Den nya patientlagen var efterlängtad av många när den trädde i kraft i januari 2015. Olika jämförelser visar att Sverige under lång tid legat efter andra länder gällande i vilken grad sjukvården är patientcentrerad, och vilka rättigheter patienten har inom bland annat tillgänglighet, information och delaktighet.

Myndigheten för Vårdanalys har i uppdrag av regeringen att under en treårsperiod utvärdera införandet av patientlagen och om lagstiftningen får den effekt som det var tänkt. I en ny rapport från Vårdanalys, som bland annat bygger på djupintervjuer med företrädare för landsting och nationella aktörer, görs dock den samlade bedömningen att vårdens aktörer hittills inte betraktar patientlagen som en kraftfull reform som föranleder stora förändringar.

Vårdanalys pekar i rapporten på fyra övergripande hinder som försvårar för patientlagen att få genomslag:

• Befolkningens kännedom är fortsatt låg: Kännedomen är låg om patientlagen, såväl i befolkningen som helhet, som bland patienter som ofta har kontakt med vården. En enkätundersökning från patientorganisationen Neuroförbundet visar att endast 24 av 1 672 patienter uppgav att de fått information om patientlagen vid sitt senaste besök i hälso- och sjukvården.
• Svårt omsätta lagen i praktiken: På verksamhetsnivå upplever professionen ett antal hinder som gör det svårt att leva upp till lagen. Det saknas kunskap och samsyn kring hur lagen ska tolkas. Andra skäl är att patientlagen konkurrerar om uppmärksamheten med många andra uppgifter och styrsignaler, och att lagen skapar etiska dilemman kring exempelvis integritet.
• Landstingens strukturella förutsättningar: Många landsting brottas med ansträngd ekonomi vilket påverkar möjligheter att uppfylla lagens intentioner. Många enheter har dålig kontinuitet på personalsidan, och i många fall stimulerar inte ersättningssystemen till innovation och förnyade arbetssätt.
• Nationella lösningar saknas: Patientlagen ger möjlighet att välja en vårdcentral i ett annat landsting, men rutiner är inte harmoniserade mellan landstingen. Det finns ingen gemensam lösning för hur högkostnadsskydd och frikort ska hanteras, och inte heller gemensamma regler för remisshantering.

Syftet med patientlagen var att åstadkomma ett perspektivskifte i vården, att lagen skulle ge avtryck i arbetssätt och kultur inom hälso- och sjukvården. Detta har än så länge inte infriats.

– Vi gör bedömningen att vårdens aktörer hittills inte betraktat patientlagen som en reform som motiverar till mer genomgripande förändringar. Är det nuvarande förhållningssättet till patientlagen ändamålsenligt, eller krävs stärkta insatser för att skapa en utveckling i linje med lagens intentioner? Det blir en nyckelfråga i vår slutrapport 2017, säger Christofer Montell, tillförordnad myndighetschef, i ett pressmeddelande.

I rapporten lyfter Vårdanalys fram ett antal möjligheter för vården att öka genomslaget av patientlagen. Det är exempelvis angeläget att vården tar ett större ansvar för att involvera patienten och dennes kunskap om sin egen sjukdom. Vidare behövs ett starkt, långsiktigt och engagerat ledarskap inom landstingen för att lagens olika delar ska kunna etableras i praktiken. På vårdenhetsnivå behövs tydligare incitament och ersättningssystem som främjar nya arbetssätt.