Att det redan ett år efter coronapandemins utbrott har inletts vaccineringar mot covid-19 runt om i världen är inget annat än en enorm bedrift som har testat gränserna för vad som är möjligt inom forskning, tillverkning och distribution. Denna utveckling har möjliggjorts av konstruktivt samarbete mellan forskande läkemedelsföretag, akademi, institutioner, regeringar, myndigheter och hälso- och sjukvården.
I dag vill vi alla att så många människor som möjligt ska få tillgång till vacciner, så fort som möjligt. Vi vill inget hellre än att världen kan gå tillbaka till något som liknar ett normaltillstånd igen, och vaccinerna är lösningen.
De läkemedelsföretag som utvecklar vacciner jobbar nu intensivt i samverkan med alla andra aktörer runt om i världen för att försöka öka takten både vad gäller produktion och distribution av vaccinerna. Samtidigt kommer kritik om att distributionen av vacciner till låg- och medelinkomstländerna går för långsamt och att det finns ett behov av en ökad och mer jämlik tillgång till vaccin i världens alla länder. Ett förslag som diskuteras inom världshandelsorganisationen WTO är att helt enkelt avskaffa patentskyddet för vacciner mot covid-19 för att göra det möjligt för alla som vill att börja producera de myndighetsgodkända vaccinerna, och det utan att det läkemedelsföretag som tagit fram vaccinet kan motsätta sig det.
Detta är ett farligt förslag som om det genomförs riskerar att underminera hela systemet för forskning, utveckling och innovation, och det kan få långtgående konsekvenser som inte går att överblicka. Men det skulle heller inte hjälpa till för att öka tillgången till vacciner. För det är inte patentskyddet som hindrar en ökad produktions- och distributionskapacitet.
En avgörande orsak till att vi idag överhuvudtaget har tillgång till vacciner och läkemedel mot covid-19 är att patentskydd och andra så kallade immateriella rättigheter har skapat långsiktiga och förutsägbara villkor och drivkrafter för forskning, utveckling och innovation, och för att investera i framtidens behandlingar och möjligheter. Utan patentskydd skulle alla vacciner och läkemedel som används i dag inte finnas, eftersom patent skyddar uppfinningar och idéer och gör att företag vågar investera i forskning och utveckling kring något som kanske inte bär frukt förrän 10-20 år senare. Ett fungerande patentskydd är helt enkelt en grundförutsättning för de omfattande och långsiktiga investeringar som behöver göras i forskning och utveckling för att ta fram framtidens vacciner och läkemedel.
Ett tydligt exempel är de så kallade mRNA-vaccinerna, som var de första som godkändes mot covid-19 i Europa och i andra världsdelar. Utvecklingsplattformen mRNA har under de senaste månaderna hyllats som en medicinsk innovation. Men utvecklingen av mRNA sträcker sig över de senaste 10-20 åren, långt innan vetenskapen började användas för att ta fram just vacciner mot covid-19. Hela denna långa utveckling baseras på att privata investerare stödde forskningen och utvecklingen utifrån en grundförutsättning att deras investering hade ett patentskydd. Det vi idag skördar frukterna av i form av vacciner är resultatet av forskningssatsningar under lång tid. Dessa investeringar hade aldrig skett utan ett väl fungerande patentskydd.
Om man försämrar patentskyddet eller tar bort det helt för vaccinerna mot covid-19 skickar man en tydlig signal till de forskande läkemedelsföretagen och investerarna – men också till alla forskare i akademin – att det är riskabelt att satsa på och investera i vacciner och läkemedel som kan användas i pandemier. Den effekten är inte vad samhället vill uppnå, inte minst nu när vi vet att vi sannolikt kommer att behöva flera olika varianter av vaccinerna. Och vilka företag skulle vilja satsa på forskning inför framtida pandemier? Om patentskyddet för vacciner mot covid-19 avskaffas, varför skulle inte samma åtgärd kunna tas till närhelst det framstår som en enkel och handlingskraftig åtgärd?
