn.

En nationell samordnare med överblick över tillgång och efterfrågan, som också kunde ge medicinska råd per telefon, skulle vara en viktig avlastning för klinikerna, menar Helena Winberg. Svensk förening för barnanestesi och barnintensivvård har efterfrågat en sådan samordnare i flera år. Uppmuntran har kommit från flera håll – men inte det ekonomiska stöd som behövs. Socialstyrelsen skickade frågan vidare till SKL, som avslog begäran om finansiering och hänvisade till de fyra förvaltningarna för att de skulle lösa frågan internt.

– I dag har vi en diskussion för att ta fram åtgärdsförslag. Eftersom vi i Lund har kallat till mötet är det vi som tar emot förslagen, och vi kommer att föreslå hur arbetet ska gå vidare. Jag har förvaltningschefen bakom mig i detta, sade Elisabeth Olhager.