Joakim Ramsberg

Utredningen om framtidens finansiering, prissättning och subvention av läkemedel, som leds av Toivo Heinsoo, har startat sitt arbete med att träffa inblandade aktörer för att kartlägga vilka problem som finns med dagens system utifrån olika perspektiv. Vid ett första möte med representanter för läkemedelsföretagen nyligen deltog såväl utredaren själv som huvudsekreteraren Joakim Ramsberg, samt Sofia Aslamatzidou från utredningens sekretariat.

Joakim Ramsberg, som under utredningen är tjänstledig från jobbet som hälsoekonom och projektdirektör vid myndigheten för Vårdanalys, anser att mötet gav en bra och öppen diskussion där utredarna fick med sig flera tydliga inspel till det fortsatta arbetet:

– Den kanske främsta signalen från företagen till oss är att systemet blivit alltför komplext och svåröverskådligt. Någon sade exempelvis att de inte ens kan förklara för sitt huvudkontor på vilket sätt eller i vilken instans som deras nya produkt kommer att bedömas, säger Joakim Ramsberg.

Koppling till forskning och innovation

Ett annat ämne som diskuterades på mötet var kopplingen mellan finansierings- och prissättningssystemet och forskning och innovation. Det handlade om hur sjukvården generellt klarar av att införa innovationer och om vårdpersonalens möjligheter att delta i klinisk forskning, men också om att graden av införande av nya läkemedel i ett land påverkar var framtida kliniska studier placeras.

– Företagen ser en tydlig koppling till forskning och innovation. Framför allt gäller det beredvilligheten hos sjukvården att börja använda nya innovativa läkemedel och se till att de kommer ut till patienterna. Det här är en stor fråga med många aspekter för oss att analysera, säger Joakim Ramsberg.

En tredje viktig frågeställning, som också är tydligt utpekad i utredningsdirektiven, är att lokala budgetbegränsningar kan fördröja eller hindra patienters tillgång till nya läkemedel. Joakim Ramsberg menar att det inte finns någon enkel lösning på detta. Den är nära kopplad till att läkemedel framför allt finansieras via ett statsbidrag, medan kostnadsansvaret ligger på landstingen.

– Man kan ha fått ett positivt prisbeslut på statlig nivå men landstingens lokala budgetar hindrar ibland upptag och användning. Företagen anser att det är en viktig fråga som har direkta praktiska konsekvenser, säger Joakim Ramsberg.

– Det finns en generellt en drivkraft att vilja decentralisera budgetar så nära beslutstillfället det bara går. Man vill i alla möjliga situationer inom offentlig verksamhet att medarbetare känner en budgetbegränsning i sitt beslutsfattande. Då får du å andra sidan stuprörsbudgetar som riskerar att du inte fattar samhällsekonomiskt optimala beslut. Det sker på läkemedelsområdet och inom andra offentliga verksamheter.

Långsiktighet behövs

Avsaknaden av långsiktiga besked om finansieringen av läkemedel kan också resultera i budgetbegränsningar. I fjol kom regeringen och SKL överens om statsbidraget till läkemedel för 2016 först i juni, och ännu finns ingen överenskommelse för i år trots att första kvartalet snart är passerat.

– Detta är en av de allra mest centrala frågorna ur alla aktörers perspektiv. Ingen är ju nöjd med att vi fortfarande inget avtal för läkemedel i år.

Utredningen ska också ta ställning till om det finns anledning att nya läkemedel ska finansieras på ett annat sätt än äldre läkemedel, i syfte att nya innovativa läkemedel ska kunna introduceras snabbare i sjukvården. Ett sådant sätt som nämnts i debatten är att skapa en statlig fond för nya läkemedel.

– Det finns förstås både för- och nackdelar med ett sådant system. Det finns goda skäl att ha decentraliserade budgetar. Man kan heller inte se det isolerat utan måste också se vilka system som finns för exempelvis kunskapsstyrning. Om man inte har någon form av kontroll och kunskapsstyrning får vi system som går helt överstyr, säger Joakim Ramsberg.