Japan har klarat att hantera en hög andel äldre invånare med bibehållen god kvalitet i vården, enligt rapporten Ålderskris: vad kan Sverige lära av sjukvården i Japan?

– Japan är särskilt intressant genom att landet redan befinner sig i en demografisk situation med hög andel äldre som Sverige är på väg in i och måste lära sig att hantera, säger Nima Sanandaji, en av rapportförfattarna och även vd för European Centre for Entrepreneurship and Policy Reform (ECEPR).

Han tillägger att Japans hälsoutfall är minst lika bra som i Sverige men med ett offentligt åtagande som bara är hälften så stort.

– Det borde leda till eftertanke i Sverige om hur vi kan reformera sjukvården för att klara alltfler vårdtunga äldre.

Nima Sanandaji, en av rapportförfattarna och även vd för European Centre for Entrepreneurship and Policy Reform (ECEPR).
Nima Sanandaji, en av rapportförfattarna och även vd för European Centre for Entrepreneurship and Policy Reform (ECEPR).

Rapporten tar fasta på att Sverige står inför demografiska problem med en ökad andel äldre som kräver större vårdresurser. Ökad livslängd, framför allt bland männen, och de stora barnkullarna på 1940-talet väntas leda till att antalet 80-åringar och äldre stiger med 50 procent under en tioårsperiod.

Japan har redan ställts inför den situationen och enligt rapporten lyckats hantera den med bibehållen hög vårdkvalitet som också är jämlik för befolkningen, oavsett ekonomiska förhållanden eller var man bor i landet.

Likheter mellan Sverige och Japan

Likheter finns mellan Sverige och Japan med allmänt god hälsa och kostnader för vård och omsorg på ungefär samma nivå på omkring elva procent av BNP. Inslagen av enskild, privat finansiering är också mycket liten.

Men medan 84 procent av svensk vård har offentlig finansiering så är motsvarande andelen i Japan endast 42 procent. Förklaringen är den sjukvårdsförsäkring som varje anställd i Japan är skyldig att ha genom sin arbetsgivare.

I den delen är den japanska vårdmodellen inte helt olik förhållandena i USA. Men i Japan finns samtidigt ett skyddsnät för låginkomsttagare, offentliga program som administreras på kommunal nivå täcker upp för patienter som inte är försäkrade via anställning.

Det finns också lagbestämmelser som hindrar vårdgivare från att utesluta ”olönsamma patienter” och en nationell ersättningsmodell som reglerar hur vården ska organiseras och utföras samt pressar kostnaderna.

Timbro lutar sig mot OECD:s slutsatser att japansk primärvård håller hög kvalitet och att överlevnadsgraden är hög vid cancer. Vårdmodellen har också lyckats frigöra resurser för ett stort antal sjukhusvårdplatser för geriatrisk vård.

Mer vård för pengarna

Skillnaderna i läkarnas effektivitet lyfts också fram i rapporten och enligt Timbro är konkurrens mellan både försäkringsgivare och enskilda läkare framgångsfaktorer i Japan.

– Det är slående att man får ut så mycket mer vård för pengarna i Japan med exempelvis läkare som tar emot åtta gånger så många patienter som svenska kollegor, säger Nima Sanandaji.

– Japan har en modell med sund konkurrens bland många försäkringsgivare och mångfald bland utförare. En fungerande nationell ersättningsmodell bidrar till att hålla ihop systemet.

Han håller med om att det finns vissa likheter mellan de japanska och amerikanska vårdsystemen med en stor del av finansieringen som kopplas till obligatorisk sjukförsäkring genom anställning.

– Men det är viktigt att peka på skillnaderna med uppenbara brister i USA som Japan klarar av att hantera för att leverera en jämlik vård, exempelvis lagstiftning som hindrar vårdgivare att välja bort låginkomsttagare.

– Amerikansk sjukvård är ingen bra modell för Sverige att ta efter. Men vårdmodellerna i Japan och Nederländerna är realistiska föredömen. Det är också intressant att kika på Schweiz modell. Japan är första landet som vi lyfter fram i rapportserien och motsvarande kommer att ske för Nederländerna och Schweiz.

Andra länder kan inspirera

Kritiker mot den japanska vårdorganisationen kan hävda att den delvis är uppbyggd på lånade medel. Japan har en mycket hög statsskuld. Vårduppdraget förenklas också av att fetma och alkoholism är förhållandevis ovanligt i Japan, men däremot är rökning vanligt.

Timbro betonar att Japan och andra länder som nu lyfts fram kan skapa insikt och bidra med inspiration för att reformera svensk vård, men att det inte handlar om att kopiera andra länder fullt ut.

Rapporterna kan också ses som en maning att omsätta ord till handling för politiker. Statliga långtidsutredningar har sedan 2008 framfört behovet av ökad privat finansiering av vården.

Karin Svanborg-Sjövall, vd för Timbro, pekar på de stora skillnaderna i patientbesök per läkare mellan Sverige och exempelvis Japan.

– Politiker och beslutsfattare i Sverige måste ställa sig frågan vad dessa skillnader beror på och vara beredda att dra lärdom av framgångsrika reformer i andra länder, säger hon.