Från vänster Sally Davies, Gabriel Wikström, David Payne.

Seminariet inleddes med ett panelsamtal med företrädare för de båda ländernas regeringar, samt från den globala forskande läkemedelsindustrin. En film med hela samtalet samt en kortare sammanfattning finns på LIF:s hemsida.

<p>Sjukvårdsminister Gabriel Wikström</p>

Sjukvårdsminister Gabriel Wikström

Sverige har länge varit ett föregångsland när det gäller restriktiv antibiotikaförskrivning i syfte att hindra spridning av resistenta bakterier. Och på senare år har regeringen ofta gjort gemensam sak med Storbritannien när det gäller att driva på andra länder. Regeringen har också fördjupat samarbetet med läkemedelsföretagen. Sjukvårdsminister Gabriel Wikström menade att Sverige ska behålla och utveckla denna ledarroll:

– En nyckel för att göra mer i kampen mot antibiotikaresistens är att inse att det inte är ett nationellt problem utan framför allt en global utmaning. Jag menar att Sverige med vår erfarenhet och kunskap kan inte bara göra mer, utan även inspirera andra länder och ta en ledande roll. Samarbetet mellan myndigheter och företag här i Sverige kan stå som exempel även för andra länder, sade Gabriel Wikström.

– En av utmaningarna vi har är att i vissa länder, inte minst här i Europa, finns inget gott samarbete mellan myndigheter och företag. Det finns mycket misstänksamhet mellan parterna som vi inte har här i Sverige. En uppgift jag har som sjukvårdsminister är att övertyga mina kollegor att det är bättre att samverka med läkemedelsindustrin än att utestänga den.

Gratulerade Sverige

Professor Sally Davies, som är den brittiska regeringens ledande vetensskapliga rådgivare, var en av huvudtalarna vid seminariet. Det var inte enbart av artighet mot värdarna som hon gratulerade Sverige. Hon menade att svenska insatser under många år, exempelvis via organisationen ReAct, lagt en grund för andra länder att stå på för fortsättningen. Nu måste regeringar arbeta tillsammans med läkemedelsföretagen för att lösa resistensfrågan.

<p>Den brittiska regeringens ledande vetensskapliga rådgivare, professor Sally Davies.</p>

Den brittiska regeringens ledande vetensskapliga rådgivare, professor Sally Davies.

– Det handlar för mig om hur vi möts i vardagen, träffas och bygger förtroende. Min utgångspunkt i detta är att jag har stort förtroende för företagen tills jag blir överbevisad om motsatsen. Vi har också en historia i Storbritannien av bra partnerskap med industrin. Vi försöker nu jobba inom G20-gruppen för pilotmodeller för att lära oss. För det är endast genom att jobba tillsammans med företagen som vi kommer att få svaren, sade professor Sally Davies.

LIF lade förra året fram ett förslag till en ny ekonomisk ersättningsmodell för antibiotika som syftar till att frikoppla ersättningen till företagen från användningen. Folkhälsomyndigheten och pris- och subventionsmyndigheten TLV utredde i höstas förutsättningarna för att testa modellen i ett pilotprojekt. I en rapport till regeringen i december sa myndigheterna inte nej till ett pilotprojekt men ville fortsätta utredningsarbetet och invänta den större rapport om antibiotikaresistens som ska vara klar och lämnas till regeringen hösten 2017. Gabriel Wikström berättade vid seminariet att han inväntar myndigheternas slutrapport:

– Jag är glad över industrins engagemang och tycker det är mycket bra att LIF tagit fram ett förslag till en ersättningsmodell. Jag vet att alla inte är nöjda med utvärderingen av LIF-modellen i den delrapport som Folkhälsomyndigheten och TLV lade fram nyligen. Men från regeringens sida inväntar vi myndigheternas slutrapport där olika modeller jämförs innan vi tar någon ställning. Vi kommer alltid ha olika perspektiv och kan inte vara överens om allt. Men det viktigaste är att vi samverkar med varandra och vi utforskar tillsammans olika sätt att tackla frågan om antibiotikaresistens, sade Gabriel Wikström.

Pilotprojekt måste fram

David Payne, som är chef för läkemedelsföretaget GSK:s globala utveckling av antibiotika, lyfte behovet av olika pilotprojekt för att prova nya ersättningsmodeller. Frågan om finansiering av nya antibiotika är komplex och kan endast lösas av företag och myndigheter tillsammans, menade han.

