Dags för politiska beslut för att bromsa ökningen av cancer

Begränsa rökningen på allmänna platser, förtydliga landstingens forskningsansvar, förkorta väntetiderna, fler standardiserade vårdförlopp, stärk kompetensen i cancervården och öka den nationella samordningen. Det är några förslag till åtgärder som Cancerfonden riktar till politiker i Cancerfondsrapporten 2015. Årets Cancerfondsrapport är den tionde i ordningen. Två teman i rapporten är prevention och cancervård. Fysisk aktivitet och en även i övrigt hälsosam livsstil kan förebygga i det närmaste vart tredje cancerfall i Sverige. Störst effekt på minskad cancerrisk är rökstopp. Cancerfonden vill ha cigarettpaket utan logotyper och att varningsbilder plus varningstext ska täcka minst 80 procent av paketets yta, förbud mot exponering i butiker, en årligt höjd tobaksskatt, förbud mot rökning på allmänna platser samt att ett mål om ett rökfritt Sverige år 2025 införs. Användningen av e-cigaretter ökar snabbt. Nästan var fjärde elev i gymnasiets årskurs 2 har provat e-cigaretter. Cancerfonden anser att e-cigaretter ska regleras som nikotinläkemedel och att det görs mer forskning för att klargöra påverkan på hälsa och rökbeteende.

Standardiserade vårdförlopp

I januari 2015 slöt staten och SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, ett avtal som utöver nya pengar till cancervården innehöll så kallade standardiserade vårdförlopp för fem cancerdiagnoser (länk till artikel). Där formuleras innehåll och tidsramar för väntetider med syftet att förkorta tiden för utredning till svar vid misstanke om cancer. Landstingen får ersättning när man uppnår målen i de standardiserade vårdförloppen. Cancerfonden anser att det kan finnas en risk för så kallade undanträngningseffekter, det vill säga att vården av patienter som har andra diagnoser än de med standardiserade vårdförlopp blir lidande. Därför anser organisationen att det är angeläget att från början följa upp om införandet av standardiserade vårdförlopp tränger ut annan cancervård. Cancerfonden vill också se att sjukvården fastställer ledtider för samtliga cancerdiagnoser. Enligt internationella jämförelser ligger Sverige bra till när det exempelvis gäller överlevnad i tumörsjukdomar. Men i rankningen av olika länders forskning halkar Sverige efter. Rankningen bygger på hur många forskningsartiklar som publiceras i vetenskapliga tidskrifter och hur ofta de citeras av andra forskare. – År 2006 hamnade Sverige på plats 9. 2015 hamnar Sverige på 15:e plats. Risken när forskningen tappar mark är att vården på sikt blir sämre, sade Klas Kärre, ordförande i Cancerfondens forskningsnämnd när årets rapport presenterades i Stockholm den 22 april.

För lite fokus på ojämlik vård

Ilija Batljan, ordförande i Kommissionen för jämlik vård, tycker det är anmärkningsvärt att det är så lite uppmärksamhet på att ojämlik vård leder till att tusentals människor dör i förtid varje år. – Det är minst 3 000 – 4 000 människor som dör på grund av ojämlik vård och det är nästan ingen diskussion om detta. Samtidigt dör ett par hundra människor i trafiken och då ställer riksdagen sig upp och säger att vi ska ha en nollvision för trafikdöden. Vi tycker att man också ska kräva en nollvision för död på grund av ojämlik vård. Jag är övertygad om att en diskussion om en nollvision kommer att leda till förbättringar så att ojämlik vård orsakar färre dödsfall, sade han. Agneta Karlsson, statssekreterare (S) på socialdepartementet hos sjukvårdsminister Gabriel Wikström, höll med om att det finns ojämlikheter i vården, men också när det gäller hälsotillståndet i olika delar av befolkningen. Men hon höll inte med om att frågan inte diskuteras. – Den nya regeringen sätter ojämlik hälsa högt på dagordningen. Vår vision är att ta bort de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation. Det är det övergripande målet för vårt arbete med cancervård och annan vård, men också för det förebyggande hälsoarbetet. Tobaksanvändning, alkohol och motion har ett tydligt socioekonomiskt perspektiv, vilket är viktigt för vår regering, sade hon. En nollvision är bra för den sätter fokus på vad som måste göras både på kort och lång sikt. På kort sikt kan till exempel en borttagen patientavgift på cellprovtagning mot livmoderhalscancer öka deltagandet, menade Barbro Sjölander, ordförande i Nätverket mot gynekologisk cancer. – Det finns landsting som vägrar ta bort patientavgiften för cellprovtagning, trots att vi vet att den innebär att framför allt kvinnor från socioekonomiskt svaga grupper som då inte går till provtagningen. Totalt handlar det bara om 27 miljoner kronor, sade hon.

Brist på specialister ökar skillnaderna

En viktig förklaring till stora skillnader mellan landstingen är den bristande tillgången till nyckelkompetenser i cancervården. – Bristen på patologer är akut och innebär bland annat att det kan ta flera veckor innan en undersökning av en bortopererad tumör är klar. Eftersom beslut om eftervården baseras på den patologiska undersökningen finns en risk att behandling sätts in för sent eller inte alls. Ibland kan man inte göra en multidisciplinär utredning för att det saknas onkologer. Landstingen klarar inte av kompetensförsörjningen själva, sade Jan Zedenius, biträdande vetenskaplig sekreterare i Cancerfonden. Regeringen ska igen ta tag i frågan om större landsting/regioner, sade Agneta Karlsson. Det kan i viss mån underlätta bristen på vissa läkare och sjuksköterskor när större enheter samordnar sina resurser. – Trots allt har vi aldrig haft så många läkare som nu och vi måste fundera på hur vi använder dem på bästa möjliga sätt. Utredningen om högspecialiserad vård kommer också att se på om vi idag har för många sjukhus och för många platser där vissa behandlingsåtgärder utförs. Där kan finnas möjligheter till smartare resursanvändning framöver, sade hon.

Bilder

Paneldiskussion under presentationen av Cancerfondsrapporten 2015. Foto LIF: Sten Erik Jensen (CC BY-NC-ND 3.0). Klas Klärre, Ilija Batljan, Agneta Karlsson, Barbro Sjölander och Jan Zedenius. Foto LIF: Sten Erik Jensen (CC BY-NC-ND 3.0).