– Jag tycker att patientorganisationerna gör ett superviktigt arbete, men jag arbetar bättre om jag kan driva saker efter eget huvud. Det är nog ingen slump att jag större delen av mitt yrkesliv varit egen företagare.

Britt Marie Ahrnell tror att hennes erfarenhet som journalist och konsult inom organisations- och managementfrågor har varit avgörande för att hon har lyckats göra sin röst hörd:

– Det som jag och min make Rolf råkade ut för, när han fick en cancerdiagnos i maj 2012, var något jag ville berätta om. Det vi mötte var en galet relationslös vård. Vi mötte läkare efter läkare som vi aldrig träffat förut som försökte sätta sig in i Rolfs fall med hjälp av journalerna under mottagningstiden. Det fanns ingen kontinuitet, ingen som höll oss i handen. Vi kände oss fruktansvärt övergivna.

Kunde göra skillnad

Britt Marie Ahrnell ville åstadkomma en förändring. Hon såg att hon utifrån deras erfarenhet kunde säga något om tillståndet i svensk vård. Och med sin vana att gestalta och berätta och med sin erfarenhet av att stå inför en publik såg hon att hon kanske kunde göra skillnad. Men hon vill inte angripa enskilda individer. Tvärtom berättar hon att alltid har mött och möter engagerade, kunniga och duktiga människor i vården. Det hon ville och vill föra fram handlar snarare om att kritisera systemet.

Det hela började med en mycket uppmärksammad artikel i Dagens Samhälle i juni 2013 där hon beskriver alla de turer hon och hennes man tvingas gå igenom för att få rätt behandling och hur svårt det är för vården att ta hand om Rolf när de inte oväntade bieffekterna av cellgiftsbehandlingen sätter in. Britt Marie Ahrnell började efter artikeln bli inbjuden till seminarier och diskussioner. Hon kunde också konstatera att en effekt av artikeln är att omhändertagandet av Rolf blev bättre.

Vården fast i produktionstänkande

Det tema hon tar upp i artikeln, är också ett hon driver fortfarande; att vården måste bli bättre på kontinuitet framför allt för dem med kroniska sjukdomar. Hon menar att vården sitter fast i ett produktionstänkande som man lånat från industrin, där en sjuk patient kommer in i ena ändan och en frisk medborgare spottas ut i den andra.

– Det är ett förlegat sätt att se på verksamheter som har med människor med sjukdomar att göra. För att verksamheten ska fungera är de relationer man bygger avgörande. Vården har lyckats med att ha en hög medicinsk nivå på sina insatser, men man har misslyckats med att bygga bra relationer till patienterna och för att det ska lyckas måste man se till att det finns en kontinuitet i kontakten mellan vården och patienten.

Britt Marie Arhnell menar att en nyckel skulle kunna vara att förverkliga idén om en patientansvarig läkare, en ide om hon var med om att relansera 2013 och som nu börjar få allt mer gehör.

Digitalisering viktigt

En annan fråga hon driver är att göra vården mer tillgänglig, inte minst genom att använda sig mer av digitala verktyg. Hon frågar sig varför det är svårt, för att inte säga omöjligt, att ha mailkontakt med sin läkare, eller varför det inte går att klara av vissa läkarbesök via skype eller någon annan chat- eller dialogfunktion. Besök där läkare och patient är överens om att ett fysiskt besök på kliniken inte är nödvändigt. Hon tror att en anledning kan vara att ersättningssystemen belönar fysiska besök och inte att frågor och problem löses via mail.

Britt Marie Ahrnell väljer noga vilka arenor hon medverkar på. Hennes uttalade strategi är att påverka dem som verkligen har inflytande över vården. Hon har varit med på olika paneldiskussioner under tre år i Almeldalen. Hon skriver debattartiklar i relevanta tidningar så som Dagens Samhälle eller Sjukhusläkaren och hon skriver också på Twitter eftersom många av användarna där är människor med inflytande över vården och där sprids hennes idéer vidare.

– Jag hoppas att jag kan bidra till att vården blir mer tillgänglig och inriktad på att ge en vård där patienten verkligen står i centrum, inte processen eller journalen, avslutar hon.