Björn Lyrvall, svenska ambassadören i USA, med professor Jan Holmgren.
Det är sen eftermiddag och Jan Holmgren dröjer sig kvar på sitt arbetsrum vid Institutionen för biomedicin på Medicinareberget, ett stenkast från Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg. Trots att han passerat 70-strecket har han inte dragit ned på tempot särskilt mycket.
– Jag har alltid jobbat mycket. Det brukar sägas att 10 procent handlar om inspiration och 90 procent om transpiration.
I flera decennier har han framgångsrikt lett olika vaccinforskningsprojekt och arbetat för att förbättra hälsa och liv i världens mest utsatta länder.
– Jag har arbetat ganska koncentrerat, även om det finns en spännvidd i det jag gör, från vaccinutveckling mot kolera till pågående forskningsprojekt som handlar om vaccinbehandling av autoimmuna sjukdomar som reumatoid artrit, MS och diabetes, men också vacciner mot magsårsbakterien Helicobacter pylori och åderförkalkning.
Han kallar spännvidden för "vindrutetorkareffekten". Utgångspunkten och själva kärnan i verksamheten har varit forskning om slemhinneimmunitet och därifrån har kunskapen även kunnat användas i en bredare omfattning för utveckling och framtagande av vacciner.
– Det mesta i min forskning har utgått från vårt arbete om kolera och hur man genom vaccination kan producera ett effektivt immunsvar lokalt i tarmen. Utifrån den verksamheten har vi sedan haft projekt som svept brett ut i periferin, som en vindrutetorkare. Större delen av vårt immunförsvar finns i våra slemhinnor. Där startar också merparten av alla infektioner, därför är vi intresserade av att dels stimulera, dels lära oss att styra slemhinnornas immunförsvar.
Vaccinforskningens nobelpris
I april var han på plats på amerikanska vetenskapsakademin i Washington D.C. för att ta emot det prestigefyllda priset Sabin Gold Medal. Priset har delats ut årligen sedan 1994 av Sabin Vaccine Institute.
– Det är en stor ära och det känns naturligtvis fantastiskt kul och hedersamt. Jag ser det som ett livstidspris och vill samtidigt lyfta fram betydelsen av min närmaste medarbetare och tillika fru, Ann-Mari Svennerholm. Hon har i högsta grad varit delaktig i grundforskningen om slemhinneimmunitet och i framtagandet av det första orala koleravaccinet Dukoral.
Det är inte första gången Jan Holmgren prisas för sina insatser. Genom flera decennier har han tilldelats många prestigefyllda utmärkelser, både nationella och internationella priser för sin forskning om kolera och utvecklingen av ett drickbart koleravaccin.
Jan Holmgrens forskargrupp klarlade på 70-talet koleratoxinets struktur och funktion, hittade den receptor på cellmembranet som toxinet fäster vid och utvecklade ett sätt att stimulera kroppens immunsystem så att det motarbetar toxinet. Det har nu gått 40 år sedan den vetenskapliga tidskriften Nature publicerade det första arbetet om koleravaccinet 1977.
Vaccinet registrerades först 1991 och därefter tog det ytterligare några år innan det registrerades inom EU. Först på 2000-talet kom den lokala produktionen och användningen i gång i större skala i ett flertal utvecklingsländer.
Koleravaccin 3.0
Koleravaccinet har sedan starten vidareutvecklats mot ett enklare, billigare och mer effektivt drickbart koleravaccin.
– Tillsammans med ett indiskt företag har vi tagit fram och testar nu en förenklad variant av Dukoral som kommer att kosta under en dollar per dos, vilket är långt billigare än det befintliga vaccinet. Det är dessutom värmestabilt och kan ges utan bikarbonat, vilket gör det mer praktiskt för massvaccination. Att ta fram förbättrade vacciner för tredje världen så kostnadseffektivt som möjligt är av stor betydelse för att göra vaccinerna tillgängliga för flertalet fattiga länder.
Vaccinutveckling är en kostsam verksamhet. Det krävs numera en till två miljarder dollar för att utveckla ett nytt effektivt vaccin, en satsning med stora risker.
– I början av min karriär var jag kanske mer naiv, vi tog inte patent på den första generationens koleravaccin. I dag är det en nödvändighet för att få vaccinföretag att investera det som krävs, säger Jan Holmgren.
Arbetet med koleravaccinet har även lett fram till ett annat framgångsrikt vaccinprojekt mot toxinbildande Escherichia coli bakterier, ETEC. Dessa bakterier är en av de vanligaste orsakerna till diarré hos barn i u-länder och den vanligaste orsaken till turistdiarré.
I samarbete med Scandinavian Biopharma, ett svenskt vaccinföretag, och International Centre for Diarrhoeal Disease Research i Bangladesh har framförallt professor Ann-Mari Svennerholm arbetat med att utveckla ett effektivt ETEC-vaccin som testats i fas III-studier. Resultaten har varit lovande när det testats på resenärer. Den stora utmaningen är nu att få vaccinet att fungera även på små och ofta undernärda barn i låginkomstländer.
– Dukoral ger ett bra skydd mot många former av turistdiarré som orsakas av ETEC. Men det krävs ett effektivare vaccin som kan ge ett bredare skydd mot också andra ETEC-typer, och som kan ge bättre immunskydd hos små barn. Genom att industrin kan tjäna pengar och få tillbaka sina investeringar på en turistdiarrémarknad kan man sedan med små marginaler tillverka vaccin eller licensera ut rättigheter till utvecklingsländer.
Nya vacciner på väg
Det finns många pågående vaccinprojekt som ser lovande ut, menar Jan Holmgren. Forskargruppen har kommit en bra bit väg genom att koppla fast autoimmuna antigener på en av koleravaccinets komponenter. I djurförsök har man lyckats hindra uppkomsten av bl.a. diabetes och reumatoid artrit. Vid Behçets sjukdom, som bland annat ger sår, ledbesvär och ögoninflammation som kan orsaka blindhet, har forskargruppen börjat med prövningar på människor. Och resultaten ser lovande ut. Inom en tioårsperiod kommer vi sannolikt att få se flera vacciner mot sådana kroniska inflammatoriska sjukdomar på marknaden, menar Jan Holmgren.
– Jag tror också att nya vacciner mot infektionssjukdomar har framtiden för sig, det gäller också cancervacciner. Vi vet att många former av cancer är orsakade av mikroorganismer, till exempel hepatit- och papillomvirus, som går att vaccinera mot. Och om cirka 10–15 år kanske en tredjedel av alla cancersjukdomar kommer att ha en känd infektionsorsak som går att ta fram vaccin mot.
I den bästa av världar skulle Jan Holmgren önska att fattiga länder mycket snabbare än idag får tillgång till livräddande och terapeutiska vacciner.
– Det dröjer i genomsnitt ca 20 år från att ett vaccin introduceras på marknaden i västvärlden, tills att det når låginkomstländerna. Här skulle jag önska att man åtminstone kunde halvera den tiden och minska klyftorna så att fattiga länder får tillgång till livräddande vacciner, säger Jan Holmgren.