Om några dagar inleds årets politikervecka i Almedalen. Under veckan arrangeras 3 750 olika seminarier, utfrågningar, mingel och så vidare. "Vård och omsorg" fortsätter att vara ett hett ämne och står i fokus under 455 evenemang. Endast "hållbarhet" är mer populärt och förekommer i 517 evenemang.

Den 28 juni arrangerade LIF – de forskande läkemedelsföretagen ett seminarium inför politikerveckan under rubriken "Vårdens viktigaste frågor". Moderatorn Marcus Oscarsson, politisk kommentator på TV4 till vardags, ledde seminariet.

– Att många seminarier handlar om sjukvård och omsorg motsvaras av ett starkt stöd i folkopinionen. Sjukvården har hela tiden legat högt upp när opinionsinstitutet Novus frågar svenska folket vad som de tycker är de viktigaste politiska frågorna. Men i media har sjukvårdsfrågor inte alls samma höga status och detsamma gäller för debatter inför allmänna val: sjukvård är inte något som partiledarna tar upp, sade Marcus Oscarsson.

Varför Almedalen?

Den fem personer starka panelen fick en fråga om vad Almedalen är bra för. Almedalsveckan är bra för det politiska samtalet generellt och inte bara för sjukvårdspolitiken, menade Emma Henriksson (KD), ordförande i riksdagens socialutskott.

– Den ger en unik möjlighet för oss att träffas för samtal om seriösa frågor. Men samtidigt är det lite avslappnat och man sänker garden något och vågar prata över partigränser, över organisations- och företagsgränser. Då kan tankar tänkas lite längre än i andra sammanhang, sade hon.

Det mesta är offentligt och vem som helst kan komma nära beslutsfattare, men Emma Henriksson uppskattade även att det på senare år även finns slutna sammanhang vid sidan av offentligheten.

Bidrar till en bättre politik

Filip Botström är sedan knappt ett år ordförande för Socialdemokraternas ungdomsförbund SSU. Han hoppades att Almedalen kan bidra till en bättre politik och bättre samtal.

– Men det är inte antalet seminarier man går på som avgör. Det viktiga är om idéerna från Almedalen omsätts till praktisk politik när man kommer hem.

Han underströk också att det finns en motsättning mellan å ena sidan det breda och mångsidiga utbudet av frågor under veckan och å den andra att man tenderar till att bara gå på arrangemang inom det område där man själv är engagerad.

Anders Blanck är VD för LIF konstaterade att Almedalsveckan kanske är den enskilt viktigaste mötesplatsen för samhällsdebatt i Sverige. Det handlar inte enbart om att det är 3 700 seminarier. Ett belägg är att modellen exporteras till andra delar av landet, andra länder och andra tidpunkter på året.

– Öppenheten är en förklaring liksom att det finns så många beslutsfattare av olika kategorier samtidigt på samma ställe. Att få ihop ett möte med alla kan ta ett år att få till i Stockholm och en dag i Almedalen och dessutom i mer informellt sammanhang. Därför finns organisationer av alla typer på plats.

Vill påverka i cancervårdfrågor

Katarina Johansson, ordförande i Nätverket mot cancer, sade att organisationen inte är i Almedalen för att ge några löften utan för att påverka och lyfta fram frågor om cancervården.

– Almedalen är en viktig del av vår verksamhet. Utöver våra förberedda seminarier med politiker som kommer när vi bjuder in så är de spontana mötena viktiga, sade hon.

Almedalen är en svensk paradgren i öppenhet och samverkan, menade Heidi Stensmyren, ordförande i Läkarförbundet.

– Och även om andra kopierar är det svårt att komma upptill Almedalens nivå. Ett skäl till att jag tror Almedalen kommer att fortsätta är att det är så här vi arbetar i Sverige. Vi samverkar helt enkelt. Det är också viktigt att här erbjuds möjligheter även för dem som inte har miljoner till påverkansarbete. Har du en bra idé kan du ändå sälja in idén till beslutsfattare. Så det är en breddning av demokratin. Det stora hotet mot hela arrangemanget skulle vara om något attentat skulle utföras.

Drömnyheterna?

Almedalsveckan är ett bra tillfälle för lansering av politiska utspel eller nyheter. Marcus Oscarsson gav som exempel att Socialstyrelsen och SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, lanserade Öppna jämförelser just där för tio år sedan. Han vände sig därefter till panelen med en fråga om vilken drömhändelse de skulle vilja ta med sig hem.

– Att politikerna i stor enighet bestämmer sig för att skapa en stark primärvård, sade Heidi Stensmyren.

– Att cancervården koncentreras till högst tre regionala områden i Sverige, sade Katarina Johansson.

– Att vi får en kraftig svensk satsning för en ny modell att stimulera nya antibiotika och en stor satsning på svensk medicinsk forskning, sade Anders Blanck.

– Att vi får en nationell strategi i konkret politik för att locka fler människor att söka jobb i välfärdsyrkena, främst som undersköterska och sjuksköterska, genom bland annat bättre arbetsvillkor och löner, sade Filip Botström.

– Det vore att alla sjukvårdshuvudmän inklusive staten kan berätta att de har hittat det digitala system som ger sjukvården det som den behöver, sade Emma Henriksson.

Hur ska patientinflytandet öka?

Katarina Johansson ville se att patienter får ökad makt över sin vård, inklusive juridiska rättigheter som man saknar idag. Det handlar inte om en möjlighet att stämma enskilda läkare, betonade hon, utan att patienter inte ska vara helt underställda stat och landsting.

– Vi måste få tillbaka PAL-en, den patientansvarige läkaren, inom primärvården. Det räcker inte att en vårdcentral är ens vårdkontakt, det måste vara en personlig läkare, sade hon.

Heidi Stensmyren höll med om att patienters inflytande ska öka och att det är bra med en fast läkarkontakt. I Frankrike har nästan alla en fast läkare och är man missnöjd är det bara att byta.

– Ja, man vill inte bli listad på ett hus utan på en individ som tar det medicinska ansvaret. Men jag tror inte att en rättighetslag är rätt väg. Det är en sak att driva sin sak om man är frisk, men som sjuk driva en rättsprocess mot landstinget är inte enkelt, sade hon.

Emma Henriksson höll med.

– Oavsett sjukvårdssystem kan den starke alltid slå sig fram. Vi ska bygga ett system som tar vara på de svagastes intressen, sade hon.

En rättighetslagstiftning i sig räcker inte. Anders Blanck påminde om rätten till second opinion och frågade sig om den upplevs som stark.

– Det centrala är hur man tillämpar lagen. Utkrävbara rättigheter är svåra att definiera lagmässigt. Jag håller helt med Katarina Johansson om att patienter behöver starkare rättigheter, men jag tror inte det kan komma en lagstiftning inom överskådlig tid, sade han.