Dåvarande Smittskyddsinstitutet publicerade ett kunskapsunderlag om smittsamhet vid behandlad hiv-infektion år 2013. Nu har Folkhälsomyndigheten, som numera handlägger smittskyddsfrågor, följt upp hur kunskapsunderlaget påverkat sjukvården; närmare bestämt hur behandlande läkare informerar om förhållningsregler. Myndigheten har också undersökt hur underlaget används på kliniker som utför in vitro-fertilisering, befruktning med IVF samt bedömt om det behövs en särskild information till rättsväsendet.

Behandlande läkare känner väl till att risken för en person med välbehandlad hiv att smitta andra personer vid oskyddat sex är minimal. Mer än åtta av tio läkare har också gett patienter undantag från det krav om att informera sexpartner om sin infektion som ställs i smittskyddslagen. Men bara varannan läkare brukar rutinmässigt journalföra undantaget.

På landets kliniker saknas ofta nerskrivna rutiner för att bedöma smittorisken inför ett beslut om undantag från informationsskyldigheten. I stället utgår läkare från egna och kollegors bedömning av smittorisken. I det fall rutiner fanns var de vanligare på stora kliniker med många hiv-patienter.

I en enkät uppgav varannan av 318 personer som lever med hiv att de diskuterat möjligheten att slippa informationsskyldigheten med sin läkare. Diskussionen initierades oftast av läkaren. Så gott som alla av dem som fått beviljat ett undantag upplevde det som positivt. Vanliga synpunkter var att det underlättade att ha sex och att dejta.

I rapporten används data från en enkät där 87 behandlande läkare deltog. Hiv-smittade är skyldiga att informera vårdgivare om sin smitta. Skyldigheten gäller även vid icke-medicinska ingrepp som tatuering och piercing. 90 procent av läkarna gav sina patienter råd om hur de kan tala om infektionen. 78 procent råder sina patienter att tala om "blodsmitta" och 7 procent föreslår "hiv-infektion".

Bristande rutiner

Fyra av tio läkare informerar inte rutinmässigt sina patienter om rättigheten att få förhållningsregler omprövade av smittskyddsläkare enligt smittskyddslagen.

Folkhälsomyndigheten menar att behandlande läkare kan bli bättre på att systematiskt informera om och dokumentera patientens förhållningsregler. Läkarna bör återkommande informera sina patienter om möjligheten till undantag från informationsskyldigheten och de bör alltid journalföra individuella förhållningsregler, inklusive eventuella undantag från informationsskyldigheten.

Sedan en effektiv kombinationsbehandling med antivirala läkemedel började användas 1995 har två hivinfekterade barn fötts av kvinnor med välinställd behandling. Totalt har cirka 1 500 barn fötts av hiv-infekterade kvinnor sedan 1995. Om en hiv-infekterad gravid kvinna har en välfungerande antiviral behandling beräknas risken att smittan ska spridas till barnet till lägre än 0,5 procent.

I en enkät var det ingen av landets 18 vårdinrättningar som utför assisterad befruktning via IVF som svarar ja på frågan om de utför proceduren om kvinnan har hiv. I Danmark och Finland erbjuds assisterad befruktning till par där någon lever med hiv. I Norge är det tillåtet efter en lagändring 2013, men ännu erbjuder inga sjukhus eller IVF-kliniker assisterad befruktning till kvinnor med hiv.

I Sverige tolkar företrädare för IVF lag och föreskrifter så att hiv-infektion är ett hinder för IVF, men Socialstyrelsen betonar att så inte är fallet.

Folkhälsomyndigheten ser i sin rapport att kunskapsunderlaget inte har bidragit till att personer med hiv erbjuds IVF på ett likvärdigt sätt. Myndigheten rekommenderar att infektionsläkare med specialistkompetens inom hiv ska bedöma om IVF kan vara lämpligt och därmed ansvarar för remiss till fertilitetsutredning och/eller IVF.

Myndigheten föreslår också att Socialstyrelsen föreskrift om assisterad befruktning ändras så att IVF-kliniker får ett bättre juridiskt stöd när det gäller IVF till personer med välinställd hiv-behandling.