Paneldiskussion vid regionalt samverkansmöte i Strängnäs inom sjuklövern.
Läkemedel i miljön och multisjuka äldres läkemedelsanvändning var två frågor på dagordningen när det första regionala samverkansmötet i den så kallade Sjuklövern anordnades i Strängnäs den 16 februari. Uppslutningen var stor från de sju landstingen och 25 företag i LIF – de forskande läkemedelsföretagen som är aktiva i sjukvårdsregionen.
Sedan länge finns ett samarbete mellan landstingen som ingår i Uppsala-Örebro sjukvårdsregion, på senare år även via Regionalt Cancercentrum, RCC. På motsvarande sätt samarbetar läkemedelsföretagen i den regionala gruppen LIF Sjuklövern.
– Tydlighet och transparens är en förutsättning för samarbete, för då kan vi definiera en spelplan och klargöra vilka frågor vi kan samarbeta kring och vilka där vi ska avstå. Även om man skapar en box för samarbete behöver den inte begränsa samarbetet; man kan vara kreativ inom den, sade Björn Ericsson, läkare och ordförande både i läkemedelskommittén i Gävleborg och i det regionala läkemedelsrådet i Uppsala-Örebro-regionen.
När Björn Ericsson träffar äldre patienter inom hemsjukvården i Gävle ser han att det inte alltid är så enkelt att ordna vården så att patienterna får rätt behandling. Risken för patientskador ökar ju fler läkemedel en patient tar och eftersom demens, synsvårigheter och multisjuklighet är vanligt bland patienterna ökar riskerna.
Barriärer bromsar information
Situationen kompliceras av att kommunernas sjukvård har en egen sekretessbarriär och att primärvården inte alltid har samma journalsystem som sjukhusen. Till det kommer barriärer mot apotek, privata vårdgivare med flera som bromsar och försvårar informationsutbyte.
– Det är svårt att få en övergripande bild av patientens läkemedelsanvändning. En kollega följde upp hur läkemedelsinformation överfördes från sjukhuset till ett korttidsboende. För nästan alla patienter fanns en läkemedelslista, men för bara en dryg tredjedel var den korrekt, sade Björn Ericsson.
Det finns även brister i informationen om förändringar av läkemedelsbehandlingen som gjorts under sjukhusvistelsen och hur dessa ska följas upp.
– I mer än två av tre fall var det något läkemedelsstrul och detta strul tog i genomsnitt 45 minuter att lösa. Just övergångarna mellan olika vårdgivare skapar gång på gång systematiska problem med patienternas säkerhet, sade Björn Ericsson.
Följ upp krav om hållbarhet
Läkemedels miljöpåverkan är både en global och lokal fråga, underströk Bengt Mattson, sakkunnig för läkemedels miljö- och hållbarhetsfrågor på LIF. Han menade att perspektivet bör vidgas från läkemedels miljöpåverkan till en fråga om hållbarhet i hela läkemedelskedjan, det vill säga från tillverkning, distribution och användning till att ej använda läkemedel lämnas in på apotek för destruktion och att reningsverken använder effektiva reningsprocesser.
Det viktiga är balansen mellan miljöbelastningen och patientnyttan. Det kan finnas skäl att använda ett livräddande läkemedel även om det är dåligt för miljön. Sämst är situationen där läkemedel inte används för då har man bara haft en viss miljöbelastning men inte fått ut någon patientnytta.
Landstingen har ett bra tillfälle att påverka utvecklingen genom att ställa hållbarhetskrav i upphandlingen av läkemedel, menade Bengt Mattson. Men det räcker inte med att formulera krav.
– Ni är duktiga på att ställa hållbarhetskrav, men inte lika duktiga på att följa upp dem. Det finns mindre seriösa aktörer som glatt svarar ja på era frågor om hållbarhet och de förlitar sig på att ni inte kommer att syna dem, sade han.
Andra sätt att jobba med miljöfrågorna i regionen är lokala rekommendationer som tar hänsyn till läkemedels hållbarhet. En annan fråga är hur väl reningsverken i regionen klarar av att ta bort läkemedelsrester.
Död regionfråga
Maria Palmetun Ekbäck är chef för Läkemedelscentrum i Örebro och är även ordförande för LOK, som är ett nätverk för Sveriges läkemedelskommittéer. Hon ledde en avslutande diskussion, där en fråga var hur samarbetet ska gå vidare efter att planerna på en Svealandsregion enligt den statliga Indelningskommitténs förslag skrotats.
Börje Wennberg, ordförande (S) i landstingsstyrelsen i Uppsala län, var en varm förespråkare för den föreslagna regionindelningen.
– Nu är frågan död, men samarbetet måste leva vidare och utvecklas i andra former. Hur kan vi på bästa sätt jobba tillsammans med sjukvården i våra sju landsting? Samverkansnämnden och sjukvårdsregionen är den naturliga basen. Nu ligger ett tungt ansvar på oss politiker att komma överens med fokus på patientnyttan, sade han.
Elisabeth Kihlström, landstingsråd (KD) i Värmlands län, höll med om patientnyttan är centralt.
– Vi måste samverka på många olika sätt, oavsett storlek på organisationer. Värmland är ett litet men aktivt landsting, som också kan vara föregångare. I Värmland startades Nordic Medtest, som till att börja med var ett litet projekt inom e-hälsa, men som nu har växt och blivit ett dotterbolag till Inera, sade hon.
Forskning på regionnivå?
Landstingen är var för sig för små för att kunna delta i större projekt inom klinisk forskning. Det använde indelningskommittén som ett argument för större regioner. Dag Larsson, sakkunnig inom LIF, undrade hur man i landstingen såg på förutsättningarna för klinisk forskning efter att den föreslagna regionindelningen inte blir av.
Maria Palmetun Ekbäck menade att det ibland finns en övertro på storlekens betydelse.
– Se bara på att många viktiga innovationer, ny teknik och nya läkemedel som har utvecklats av små företag. Så det gäller att orka ha två tankar i huvudet samtidigt. Dock behövs mer muskler när man ska skala upp en verksamhet, sade hon.
Börje Wennberg menade också att det finns två sidor. I många sammanhang saknar storleken betydelse medan i andra fall behövs en kritisk massa.
– Om vi klarar av att samarbeta och lita på varandra tror jag att vi kan spela i samma division som de tre stora (Stockholm, Skåne och Västra Götaland) även när det gäller forskning, sade han.
– Klinisk forskning ska vara viktig för alla våra sjukhus och andra vårdinrättningar. Vi har ju också ett samverkansavtal i sjukvårdsregionen som talar om att vi ska jobba med forskning och ska vi leva upp till, sade Elisabeth Kihlström.
Magnus Lejelöv, regiondirektör på läkemedelsföretaget MSD och ordförande i LIF Sjuklövern, har sitt fokus på Uppsala-Örebro-regionen. Han sade sig gilla innovationer i det lilla formatet.
– Mitt perspektiv är också att våra medlemsföretag vill få stora studier till Sverige och att beslut måste kunna tas snabbt. Regionala noder för klinisk forskning är bra men det måste gå snabbare. Gränser i regionen måste överbryggas så det snabbt kan finnas ett gemensamt avtal när frågan kommer. För jag vill att studier ska utföras här i Uppsala-Örebroregionen, sade han.