Under decennier har det funnits en internationell diskussion kring patentskydd och andra immateriella rättigheter för läkemedel, vacciner och andra produkter som används inom hälso- och sjukvården. En del organisationer driver uppfattningen att patent hindrar tillgång till vaccin och läkemedel i låg- och medelinkomstländer. Faktum är ju att det är precis tvärtom. Utan patent och andra immateriella rättigheter skulle det inte finnas några läkemedel eller vacciner alls att fördela till jordens befolkning, oavsett om det handlar om låg- och medelinkomstländer eller inte. Patentskydd och andra immateriella rättigheter handlar om att skapa incitament för privata aktörer att långsiktigt investera i utveckling av framtida innovationer, medan stater och regeringar i nästa skede kan fokusera sina insatser på att reglera, kontrollera och fördela frukterna av innovationerna.
Idag hävdar vissa att ett avskaffande av patentskyddet för vaccinerna skulle medföra att låg- och medelinkomstländer snabbare kan få tillgång till vaccinerna. Men det är inte patenten som utgör flaskhalsen, utan den globala produktionskapaciteten.
Vaccintillverkning är högteknologisk produktion som måste uppfylla högt ställda myndighetskrav kring kvalitet och säkerhet. Runt om i världen finns det cirka 60 anläggningar som är utrustade och uppfyller de högt ställda kraven för att producera vacciner mot covid-19. Produktion pågår nu för fullt i alla de fabriker som har kapacitet och kompetens för den komplexa och högavancerade tillverkningsprocessen, och det finns idag ingen ledig tillverkningskapacitet som inte redan används. Att bygga helt nya anläggningar tar tid. Givet den avancerade tillverkningen och de högt ställda kraven tar det vanligtvis mellan 5–10 år att etablera en ny tillverkningsanläggning om vi räknar in byggnation, validering och certifiering. En etablering kräver också betydande finansiella investeringar i storleksordningen 4–6 miljarder kronor. Att bygga nya tillverkningsanläggningar är helt enkelt ingen snabb lösning som hjälper oss i kampen mot pandemin.
Det krävs också specifik kompetens för vaccinutveckling och tekniska kunskaper för att säkerställa att tillverkningen uppfyller alla kvalitetskrav. Detta kan bara ske genom överföring av teknik och kunnande från de företag som forskat fram och utvecklat vaccinerna till andra högspecialiserade tillverkare. Och sådan överföring kan bara ske genom frivilliga licensavtal, inte genom hot om att ta bort patentskydd eller på andra sätt försvåra för de företag som utvecklat vaccinerna. För att få till stånd en kapacitetsökning måste det därför ske investeringar i uppgraderingar eller anpassningar av befintliga produktionsanläggningar, och genom frivilliga partnerskap mellan olika läkemedelsföretag och mellan läkemedelsföretag och andra högspecialiserade kontraktstillverkare.
Därför kraftsamlar nu läkemedelsföretagen genom nya samarbeten för att öka produktionstakten, och i princip dagligen kommer besked om nya initiativ och partnerskap mellan företag. Allt detta sker genom frivilliga licensavtal som säkerställer att kompetens och tekniska specifikationer överförs mellan aktörerna och kvalitetssäkrar vaccinerna. I dessa samarbeten finns även högspecialiserade och högt kvalificerade tillverkare i exempelvis Indien och Sydafrika som kontrakteras för att öka produktionsvolymerna, inte minst till nytta för befolkningar i låg- och medelinkomstländer. Frivilliga samarbeten är nyckeln till att producera och distribuera säkra och effektiva vacciner mot covid-19 till världens 7,8 miljarder människor.
Vi inom läkemedelsbranschen diskuterar gärna hur vi genom ännu mer intensivt samarbete kan öka produktionen och snabba på distributionen av vacciner mot covid-19. Men att vi idag, redan ett år efter virusutbrottet, har vacciner och läkemedel på plats kan vi tacka patentskyddet för. Det skapar incitament och drivkrafter för innovation, och för att investera i framtida behandlingar. Det behöver vi ännu mer av i framtiden.