Arbetet utgår från en bred definition på kronisk sjukdom, med andra ord sjukdomar som personer har resten av livet eller åtminstone under mycket lång tid.
Enligt internationella och inhemska bedömningar uppskattas dessa kroniska sjukdomar svara för runt tre fjärdedelar av den totala sjukvårdskostnaden. Till de vanligaste kroniska sjukdomarna räknas hjärt-kärlsjukdomar, diabetes, cancersjukdomar, astma/kroniskt obstruktiv lungsjukdom, psykiska sjukdomar inklusive beroendesjukdomar, muskel- och ledsjukdomar samt långvariga smärttillstånd.
Även sällsynta sjukdomar ingår i uppdraget
– Jag kommer inte att särbehandla någon kronisk sjukdom så arbetet kommer även att omfatta sällsynta kroniska sjukdomar, säger Roger Molin.
Han vill se en utveckling av arbetet med nationella riktlinjer och vårdprogram så att arbetet sammantaget går snabbare och i ökad grad är anpassat till förutsättningarna i vården.
Idag är det väl sekventiellt där först riktlinjer utformas riktade till landstingens ledningar, som underlag för prioriteringar, och därefter vidtar arbeten i 21 landsting för att utveckla vårdprogram. Denna process tar totalt flera år – vilket innebär en tröghet som ibland bromsar nya metoder från att börja användas.
– Jag tycker att vi i stället bör gå mot en situation där vi kontinuerligt arbetar med att förändra och uppdatera vårdprogrammen.
Ett steg i rätt riktning, tycker Roger Molin, är att inte alla 21 landsting och regioner själva tar fram egna vårdprogram utan att det nu finns en samordning inom NSK, Nationella samordningsgruppen för kunskapsstyrning inom Sveriges Kommuner och Landsting. Där startade man med diabetes och går nu vidare med fler områden, ett arbete som stöds genom kronikersatsningen.
Oacceptabla skillnader i följsamhet till riktlinjerna
Trots att landstingen har tillgång till samma kunskap om en effektiv handläggning av diabetespatienter i primärvården så varierar det medicinska utfallet kraftigt mellan vårdcentralerna, men också från landsting till landsting. Önskvärda medicinska målvärden är kända och det finns ett fungerande kvalitetsregister med god täckningsgrad.
– Den variationen är inte acceptabel. Arbetssättet, benägenheten att följa riktlinjerna hör samman med utfallet. De som aktivt arbetar för att nå de riktvärden som riktlinjerna anger har de bästa resultaten, säger Roger Molin.
Han tror att detsamma gäller för andra kroniska sjukdomar – följsamhet till riktlinjer och vårdprogram leder till bättre kvalitet och dessutom i längden lägre kostnader. Han nämner Östergötland, Jönköpings län och Västra Götaland som exempel på landsting och regioner där ledningarna har en utvecklad dialog om kliniska resultat med vårdcentralerna. Därmed når man också bättre medicinskt resultat och lägre kostnader.
– Vi kan se att fokus på kvalitet kan kopplas till effekt och lägre kostnader.
Kortversioner av riktlinjerna
En utveckling av de nationella riktlinjerna är att de ska kompletteras med kortare versioner anpassade för förutsättningarna i primärvården. Dessutom ska alla riktlinjer i framtiden också finnas i patientversioner. Dessa ska sedan finnas tillgängliga ute i vården men också via exempelvis 1177 Vårdguiden.
Roger Molin har en lång erfarenhet inom sjukvården, men har sällan mött ett så positivt gensvar som på det nya uppdraget.
– Det är också det roligaste uppdraget. Jag kanske är naiv, men jag är övertygad om att en dialog om de kliniska resultaten och högre grad av patientcentrering leder till högre medicinsk kvalitet, bättre uppskattning från patienterna och i längden lägre totala kostnader för samhället, säger han.
Nationell strategi för att förebygga och behandla kronisk sjukdom
Strategins vision lyder: ”Bästa möjliga hälsa för personer med kroniska sjukdomar och en långsiktigt hållbar hälso- och sjukvård”. Samordnaren Roger Molin kommer att arbeta inom tre områden:Arbetet genomförs under 2014-2017 och 450 miljoner kronor har avsatts för satsningen.
- Patientcentrerad vård
- Kunskapsbaserad vård
- Prevention och tidig uppmärksamhet
Bild
Roger Molin. Foto: LIF, Sten Erik Jensen (CC BY-NC-ND 3.0)