Malin Edén, forskningssjuksköterska inom geriatriken, tillsammans med sin handledare Eva-Lise Lundberg vid Akademiska sjukhuset.
– Forskningssjuksköterskor är en oerhört viktig grupp för att säkerställa en hög kvalitet i forskning och även för att vi ska kunna genomföra fler kliniska studier. Därför gör vi tydliga satsningar på gruppen genom att lyfta fram den och ge stöd på olika sätt, säger Sune Larsson, forsknings- och utbildningsdirektör på Akademiska sjukhuset.
Varför behövs ett introduktionsår?
– Vi har ungefär 130 forskningssjuksköterskor på sjukhuset och det är skickliga och ambitiösa medarbetare. Men vi har också sett ett behov av att ge dem en bättre chans att komma in i det som är nytt med att vara forskningssjuksköterska jämfört med arbetet som vanlig klinisk sjuksköterska.
Utbildning och förstärkt handledning är viktiga delar under introduktionsåret, som testats med en första kull under det senaste året och som nu införs generellt för nya forskningssjuksköterskor.
Akademiska sjukhusets forskningssjuksköterskor ges både en klinisk handledare under första året och stöd genom reflektionshandledning i grupp.
Stöd efter första tiden
Sabine Lindén, koordinator inom forsknings- och utbildningsavdelningen på Akademiska, pekar särskilt på behovet av stöd efter den första tiden som ny forskningssjuksköterska.
– Vi har kunnat se på sjukhusnivå att det kommer en form av dipp efter ungefär sex månader där många funderar kring att gå tillbaka till den kliniska vården för att känna sig trygg i jobbet. I den fasen måste vi ge bra stöd och i våra pilotgrupper för reflektionshandledning har nya forskningssjuksköterskor kunnat få det på ett bra sätt, säger Sabine Lindén.
Allmänt finns också ett behov att tillhöra ett kollektiv som stöd för arbetsuppgifterna.
– Många forskningssjuksköterskor har lite av ett ensamjobb – ofta som den enda med det uppdraget på sin enhet. Därför behöver man tydligare känna sig som en del av ett större kollektiv och kunna få ta del av dess samlade kunskap, säger Sune Larsson.
Studier kring Alzheimers sjukdom
En av Akademiska sjukhusets forskningssjuksköterskor är Malin Edén som arbetar heltid med uppdraget på minnes- och geriatrikmottagningen sedan 2019.
– Där arbetar vi med läkemedelsstudier för behandling av Alzheimers sjukdom. Det pågår även forskning för att kunna förbättra diagnostik av bland annat Parkinsons sjukdom., berättar hon.
Malin Edén ser arbetet som forskningssjuksköterska som både spännande och intressant:
– Det är även en utmaning då man är lite som spindeln i nätet gällande koordination och logistik kring forskningsdeltagare och forskningsprojekt. Det är roligt att få följa studiedeltagarna och deras anhöriga över tid, ofta flera år. Många är intresserade av att delta i våra läkemedelsstudier och det känns jobbigt att inte kunna erbjuda alla en möjlighet att delta.
Arbetet som forskningssjuksköterska skiljer sig mycket från det hon gjort tidigare och det skapar frågor och funderingar.
– Introduktionsprogrammet har hjälpt mig att få svar på många frågor i form av stöd av en handledare och utbildningstillfällen inom bland annat provhantering. Även de regelbundna reflektionstillfällena har varit väldigt bra, säger Malin Edén.
Sprider kompetensmodell
Akademiska sjukhuset arbetar nu vidare med att sprida den kompetensmodell som introducerades hösten 2019.
Sabine Lindén leder en nationell projektgrupp där universitetssjukhusen – med undantag för Umeå och Örebro – tagit fram förslag till en nationell arbetsbeskrivning för forskningssjuksköterskor.
Efter en remissrunda är inriktningen att fatta beslut om en sådan arbetsbeskrivning före sommaren.
– Arbetsbeskrivningen ska gå att använda oavsett arbetsställe – universitetssjukhus, ett mindre sjukhus eller inom primärvården. Det har saknats viktiga dokument som arbets- och rollbeskrivningar och därför har vi sett värdet av en lösning på universitetssjukhusnivå i samverkan med Svensk sjuksköterskeförening när inte SKR eller någon annan tagit sig an frågan, säger Sabine Lindén.
Omställning under pandemin
För Akademiska sjukhusets forskning har pandemin inneburit en stor omställning men med betydande skillnader mellan första och andra ”vågen”.
Från mitten av mars ifjol stängdes all klinisk forskning på Akademiska ner med undantag för studier som var nära att slutföras. Det gjordes för att motverka smittspridningen och frigöra resurser för covidstudier.
– En stor del av forskningssjuksköterskorna blev också inkallade till den vanliga vården istället för att arbeta med klinisk forskning. Många är intensivvårdssjuksköterskor i botten och har behövts med sin kliniska kompetens under pandemin, säger Sune Larsson
– I augusti återupptogs forskningen och av olika skäl har vi kunnat upprätthålla den ganska bra under andra vågen. Men alla har jobbat väldigt hårt i den vanliga vården och sin forskning, vilket gjort att en del projekt fått gå på halvfart eller pausats.