Under den nationella cancerstrategin har de sex RCC tillsammans med kliniker som utreder och vårdar cancerpatienter runt om i landet arbetat hårt på att kartlägga och effektivisera cancervårdkedjorna. Men man har ännu inte sett någon påtaglig nationell effekt på väntetiderna. Men med införandet av standardiserade vårdförlopp med start under 2015 efter en dansk modell tycks något ha hänt.
Ännu finns det en begränsad mängd data – i den första sammanställningen ingår data för de första fem standardiserade vårdförloppen. Mot den bakgrunden ska man vara försiktig med att dra för precisa slutsatser, men det finns också skäl till glädje, konstaterar Gunilla Gunnarsson, cancersamordnare inom Sveriges Kommuner och Landsting och ordförande för RCC i samverkan.
– Det här är ett första tecken på att de nya arbetssätten i cancervården fungerar. Att vi redan ett knappt år efter införandet av SVF ser att väntetiderna är på väg att kortas är nästan mer än vi vågade hoppas på, säger hon.
Ett exempel är patienter med högrisk-prostatacancer. Under första halvåret i år hade drygt hälften av de patienter som hanterats inom SVF startat behandling med botande syfte inom 60 dagar. Det är en tydlig förbättring jämfört med tidigare.
Den sista pusselbiten
När Gunilla Gunnarsson pratar med personer som är engagerade i cancersjukvården får hon ofta förklaringar som att SVF ger den sista pusselbiten i arbetet med att effektivisera vårdkedjorna. Och det är även den första biten i vårdprocessen. SVF är helt inriktat på den allra första fasen – den mellan den tidpunkt det (oftast i primärvården) uppstått en välgrundad misstanke om en cancerdiagnos till dess en diagnos ställts och en första behandling är påbörjad. När väl detta uppnåtts avslutas själva SVF-processen.
– Med SVF har vi för första gången definierat "välgrundad misstanke" med ett antal symptom som gäller för de olika diagnoserna. Tidigare fanns en otydlighet om när remiss till utredning skulle skickas, säger Gunilla Gunnarsson.
Centrala koordinatorer
Tydlig information om kriterier för välgrundad misstanke till primärvården är en nyckelfråga. En annan är att man infört koordinatorer som har en sammanhållande roll i SVF. Koordinatorerna kan ha olika yrkesbakgrund: en del är kontaktsjuksköterskor, medicinska sekreterare, vårdadministratörer, undersköterskor med mera. En tredje faktor är att koordinatorerna har tillräckligt med reserverade utredningstider där de kan boka in SVF-patienterna.
– De personliga egenskaperna och förmågan att vara "spindeln i nätet" är viktigare än yrkesbakgrunden. Koordinatorn är central både för patienten och för vårdteamen.
Inledningen för de standardiserade vårdförloppen har varit lovande. Det skriver sjukvårdsministern i en kommentar.
– Det här visar att satsningen har börjat ge resultat, men vi måste hålla i arbetet och får inte vara nöjda. Vi ska fortsätta att korta väntetiderna. Målet är att ingen cancerpatient ska vänta en enda dag i onödan, säger sjukvårdsminister Gabriel Wikström i en kommentar till rapporten.
Varannan får cancerdiagnos
Den 14 november hade SVF genomförts för 32 250 patienter. Ungefär hälften av patienterna som gått in i ett SVF har fått en cancerdiagnos. Det är samma andel som i Norge som införde sin motsvarighet pakkeforløp något tidigare än Sverige. I Danmark får endast var fjärde som engageras i pakkeforløb en cancerdiagnos.
– En förklaring till skillnaden jämfört med Danmark kan vara brister i rapporteringen till nationella databasen eller att en del patienter, där det funnits en misstanke om cancer, aldrig registrerats i SVF, säger Gunilla Gunnarsson.
Just brister i kodning och registrering är några flaskhalsar för att SVF ska kunna visa ytterligare resultat. Problemen för SVF är en del av de övergripande bristerna i sjukvårdens IT-struktur. Att det ofta är svårt att få olika IT-system att kommunicera inom och utanför sjukhusen är hinder för fortsatt effektivisering av cancersjukvården.
Andra flaskhalsar är tillgången till röntgen, annan diagnostik och brist på medicinska specialister som patologer. Men detta är inget som behöver påverkas negativt av SVF, understryker Gunilla Gunnarsson.
– Att vi inför SVF innebär inte att vi får fler cancerpatienter. Det är andra faktorer som en åldrande befolkning och att vården blivit allt mer framgångsrik så att fler patienter lever längre med en cancerdiagnos som ökar trycket på cancersjukvården.
Bättre prioritering
Det talas om att kraven på kortare väntetider i och med SVF kan leda till undanträngningseffekter så att väntetiderna ökar för andra patienter. Men Gunilla Gunnarsson tycker att det resonemanget inte är korrekt.
– Snarare handlar det om en bättre prioritering när fler människor med allvarlig sjukdom tas omhand i sjukvården snabbare i stället för dem med lindrigare åkommor. Och det finns inga tecken på att fler skulle utredas på cancermisstanke jämfört med före satsningens start, säger hon.
Traditionellt har många nationella initiativ inom sjukvården mötts med skepsis ute i landet. Men det kan vara en omsvängning på väg i och med den nationella cancerstrategin där SVF är en del.
– Jag möter positiva reaktioner som att detta är bra både för patienterna och för sjukvården. Kan vi sedan också få ett processuppbyggt gemensamt journalsystem som fungerar över landstingsgränserna så blir möjligheterna att förbättra cancersjukvården ännu bättre, säger Gunilla Gunnarsson.