Screeningprogram, tidig diagnos och allt bättre läkemedel är några förklaringar till att canceröverlevnaden förbättrats i alla nordiska länder, visar en ny studie.
Långtidsstudien jämför canceröverlevnaden från 1995 och framåt och har gjorts av forskare vid Karolinska institutet tillsammans med de nordiska cancerregistren. Mats Lambe, professor vid KI och funktionschef vid Regionalt Cancercentrum Uppsala Örebro, är en av författarna till studien. Han konstaterar att de nordiska cancerregistren är bland världens äldsta och mest heltäckande, vilket var en förutsättning för att kunna studera nationella trender på det här sättet. Studien säger dock ingenting med säkerhet om skälen till förbättringarna.
– Det här är en observationsstudie, vi kan inte utifrån våra data exakt urskilja vilka faktorer som har bidragit och i vilken grad. Där kan vi bara spekulera. Vi vet att många cancerbehandlingar har förbättrats och att vi genom screeningprogram har blivit bättre på att upptäcka några cancerformer tidigt. Kanske är allmänheten också mer uppmärksam på symtom idag och söker vård tidigare, säger Mats Lambe.
Fler lindriga fall kan påverka siffrorna
Studien omfattar mer än två miljoner patienter i Sverige, Norge, Danmark, Finland och Island som fått en cancerdiagnos mellan 1990 och 2016. Författarna till studien har jämfört andelen patienter som överlevt i ett respektive fem år efter att de diagnosticerats med malignt melanom eller cancer i tjocktarm, ändtarm, lunga, njure, bröst, livmoder, äggstock eller prostata.
För de flesta cancerformerna har överlevnaden stadigt förbättrats över tid, i flera fall mycket tydligt. Femårsöverlevnaden med tjocktarmscancer ökade i Danmark med drygt 16 procentenheter mellan 1990 och 2010, och för prostatacancer sågs i Sverige en ökning med 31 procentenheter under samma period. Mats Lambe påpekar dock att förbättringarna för prostatacancer påverkats av den utbredda PSA-testningen, som gör att man hittar betydligt fler tidiga tumörer i dag. Det kan finnas ett inslag av överdiagnostik där man hittar tumörer som aldrig skulle ha påverkat patienten, och det påverkar förstås överlevnadssiffrorna.
Diagnosspecifika studier ska ge mer exakt information
Samtidigt menar Mats Lambe att det är troligt att de stora nationella satsningar på cancervården som har gjorts i de nordiska länderna kan ha spelat en faktisk roll för överlevnaden. Ett exempel är nationella vårdprogram som ökar sannolikheten för att patienter utreds och behandlas enligt senaste rön.
– Vi har också blivit bättre på att kartlägga karaktären hos tumörer vilket möjliggör mer riktad och korrekt behandling, säger Mats Lambe.
Även ettårsöverlevnaden har gått tydligt åt rätt håll visar studien. Mellan 1990 och 2015 ökade den bland annat för lungcancerpatienter i Sverige med 25 procentenheter för kvinnor och 20 för män.
Nu planerar Mats Lambe och de andra rapportförfattarna nya studier med fokus på specifika cancerdiagnoser, vilket gör mer detaljerade jämförelser möjliga. Exempelvis kommer man att kunna väga in i vilket stadium tumörer upptäcks, se hur det påverkar överlevnaden och undersöka mönster över tid.
Kraftsamlingar i cancervård verkar ge effekt
I Danmark pågår också studier av effekten av de så kallade pakkeforløben, motsvarigheten till Sveriges standardiserade vårdförlopp, SVF. I Sverige började SVF införas 2015 så det går knappast att se eventuella effekter på överlevnaden än, men Danmark var tidigt ute och införde pakkeforløb redan under de första åren på 2000-talet.
– Den stora satsningen på cancervården i Danmark berodde på att man i tidigare undersökningar såg att Danmark låg betydligt sämre till jämfört med andra europeiska länder. Då skapade man en samlad strategi, och det är i Danmark som vi nu ser de största förbättringarna. Vår jämförande rapport kan ge beslutsfattare stöd i att kraftsamlingar i cancervården verkar ge resultat, säger Mats Lambe.
Regionala Cancercentrum i samverkan som Mats Lambe arbetar för har till uppgift att ytterligare förbättra den svenska cancervården. Några av målen är att förbättra det förebyggande arbetet och att säkra att patienterna en ännu snabbare handläggning som är lika över hela landet. RCC arbetar också för att färre enheter ska få ansvar för de mest ovanliga cancerformerna.
När coronapandemin nådde Sverige kunde RCC se att antalet anmälda cancerfall till en början sjönk. Det finns farhågor om att utebliven diagnostik och behandling ska leda till mer avancerad sjukdom och fler dödsfall i framtiden. Preliminära data pekar dock på att väntetiderna för behandling inte har påverkats, och efter sommaren har siffrorna för nyupptäckta tumörer vänt upp mot mer normala nivåer. Även på det här området planerar Mats Lambe och hans kollegor en nordisk studie, som jämför länderna vad gäller förändringar i upptäckta cancerfall.
– Syftet är att undersöka var pandemin gjort störst avtryck. I Sverige, som under våren 2020 hade den högsta covid-19-bördan, eller i de länder som hade näst intill lock-downs som kan ha påverkat hur många som sökte vård.