Men detta positiva intresse har väldigt stort fokus på forskning inom Life Science som sådan. Det är väldigt bra, men det ger inte hela bilden. Läkemedelsbranschen är en del av och en viktig kugge i den miljö som underhåller, driver, finansierar och utnyttjar forskning – men som sådan behöver den också ha rimliga förutsättningar att vara just en sådan viktig kugge. Här anser jag fortfarande att det saknas full insikt om läkemedelsföretagens betydelse i ekonomiska, forskningsmässiga och hälsomässiga aspekter. LIF har därför uppdragit åt Vetsam, Institutet för vetenskap och samhälle, att beskriva läkemedelsbranschens betydelse för Sverige, för hälsan, forskningen och ekonomin. Rapporten kan läsas i sin helhet här . Att i en kort sammanfattning som denna helt hoppa över branschens betydelse för hälsa och forskning kan verka konstigt eller närmast respektlöst, men jag gör så för att jag tror att branschens ”ekonomiska fotavtryck” för de flesta är det som är mest okänt. Låt mig därför ge bara några få exempel ur rapportens del om läkemedelsbranschens ekonomiska betydelse.

  • Ingen annan industrigren har högre förädlingsvärde per anställd – över tre miljoner kronor, mer än fyra gånger högre än genomsnittet för ekonomin i stort.
  • Läkemedelsbranschen skapar inte bara ”egna” jobb, utan med sitt högteknologiska arbetssätt skapar den sysselsättning hos en rad underleverantörer runt om i landet.
  • Läkemedelsbranschen skapar så stora ekonomiska värden att det resulterar i inbetalda skatter på 15 miljarder kronor per år. Det bidrar till samhällets välstånd och ger resurser att satsa på annan välfärdsutveckling.
  • Läkemedel står för 5 procent av den svenska exporten. Det är mer än exporten av järn och stål, en annan klassisk svensk styrkebransch.
  • Läkemedel är den näst största nettoexportören i Sverige. Enbart pappersindustrin är större. Nettoöverskottet av läkemedel är 25 miljarder, vilket motsvarar halva det totala svenska handelsöverskottet. Ett långsiktigt handelsöverskott är viktigt för att vi ska kunna spara i ladorna inför svårare tider.

Globalt sett är läkemedelsbranschen en expanderande framtidsbransch. Men hur går det då i Sverige, där branschens betydelse bland annat i ekonomiska termer är så stor? Bilden är tyvärr inte alls lika ljus som i många andra länder. Antalet anställda i läkemedelsföretag i Sverige har halverats på kort tid, forskningslaboratorier har lagts ned, och nya läkemedel kommer inte till användning i vården. Så vad kan vi och bör vi då göra åt det? Nyckeln är hälso- och sjukvården – den är det absolut mest centrala för att skapa bättre förutsättningar för en positiv spiral. Det handlar såväl om hälso- och sjukvårdens deltagande i klinisk forskning och väl fungerande kliniska läkemedelsprövningar, som att hälso- och sjukvården måste bli bättre på att pröva, använda och utvärdera nya läkemedel när de godkänts. Utan hälso- och sjukvårdens aktiva och engagerade deltagande kan stat, forskningsinstitutioner och privata företag slänga miljard efter miljard till ”stärkt forskning” – men om ingen använder resultatet av forskningen kan det nästan betraktas som pengar i sjön. Staten har en central roll i att bistå hälso- och sjukvården och landstingen för att stimulera deltagande i klinisk forskning och att implementera resultaten. Om man inte gör det så saknas en central komponent bland de mycket vällovliga initiativen i forsknings- och innovationspolitiken. Forskningspolitiken måste helt enkelt kopplas ihop med den praktiska sjukvårdspolitiken. Här finns en svaghet idag då de  i alltför hög utsträckning ses som två separata lådor som inte har med varandra att göra. Delvis är detta beroende av hur den svenska hälso- och sjukvården är organiserad och administreras. Det decentraliserade ansvaret ute på 21 landsting och regioner är inte så lätt att koppla ihop med stora nationella frågor som hanteras av staten. Men det är helt centralt att så sker. Jag ser en del positiva tecken på att insikten om detta ökar. När det politiska dammet lägger sig efter valen till riksdag, landsting och kommuner i höst så hoppas jag på ett verkligt krafttag för att åstadkomma den nödvändiga kopplingen mellan hälso- och sjukvården, forskningen och näringspolitiken. Det är mycket som står på spel.