Nationella kvalitetsregister ska bli en integrerad del i ett nationellt system för kunskapsstyrning och uppföljning samt ett viktigt stöd för att nå jämlik hälsa och en resurseffektiv vård och omsorg. Ytterligare ett mål är att kvalitetsregister ska användas mer för att förbättra vården och i klinisk forskning och samverkan med Life Science-sektorn.
Det framgår av förslag som har lagts fram av en projektgrupp som tillsatts av Styrgruppen för nationella kvalitetsregister.
De första kvalitetsregistren inledde sin verksamhet i slutet av 1970-talet och sedan dess har det tillkommit allt fler på initiativ från den medicinska professionen.
På senare år har det nationella intresset för registren växt. Staten och SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, satsade under åren 2012 till 2016 drygt 1,5 miljarder kronor för att utveckla de nationella kvalitetsregistren. Inriktningen var mot finansiering, organisation, åtgärder för att öka användningen i vården och att underlätta registerbaserad forskning.
I dagsläget finns 108 nationella kvalitetsregister som får bidrag. Av dessa är 96 certifierade register och 12 registerkandidater. För att få bidrag ska registren och registerhållarna ha hög kompetens och nationell förankring. Registren ska åstadkomma relevant information som kan återföras till sjukvården och de ska en betydelse för kliniskt förbättringsarbete.
"Lapptäcke med otillräcklig täckning". Så lyder titeln på Myndigheten för Vård- och omsorgsanalys slutrapport om kvalitetsregister. Inga av satsningens effektmål har uppnåtts och de problem som sågs före satsningen finns till stor del kvar, konstaterar myndigheten.
Tydligare roller
Ett förslag från projektgruppen är en tydligare rollfördelning mellan de nationella kvalitetsregistren och de regionala registercentrumorganisationerna. Kvalitetsregistren ska identifiera och definiera variabler och data, de ska analysera data för användning i vården och forskning.
De regionala registercentrumorganisationerna ska ha ett tydligt ansvar för infrastrukturen genom att tillhandahålla registerplattformar och stöd för nationella IT-lösningar. Det ska finnas en registercentrumorganisation i varje sjukvårdsregion, det vill säga totalt sex i landet.
Under 2017 och 2018 ska landstingen införa former för samverkan inom kunskapsstyrning. De ska verka för att de nationella kvalitetsregistren blir en integrerad del av kunskapsstyrningen inom uppdraget att ge en kunskapsbaserad, jämlik och resurseffektiv vård.
Statens roll är att på ett övergripande plan följa upp och utvärdera hälso- och sjukvårdens kvalitet, bidra till en effektiv infrastruktur samt att stödja forskning och samarbete med Life Science-sektorn.
Ledningsfunktion och samverkansgrupp
En ny ledningsfunktion inrättas enligt förslaget med representanter från staten, huvudmännen, SKL och professionerna. En representant för huvudmännen ska vara ordförande i ledningsfunktionen.
Ett annat förslag är att det inrättas en samverkansgrupp för nationella kvalitetsregister. Den ska ha en stödjande funktion för ett gemensamt nationellt arbete med kvalitetsregister. Gruppen ska bestå av representanter från staten, de nationella kvalitetsregistren, registercentrumorganisationerna samt en kvalitetsregistersamordnare som tillsätts av ovannämnda ledningsfunktion och tillika är ordförande i samverkansgruppen.
En funktion som samordnar forskning och samverkan med Life Science-sektorn ska också inrättas på nationell nivå, men rörande omfattning och organisation av denna lämnas inga förslag från projektgruppen.
Efter att satsningen på nationella kvalitetsregister avslutades har ersättningen till registren sjunkit. 2016 fick registersatsningen 320 miljoner kronor, en summa som sjönk till 250 miljoner kronor för 2017. För 2018 förväntas en ytterligare minskning till 200 miljoner kronor enligt projektgruppen.
Ses inte som integrerad del
LIF – de forskande läkemedelsföretagen tycker det är bra att nationella kvalitetsregister, enligt förslaget, ska integreras tydligare i kunskapsstyrningen av vården.
– Men det är ett problem att hälso- och sjukvården, till skillnad från andra verksamheter, inte har kvalitetssäkring som en inbyggd del av verksamheten. Det är dock förvånande att man föreslår att de register som inte uppnår vissa krav inte längre ska få medel, säger Karolina Antonov, analyschef på LIF.
– Ur ett kvalitetssäkringsperspektiv vore det naturliga att säkerställa att de register som behövs har tillräckliga medel för att bedriva en bra verksamhet. Detta ger intrycket att nationella kvalitetsregister fortfarande ses som något vid sidan av hälso- och sjukvårdens kärnverksamhet.
Det saknas reflektioner om den starka internationella konkurrensen från andra länder som liksom Sverige vill attrahera forskning och investeringar. Svenska styrkor och svagheter bedöms enbart utifrån nationella kriterier. Det finns inte heller något resonemang om att stärka finansieringen av forskning med deltagande i internationella samarbeten. Förslaget ger ett intryck att projektgruppen tar lätt på Life Science-sektorns behov.
– Det nämns nästan pliktskyldigt, framförallt forskning som inte bedrivs av hälso- och sjukvården själva. Samarbete med akademin och industrin nämns inte specifikt. En funktion som samordnar forskning och samarbete med Life science-sektorn föreslås men utan beskrivning av vad det innebär eller hur processen för att fastställa omfattning och organisation ska gå till. Vi förutsätter att det ska ske i dialog med branschens företrädare. Tyvärr kan vi konstatera att projektgruppen inte haft någon dialog med oss företrädare för branschen, inte ens i egenskap av deltagare i referensgruppen för forskning.
Formulering upprör
En passus i förslaget gör Karolina Antonov upprörd.
– Att behöva läsa formuleringar som "Etiska överväganden ingår även vid bevakning av att registrets oberoende ställning mot andra intressen som önskar data som registret besitter. Det kan gälla olika konsultfirmor och läkemedelsindustri där det är inte alltid är självklart var gränsen mellan Life science-forskning och marknadsföring går" är provocerande. Samtidigt saknas formuleringar i rapporten om vikten av en god samverkan mellan hälso- och sjukvården, akademin och industrin vilket var grunden i den nuvarande överenskommelsen mellan branschen och de nationella kvalitetsregistren, säger hon.
Trots att det går att peka på enskilda förbättringar är kvalitetsregistersatsningen en besvikelse, anser LIF. De forskande företagen har inte tillgång till mer data från registren än tidigare och det är inte enklare att samverka med registren.
– Kvalitetsregister har inte blivit den resurs som företagen behöver för att möta de krav som myndigheter, hälso- och sjukvård och patienter ställer på företagens produkter. Dessvärre innehåller det presenterade förslaget inget som tyder på att denna bild kommer att förbättras, snarare tvärt om, konstaterar Karolina Antonov.