– Dialog är det viktigaste, patienten och vårdteamet kommer tillsammans fram till vad patienten behöver, säger Gunnar Eckerdal, ordförande i vårdprogramgruppen för cancerrehabilitering.
Tack vare den nya generationens cancerbehandlingar överlever allt fler sin sjukdom och många lever i dag med så kallad kronisk cancer. Utvecklingen har gått fort de senaste tio åren och sjukvården, framförallt primärvården, har inte rustats för denna utveckling. I dag skiftar det mycket mellan landsting och regioner vilken uppföljning och rehabilitering som ges när den primära cancerbehandlingen är avslutad.
– Jag skulle säga att det finns en positiv attityd från sjukvårdens sida men också en yrvakenhet då man fram tills nu har haft allt fokus på att patienten ska överleva. Nu tar man reda på patentens behov slumpmässigt och patienten vet inte vad de borde förvänta sig. Många nöjer sig till exempel med för dålig smärtlindring, säger Gunnar Eckerdal.
Säkra rutiner krävs
Enligt det nya nationella vårdprogrammet måste landstingen utveckla säkra rutiner för stöd till personer som fått botande cancerbehandling, bland annat utifrån att de långt senare kan utveckla följdsjukdomar och andra problem. För patienten måste det vara tydligt vilken vårdenhet som kan kontaktas, även många år efter avslutad behandling.
Med det nya nationella vårdprogrammet står det också klart att det inte är upp till den cancerdrabbade att efterfråga hjälp eller "höra av sig om det är något". Det är också tydligt vilka områden vårdgivaren ska fokusera på och vad som ska göras menar Gunnar Eckerdal som hyser gott hopp om att det nya vårdprogrammet kommer att få effekt.
– Nationella vårdprogram brukar ha en ganska stor impact och alla vet att det ligger mycket tankearbete bakom, säger han.