Patienter får vänta allt längre på att få träffa läkare.
I sin utvärdering konstaterar Myndigheten för vård- och omsorgsanalys att efterlevnaden av samtliga fyra tidsgränser i vårdgarantin har blivit sämre. Utfallet var 2016 det sämsta sedan 2012. Skillnaderna mellan landstingen är stora liksom skillnaderna mellan olika vårdområden och hur tillgängligheten har utvecklats år från år.
Vårdanalys pekar på att en låg tillgänglighet riskerar att underminera allmänhetens förtroende för hälso- och sjukvården. Att vården uppfattas som tillgänglig är viktig för enskilda patienter men också för vårdsystemets hållbarhet på lång sikt.
I takt med att väntetiderna blir längre står allt fler patienter på väntelistorna. 2012 väntade 27 000 patienter mer än 90 dagar på ett nybesök i den specialiserade vården. 2016 hade antalet ökat till 68 000 patienter. Under samma period fördubblades antalet personer som fick vänta mer än 90 dagar på behandling.
Däremot är andelen patienter som snabbt får ett nybesök och behandling oförändrad under perioden 2013–2016. Men eftersom den nuvarande väntetidsstatistiken inte har någon information om patienternas medicinska behov går det inte jämföra de medicinska behoven mellan dem som får snabb vård och de som får vänta länge, konstateras i rapporten.
Vården ska prioritera efter patienters behov, men samtidigt är det viktigt att alla får vård inom rimlig tid, skriver rapportförfattarna. Vårdgarantin är inte primärt till för patienterna med de största behoven utan för alla.
Svårt veta varför köer växer
När antalet vårdsökande ökar snabbare än vårdens kapacitet ökar, då uppstår köer. Vårdanalys konstaterar att det finns flera tänkbara förklaringar men att det är svårt att avgöra hur viktiga olika faktorer är. Befolkningen växer, fler blir äldre, den medicinska utvecklingen erbjuder nya möjligheter, indikationer för vård kan förändras – detta är en del av de faktorer som kan påverka vårdköerna.
Det finns ingen enskild nationell lösning på problemen med långa väntetider. Landstingen har ansvaret och de kan göra mycket, konstaterar Fredrik Lennartsson, generaldirektör för Myndigheten för vård- och omsorgsanalys, i en kommentar.
– Det finns stor potential att korta vårdköerna inom ramarna för befintliga resurser både vad gäller bemanning och ekonomi. Landstingen kan exempelvis arbeta med att förändra arbetssätten genom bättre produktions- och kapacitetsplanering, förbättrad schemaläggning och omfördelning av arbetsuppgifter, säger han.
Det finns en långvarig obalans mellan antalet vårdsökande och antalet behandlade, vilket pekar på att tillgänglighetsproblemet inte enbart är av tillfällig karaktär, menar Vårdanalys.
– Landstingens arbete för att tillförsäkra patienterna vård inom rimlig tid måste bli mer kraftfullt, systematiskt och långsiktigt. Regeringen bör bidra långsiktigt till landstingens tillgänglighetsarbete med fokus på utvecklad strategisk styrning, förbättrad dialog och skarpare uppföljning – snarare än kortsiktiga statliga satsningar, säger Fredrik Lennartsson.
Fler blir utan kontakt
År 2013 fick 92 procent av patienterna som ringde primärvården kontakt samma dag. År 2016 hade andelen sjunkit till 87 procent. Men det är stora skillnaderna mellan landstingen, skillnader som bestått sedan dess. Det fanns landsting där alla som ringde fick kontakt samtidigt som bara tre av fyra fick kontakt i andra landsting.
Under 2016 gjordes mer än 83 500 läkarbesök i primärvården senare än inom vårdgarantins sju dagar. Det bästa utfallet, 87 procent av besöken inom tidsgränsen, uppnåddes år 2013. I det landsting som var bäst fick 90 procent av patienterna träffa läkare inom sju dagar. I det landsting som var sämst var motsvarande andel 71 procent.
Totalt sett var det ingen skillnad mellan privat och offentligt drivna vårdcentraler. Dock var långa väntetider som berodde på patientens eget val betydligt vanligare på privatdrivna vårdcentraler. I rapporten ges inga förklaringar till denna skillnad.
Vårdanalys påminner om att inte alla patienter ingår i väntetidsstatistiken. Patienter med önskemål att träffa en viss läkare finns inte med – inte heller de som går till en drop-in mottagning men inte får något besök. Det finns flera liknande undantag. Därmed är den faktiska tillgängligheten sämre än vad som framgår av statistiken.
Längre kö till specialister
86 procent av nybesöken i den specialiserade vården genomfördes inom vårdgarantins 90 dagar, vilket innebär att 280 000 nybesök genomfördes senare än så under 2016. Under toppåret 2012 gjordes 90 procent av besöken inom tidsgränsen. Sedan 2012 har resultaten blivit sämre i alla landsting utom två och de regionala skillnaderna ökar.
I cancervården får i princip alla patienter ett nybesök inom tidsgränsen, men bara två av tre inom allergisjukvården. En förklaring är att de medicinska konsekvenserna av långa väntetider skiljer sig mellan olika områden. 90 dagars tidsgräns är inte relevant för bland annat flera cancerdiagnoser.
Även här är skillnaderna stora mellan landstingen. 91 procent var den högsta andelen planerade behandlingar inom tidsgränsen i något landsting under 2016. Den lägsta andelen var 67 procent. Vartannat landsting har förbättrat sitt utfall sedan 2012 medan de andra har försämrat sitt. Störst har försämringen varit inom öron-näsa-hals, handkirurgi och neurokirurgi medan plastikkirurgi kan visa störst förbättring.