<p>David Payne är chef för läkemedelsföretaget GSK:s globala utveckling av antibiotika.</p>

David Payne är chef för läkemedelsföretaget GSK:s globala utveckling av antibiotika.

– Det bästa vi kan göra med ett nytt antibiotika är egentligen att inte använda det. Därför är nya ekonomiska modeller mycket viktigt. Vi måste hitta modeller som både ger incitament till ansvarsfull användning som till investeringar i forskning. Just nu är vi inne i ett kritiskt skede. Via offentlig-privat samverkan i många olika projekt har företagen lyckats förbättra sin pipeline. Men när många av dessa läkemedel ska testas i fas 3 så innebär det mycket stora investeringar. Därför måste företagen känna att det finns en ny ekonomisk modell på andra sidan för att rättfärdiga dessa investeringar, sade David Payne

– Några av dessa nya antibiotika testas nu i fas 3 och kommer förhoppningsvis att kunna godkännas. Alla kommer att rikta blickarna mot vilken återbäringen kommer att bli för dessa investeringar. Om den inte blir attraktiv är jag rädd för att vi kommer att vara tillbaka i ett mer negativt läge vad gäller investeringar. Jag inser de enorma utmaningarna i att få nya ekonomiska modeller på plats, och nära partnerskap mellan företag och regeringar är enda sättet att lyckas, sade David Payne.

Vad är rimligt?

Bengt Mattson, ansvarig för antibiotikafrågor inom LIF, och moderator vid seminariet, frågade professor Sally Davies om vad som är en rimlig ersättning för nya antibiotika:

– Min personliga åsikt för en rimlig subvention är kostnaden för utvecklingen, plus lite till. Jag tycker att det handlar om företagens ansvarstagande. Om vi inte klarar av detta och får fram nya antibiotika är resten av ett företags läkemedelsportfölj förlorad. Företagen måste vara beredda att se det här som ett ansvarstagande och ett skyddande av deras andra läkemedel. Jag tror inte att alla företag insett risken att andra läkemedel blir verkningslösa. Jag tycker inte att företagen ska förlora pengar på nya antibiotika, men räkna inte med stora vinster från Storbritannien, sade Sally Davies.

 -------------------------------------------------------

Fakta: LIF-modellen för antibiotika

LIF har tagit fram ett förslag till ersättningsmodell tillsammans med medlemsföretagen AstraZeneca, MSD, GlaxoSmithKline och Astellas.

Modellen har likheter med hur pandemivaccin upphandlas, och består av tre delar: en premie, en styckekostnad och en takkostnad. De tre komponenterna syftar till att möta de olika behov som identifierats för att skapa incitament för utveckling av antibiotika. Den statligt finansierade premien är tänkt att betalas oavsett användning. Premien kopplar bort ersättningen från användningen vilket skapar förutsägbarhet för företagen och därmed incitament att utveckla antibiotika ända fram till färdiga produkter. Premien ger också möjlighet att säkerställa att Sverige kommer att ha tillgång till den mängd antibiotika som behövs, oavsett om behovet ändra över tid.

Den andra komponenten är ett styckepris som – liksom all läkemedelsanvändning – betalas av landstingen när antibiotikan faktisk används. Styckepriset behövs för att antibiotika inte ska vara gratis, vilket kan driva onödig användning.

Den tredje komponenten är en taknivå för summan för premien och styckepriset vilket kan ses som en försäkringspremie eftersom det ger samhället en förutsägbarhet vad gäller kostnader oavsett om behovet skulle öka dramatiskt vid ökad resistens.

Storleken på premien och den totala ersättningen till företagen kan bestämmas utifrån olika principer. LIF föreslår att ersättningen ska vara värdebaserad, liksom all läkemedelsprissättning i Sverige. Därför har en generisk hälsoekonomiskmodell utvecklats som framför allt fokuserar på epidemiologiska mått kopplade till en infektion.

Den hälsoekonomiska modellen skiljer sig från traditionell hälsoekonomiska modeller eftersom den försöker mäta "värdet av att addera ett nytt verktyg i verktygslådan" istället för att mäta "värdet av att ersätta ett befintligt verktyg i verktygslådan" vilket görs för vanliga läkemedel där det inte finns behov av att starkt begränsa användningen.