Utredaren Maria Landgren överlämnar delbetänkandet till socialminister Jakob Forssmed.
Utredaren Maria Landgren, läkemedelschef i Region Skåne, överlämnade vid en pressträff ett delbetänkande där flera nya verktyg föreslås som kan användas vid allvarliga läkemedelsbrister.
De föreslagna lagändringarna innebär att Läkemedelsverket ges befogenhet att fatta beslut om att vid en allvarlig bristsituation styra ett läkemedel till de vårdinrättningar som har störst behov, om frivillig samverkan mellan företag, regioner och myndigheten inte är tillräckligt. Det kan handla om beslut att aktivt fördela läkemedelsförpackningar av en substans från partihandel till vissa specifika mottagare inom vården. Beslutet kan också vara att omfördela ett läkemedel mellan öppenvårds- och sjukhusapotek, eller mellan olika vårdaktörer. Ytterligare ett verktyg är tvingande returer från apoteksledet tillbaka till partihandeln.
Nära samverkan räcker långt
Maria Landgren menade att de frivilliga åtgärder som redan finns på plats sedan pandemin med nära samverkan mellan alla aktörer räcker långt vid läkemedelsbrister.
– Men vi ser att det kan behövas tvingande åtgärder i vissa fall, när läkemedel riskerar att försvinna ut ur landet, eller när det krävs omfördelning mellan vårdinrättningar. Vi bedömer att de här åtgärderna ska kunna ske när det är brist eller risk för brist på läkemedel, när det är läkemedel som behövs för liv och hälsa och när frivilliga åtgärder inte är tillräckliga, sade Maria Landgren.
Utredningen förslår även att Socialstyrelsen inrättar en nationell inköpsfunktion för läkemedel. Vid allvarliga kriser kan det behövas snabb samordning och inköp som är svår att åstadkomma i ett decentraliserat system med 21 regioner. Ett exempel som nämndes under pressträffen var bristen på substansen acetylcystein under 2024. Läkemedlet är det enda motgiftet för att häva paracetamolförgiftning på sjukhus, och det används även inom öppenvård som slemlösande behandling vid cystisk fibros.
– Då dök det upp ett ganska stort parti acetylcystein som vi kunde få köpa till Sverige, men det krävdes en nationell köpare för att vi skulle kunna få tag i det och en sådan hade vi inte. Vi hade 21 regioner som behövde samordna sig, och då försvann det partiet. Det gäller att vara snabb, säger Maria Landgren till Life-time.se.
Bristen på propofol under pandemin
Ett annat välkänt exempel är bristen på bedövningsmedlet propofol som uppstod under pandemin. Då fanns propofol tillgängligt på andra vårdinrättningar, som inom veterinärvården och på kliniker för estetisk kirurgi, men det saknades lagstöd för att kunna omfördela till akutsjukhusen.
– Det fanns propofol hos bland annat privata vårdaktörer, men vi kunde inte omfördela till våra sjukhus. Med de här lagförslagen kan vi göra en sådan omfördelning, säger Maria Landgren.
Den frivilliga samverkan som finns mellan branschens aktörer, myndigheter och regioner inom läkemedelsförsörjning, Aktörsgemensamt dialogmöte läkemedelstillgänglighet (ADL-nätverket), ges enligt förslaget en central roll. Samråd mellan alla parter för att på frivillig väg lösa allvarliga brister ska ske innan ingripande beslut fattas av Läkemedelsverket eller Socialstyrelsen. Maria Landgren ser framför sig en mycket sparsam användning av tvingande åtgärder.
– Vi tror inte att det kommer att behövas särskilt ofta, mindre än en gång om året. De frivilliga insatserna används redan i dag och de fungerar väl. Men vi behöver ha ytterligare verktyg, säger Maria Landgren.
Farhågor kring ekonomisk skada
Branschens representanter i utredningen, Föreningen för generiska läkemedel och biosimilarer (FGL) och Lif – de forskande läkemedelsföretagen, lyfter i varsitt särskilt yttrande vissa farhågor kring lagförslagen. Det handlar framför allt om att de föreslagna lagändringarna inte uttryckligen adresserar att företag inte ska lida ekonomisk skada vid ingripande beslut av myndigheter. Det kan exempelvis handlar om att ett företag då tvingas bryta mot ett avtal om upphandling med en eller flera regioner. Vid avtalsbrott beslutar regioner i dag om sanktioner som exempelvis vite, och branschen menar att kommande lagstiftning även måste innehålla ett skydd för företagen mot sådana åtgärder när leverans inte kan ske på grund av myndighetsbeslut.
Utredningen kommer att lämna sitt slutbetänkande i november i år, men de lagändringar som nu lagts fram föreslås införas redan 1 januari 2027. Det beror på att då börjar även viss lagstiftning om lagerhållning för hälso- och sjukvårdens beredskap vid kris eller krig att gälla.