Häromdagen kom Folkhälsomyndighetens årsrapport ”Folkhälsans utveckling 2019.” Den visar istället att utvecklingen i flera avseenden går åt motsatt håll. Klyftorna i samhället när det gäller hälsa ökar.

– Ska vi få bort ojämlikheten krävs insatser. Man måste arbeta brett inom olika politiska områden både på kort och lång sikt, säger Karin Engström, utredare på Folkhälsomyndigheten.

– Det förbyggande arbetet kan inte ske enbart inom hälsoområdet utan måste även äga rum till exempel i skolan och genom samhällsplanering och lagstiftning, påpekar hon.

Karin Engström, utredare på Folkhälsomyndigheten.
Karin Engström, utredare på Folkhälsomyndigheten.

Hälsan fortsatt god

I ett internationellt perspektiv är folkhälsan fortfarande god i Sverige. Under åren 2006–2017 sjönk den förtida dödligheten och medellivslängden ökade med 1,6 år i genomsnitt. Även rökningen har minskat i befolkningen.

– Mycket är positivt som att rökningen minskar i alla grupper. Men trots det kvarstår klyftorna. Hos människor med låg utbildning ökar inte välmåendet och livslängden som hos de andra grupperna. Detta gäller särskilt för lågutbildade kvinnor. Där kan vi till och med se en svag nedgång när det gäller medellivslängden, säger Karin Engström.

Enligt årsrapporten syns skillnaderna i hälsa, levnadsvanor och livsvillkor både mellan män och kvinnor och mellan olika socioekonomiska grupper när man tittat på de flesta hälsomått och faktorer som kan påverka den.

 Personer med förgymnasial utbildningsnivå dör tidigare i hjärt- och kärlsjukdomar, cancer och självmord jämfört med de med eftergymnasial utbildning. Den allmänna självskattade hälsan är också sämre.

Årsrapporten visar att vissa skillnader mellan olika grupper ökar över tid. Det gäller bland annat återstående medellivslängd som, under åren 2006-2017 ökar, mellan grupper med för- respektive eftergymnasial utbildningsnivå. Skillnaderna ökar också när det gäller andel elever som går ut nian med behörighet till gymnasiet.

Anledningen till skillnaderna och de ökade klyftorna beror bland annat på livsvillkor och levnadsvanor, menar Karin Engström.

– Människors livsvillkor som arbetslöshet, boendemiljö och ekonomiska förutsättningarna påverkar hälsan och möjligheten till hälsosamma levnadsvanor, påpekar hon.

– För att sluta hälsoklyftorna behövs samarbete mellan politiken på nationell, regional och lokal nivå. Man måste samarbeta kring dessa frågor för att uppnå detta mål, säger Karin Engström.