Den långsiktiga trenden visar att förtroendet för hälso- och sjukvården på nationell nivå har varit stabil de senaste 20 åren. Och av alla institutioner åtnjuter sjukvården det största förtroendet.
– Generellt finns det ett stort förtroende bland befolkningen för myndigheter och institutioner och även en stark tillit mellan människor. Det här allmänna samhällsförtroendet återspeglas även i förtroendet för hälso- och sjukvården, säger Isabelle Carnlöf, statsvetare och projektledare på Vårdanalys.
Nyligen publicerade myndigheten rapporten Förnuft och känsla - befolkningens förtroende för hälso- och sjukvården. Förtroendet visar i vilken utsträckning befolkningen känner tilltro till att vården har förmågan och avsikten att möta deras behov och förväntningar nu och i framtiden.
– Det finns många skäl att värna det stora förtroendet eftersom det är en förutsättning för en effektiv och legitim hälso- och sjukvård. Förtroendet är också viktigt för den enskilde individen då det hänger nära samman med benägenheten att söka vård och följa behandlingsrekommendationer.
Förtroendet varierar
Sedan 2007 har medierapporteringen om vården ökat och bilden av en vård i kris har blivit allt vanligare. Trots det har förtroendet för vården inte minskat på nationell nivå.
– Det kan kanske verka märkligt, men det kan mycket väl vara så att det finns ett minskat förtroende på lokal nivå som vi inte har fångat upp i den här undersökningen. Det kan också vara så att medierapportering inte är den viktigaste källan när människor bildar sin uppfattning. Många har till exempel egna erfarenheter av vården att utgå ifrån.
Även om det finns ett stort förtroende för hälso- och sjukvården, och särskilt stort för vårdpersonalen, finns det flera svaga länkar. Exempelvis är det stora skillnader mellan regioner och landsting; andelen av befolkningen som har stort förtroende för vården varierar mellan 46 och 72 procent.
– Vi har inte analyserat förtroendet i enskilda landsting utan på nationell nivå. Vi kan konstatera att förtroendet påverkas både av hur vården fungerar och sådant utom vårdens kontroll som samhällsutvecklingen. Men särskilt viktigt för förtroendet är den uppfattning och erfarenhet man har kring vårdens tillgänglighet, kompetens, bemötande, kontinuitet och vårdens styrning, ledning och resurser, säger Isabelle Carnlöf.
Det finns också skillnader i förtroendet för olika delar av vården; sjukhusen åtnjuter ett större förtroende än vårdcentralerna. Resultatet är inte någon överraskning, men när hälso- och sjukvården nu står inför ett omfattande omställningsarbete där primärvården förväntas bli navet i svensk hälso- och sjukvård, är det viktigt att förtroendet för primärvården stärks, menar Isabelle Carnlöf.
– Sjukhusen har under längre tid haft ett lite större förtroendekapital hos medborgarna. Det räcker alltså inte att bara flytta resurser om primärvården ska få en stärkt roll, förtroendet behöver också stärkas. Om medborgarna fortsätter vara av uppfattningen att det är på sjukhusen man får bäst vård, trots att primärvården har stärkts, ja då riskerar reformen att få dålig effekt och förtroendet för vården som helhet riskerar att minska.
Mindre förtroende för beslutsfattare
Undersökningen visar att politiker och hälso- och sjukvårdssystemet tillmäts ett mindre förtroende än personalen och vården i allmänhet.
– Det är ett väntat resultat utifrån tidigare forskning. Människor har generellt ett större förtroende för personal i verksamheten än för ledningen. Vi har i den här studien inte utrett de bakomliggande orsakerna, men resultatet bör tas på allvar och undersökas vidare.
En vanlig uppfattning bland patienter och medborgare är att personalen är kompetent, välvillig och gör sitt bästa medan man ser brister i styrning, resurser och de förutsättningar som ges för att vårdpersonalen ska kunna göra ett bra arbete.
– Ett långsiktigt stort förtroende förutsätter en kombination av hög kvalitet, transparens och långsiktighet.
Satsningar, löften och åtgärder som skapar förväntningar kan på sikt skada förtroendet om de inte uppfylls och får effekt. Det finns inga genvägar, menar Isabelle Carnlöf, och pekar på vikten av att inte försöka höja förtroendet för en illa fungerande verksamhet genom att skyla över bristerna med informationsarbete. Det kan lätt uppfattas som propaganda eller reklam och riskerar snarare att urholka förtroendet.
Att enbart fokusera på att öka patienters nöjdhet för att stärka förtroendet kan också slå tillbaka. Förtroende är framåtblickande, nöjdhet är bakåtblickande, menar hon. Risken finns då att andra värden som att leva upp till behovsprincipen, rättssäkerheten eller en jämlik vård får stå tillbaka.
Åtgärder för att stärka förtroendet
Det finns ett antal åtgärder som regeringen, landstingen och regionerna kan vidta för att säkerställa att förtroendet för hälso- och sjukvården bibehålls och stärks långsiktigt. Fokus bör ligga på åtgärder som svarar upp mot befolkningens och patienternas behov och förväntningar, både när det gäller vårdens kvalitet, men också på kvaliteten i de demokratiska processerna. Satsningar på att stärka tillgängligheten och systematiskt arbeta för en personcentrering av vården bör också prioriteras i ett förtroendearbete, anser Isabelle Carnlöf
Det handlar även om att regelbundet följa upp och analysera förtroendet och att utveckla långsiktiga och hållbara strategier.
– För landstingen och regionerna är det viktigt att återkommande identifiera svagheter och styrkor och ta reda på vad befolkningen tycker för att utveckla fungerande strategier på regional och lokal nivå.
I dag görs många olika undersökningar om hur människor uppfattar vården, exempelvis Nationella patientenkäten och Hälso- och sjukvårdsbarometern. De fångar många olika frågor, men resultaten riskerar att ge en splittrad bild, menar Isabelle Carnlöf.
– Vårdanalys efterlyser en mer systematisk och återkommande nationell sammanställning och uppföljning av befolkningens attityder till hälso- och sjukvården. Vi föreslår att regeringen tar initiativet och ger ett sådant uppdrag till en myndighet.