Ökat patientinflytande kan bidra både till bättre hälsa och ibland lägre kostnader för vården. Men det kan också uppstå konflikter mellan individers krav eller önskemål å ena sidan och landstingens begränsade ekonomiska resurser å den andra. Hur ska sådana konflikter hanteras och få en lösning? Dessa frågor diskuteras i en ny rapport med rubriken ”Vilken ojämlikhet är mest rättvis? Patientinflytande och egenavgifter i svensk vård”.
Anders Anell, professor vid Institutet för ekonomisk forskning, Lunds Universitet, fick uppdraget att skriva rapporten av Entreprenörskapsforum, Leading Healthcare och tankesmedjan Fores. Rapporten är den tredje i en serie som de tre organisationerna driver under programmet Uppdrag Välfärd.
”Vilken ojämlikhet är mest rättvis? Patientinflytande och egenavgifter i svensk vård”
Alla vill att patientinflytande i sjukvården ska öka. Men hur ska man hantera patienters önskemål som inte rimmar med de vårdinsatser som landstinget vill prioritera? Det är en utgångspunkt för rapporten.
– Svensk sjukvård är inte designad för att erbjuda valmöjligheter och patientinflytande, men det finns en rörelse mot mer patientcentrering och större inflytande för patienter. Och det är viktigt att sjukvården kan leva upp till det för att behålla sin legitimitet, sade Anders Anell.
Ger ökad delaktighet högre vårdkvalitet och lägre kostnader?
Ny lagstiftning från 2013 underlättar patienters rätt till ersättning för vård i andra EU-länder. Det där finns en koppling mellan valfrihet och vad individer är beredda att betala själva, konstaterar Anders Anell. Om man väljer en behandling i andra EU-länder får man själv stå för resekostnader och den eventuella del av totalkostnaden som överskrider det som vården kostar i det egna landstinget.
En utgångspunkt i Patientmaktsutredningen är att ökad delaktighet från patienter förbättrar vårdens kvalitet och minskar kostnaderna. Men i frågor där patientinflytande leder till ökade kostnader ger utredningen inga förslag till lösningar, konstaterade Anders Anell. I en
amerikansk studie blev vårdtiden längre och kostnaderna högre för de patienter som ville ha mer inflytande över sin vård jämfört med andra patienter.
– Det vore intressant med en motsvarande svensk undersökning av effekter av ökat patientinflytande, sade han.
Ett val mellan olika slags ojämlik vård
Anders Anell formulerade tre alternativa vägar för en svensk vårdpolicy:
- Ingen ändring jämfört med idag. Det medför att begränsad information om alternativ ges till patienter vilket i sin tur innebär fördelar för välinformerade och påstridiga patienter.
- Strikta öppna prioriteringar där de som önskar mer än vad landstinget erbjuder hänvisas till den privata marknaden. Det blir enklare att klara lagen om ökad information till patienterna, men färre kan få den vård man vill ha.
- Acceptera tilläggsavgifter i den offentliga vården, vilket ger bättre möjligheter att följa lagkraven på information. Då kan fler patienter få den vård de efterfrågar.
Oavsett vilken väg man väljer så uppstår ojämlikheter, konstaterade Anders Anell.
Sjukvården hämmar effektiviseringar
Anders Lönnberg är landstingspolitiker (S) och är även ordförande i Diabetesorganisationen i Sverige, DIOS. Han hävdade att det inte är patienters krav som är hinder för en mer effektiv sjukvård.
– Det är sjukvården och dess ersättningssystem som hämmar effektivisering och införandet av nya läkemedel. Varför används till exempel inte de nya blodförtunnande alternativen till Waran? Jo, för att den huvudsakliga inkomsten för de som arbetar med dessa patienter kommer från återbesök för Warankontroller. Så länge vi är upptagna med vårdnivåer och inte tittar på vårdkedjor är alla emot nya teknologier som tar bort den vårdnivå man själv är sysselsatt med, sade han.
Anders Lönnberg menar att när man börjar tala om prioriteringar borde det vara en signal till rationaliseringar och effektiviseringar.
Anders Anell genmälde att det är alltför vanligt i Sverige att man undviker frågor om prioriteringar.
– Som jag ser det går ett huvudspår i den svenska debatten ut på att om vi kan lösa problemen med effektiviseringar så slipper vi därmed att ta ställning till prioriteringar och framtida finansiering. Min rapport är en motvikt till sådana tankar, sade han.
Vi kan inte skjuta upp viktiga beslut
Per Carlsson är professor och chef för Nationellt kunskapscentrum för prioriteringar inom vård och omsorg vid Linköpings universitet. Han var lite trött på att uppfattas bara som förespråkare av prioriteringar och motståndare till förebyggande arbete och effektiviseringar.
– Vi sitter idag med ransoneringar och en ojämlik tillgång till vård. Visst är det viktigt att på sikt minska konsekvenserna av det metabola syndromet. Men vi sitter idag och måste hantera nya cancerläkemedel och andra individualiserade läkemedel, sade han.
Eftersom det i dessa fall handlar om mycket höga kostnader per individ kan med- eller egenfinansiering av nya läkemedel bara vara en liten del av lösningen, menade Per Carlsson.
Anders Anell betonade att han inte diskuterar egenavgifter på den vård som landstingen prioriterar.
– Att ta ut egenavgifter på angelägna och kostnadseffektiva metoder förespråkar jag inte. Problemet med exempelvis höjda patientavgifter är att man inte vet vad patienter då prioriterar bort. Enligt studier från USA kan höga patientavgifter leda till att patienter prioriterar bort angelägna vårdbesök. Så detta är ett alldeles för trubbigt sätt att prioritera, sade Anders Anell.
För några år sedan inleddes ett samarbete mellan Entreprenörskapsforum, Leading Healthcare och tankesmedjan Fores under programnamnet Uppdrag Välfärd. Rapporten ”Vilken ojämlikhet är mest rättvis? – Patientinflytande och egenavgifter i svensk vård” är den tredje av planerade totalt tio rapporter från samarbetsprojektet.
Grundtanken bakom forskningssamarbetet är att de tre organisationerna tycker att välfärdsdebatten blivit förenklad till för- och emot-frågor. De vill bidra till en bredare debatt med fler perspektiv.
Bilder
Anders Anell. Foto: LIF, Sten Erik Jensen (CC BY-NC-ND 3.0)
Rapporten. Foto: LIF, Sten Erik Jensen (CC BY-NC-ND 3.0)
Anders Lönnberg. Foto: LIF, Sten Erik Jensen (CC BY-NC-ND 3.0)
Per Carlsson. Foto: LIF, Sten Erik Jensen (CC BY-NC-ND 3.0)
