Det var i april som forskare vid Sahlgrenska akademin fick en meta-analys om biomarkörer publicerad i ansedda tidskriften The Lancet Neurology.
– Vi har gått igenom 5 000 vetenskapliga artiklar från 1984 och framåt för att se vilka biomarkörer som verkligen fungerar för att skilja ut personer som insjuknar i Alzheimer, säger Bob Olsson, docent och forskare vid Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
Topplista med biomarkörer
Meta-analysen finns med i den nya on-line databasen AlzBiomarker som är utvecklad i samverkan mellan forskarna vid Sahlgrenska akademin och Alzforum, en intresseorganisation som drivs av Biomedical Research Forum. Genom en webbaserad plattform vill organisationen sprida kunskap och stötta forskare att påskynda utvecklingen av diagnostik och behandling för Alzheimers sjukdom och andra relaterade sjukdomar.
– Det är en unik organisation som vill vara en länk mellan forskningssamhället och allmänheten. Lösningen på Alzheimers sjukdom kräver att vi samarbetar och hjälper varandra. I dag är det näst intill omöjligt att ensam göra en genomgång av all litteratur inom ett så stort fält som Alzheimerforskning, säger Bob Olsson.
Databasen AlzBiomarker som finns på Alzforums hemsida är offentlig och samlar flera decenniers forskning om biomarkörer vid Alzheimers sjukdom och på sikt även andra demensformer. Det finns även kompletterande data om studierna, grafiska verktyg som kan visualisera biomarkörerna samt en lista på de som fungerar bäst för Alzheimers sjukdom.
– Det är ett innovativt sätt att arbeta, vi behöver inte längre uppfinna hjulet om igen. Tanken är att data ständigt ska uppdateras och det gäller även topplistan med de bäst fungerande biomarkörerna, säger Bob Olsson.
Många bakslag
I meta-analysen som publicerades i The Lancet Neurology, har forskarna kunnat visa att de två biomarkörerna T-tau och P-tau i ryggmärgsvätska, fungerar utmärkt som tidiga varningsklockor för att påvisa Alzheimers sjukdom.
– Dessa är mycket bra biomarkörer och mycket kliniskt relevanta. Vi fann dock att det är i ryggmärgsvätskan som biomarkörerna talar sitt tydliga språk. För att kunna använda blodprov krävs betydligt bättre analysmetoder med en större känslighet än vad vi har idag.
Det finns många bakslag och besvikelser inom Alzheimerforskningen, menar Bob Olsson.
Än så länge finns endast symtomlindrande läkemedel. Det har gjorts många kliniska prövningar på beta-amyloid, som är ett protein vilket formar plack, det vill säga proteinklumpar, i hjärnan hos Alzheimerpatienter. Dessa plack tror man är en del i förklaringen till varför nervcellerna dör hos Alzheimerpatienter. Mycket resurser har därför lagts ned för att hitta behandlingsmetoder för att förhindra att beta-amyloid bildas, eller hitta antikroppar som kan rensa bort placken. Hittills har dock försöken inte nått fram till framgångsrika läkemedel som kan skydda och bromsa sjukdomsutveckling.
– När patienter med Alzheimer får sin diagnos, är det i regel i ett mycket sent skede. Den stora utmaningen är dels att skapa förutsättningar för en tidig diagnostik, men också att utveckla effektiva läkemedel. Ett stort problem är att de forskande läkemedelsbolagen inte litat tillräckligt mycket på biomarkörer och därför inte använt dem i sina prövningar för att klassificera vilka som kommer att utveckla Alzheimers sjukdom och vilka som inte kommer att göra det. Företagen har också inkluderat patienter i ett alltför sent skede av sjukdomen.
Databasen en guldgruva
En annan utmaning, menar Bob Olsson, är att variabiliteten i analyserna har skiftat stort mellan olika labb och därför blir det en stor spridning av resultaten. Nu jobbar flera företag med att förfina analyserna och förhoppningsvis kommer vi att få metoder med bättre känslighet så att vi tidigare kan förutsäga vilka som kommer att drabbas. Men, vill man verkligen veta att man kommer att drabbas av en svår sjukdom, låt säga 15 år framåt i tiden, om det inte finns effektiva läkemedel, invänder Bob Olsson.
– Mycket är dock på gång och det finns flera ljusglimtar. Det kom en studie förra året som för första gången på länge verkade mycket lovande och vi var många som blev exalterade. Det var en klinisk prövning av en antikropp mot beta-amyloid där man kunnat se goda effekter. Men det går ännu inte att dra alltför stora slutsatser eftersom det var en mycket liten studie i ett tidigt skede i läkemedelsutvecklingen och större studier krävs.
Bob Olsson menar att AlzBiomarker skulle kunna fungera som en guldgruva för de forskande läkemedelsföretagen.
– Ett viktigt område är att utveckla biomarkörer som kan påvisa effekten av ett läkemedel i en klinisk prövning. Det är särskilt viktigt vid Alzheimer eftersom sjukdomsförloppet är så långsamt. Utan biomarkörer skulle en klinisk prövning kunna ta tio år eller mer, säger Bob
Olsson.