Diabetespatient mäter sitt blodsocker. Ny forskning från Lund bekräftar att diabetes typ 2 har flera undergrupper med epigenetiska skillnader, och att olika patientgrupper behöver olika behandling.
Över en halv miljon människor i Sverige lever med diabetes, varav närmare 90 procent med diabetes typ 2. De flesta av dem får likartad behandling; livsstilsråd och läkemedlet metformin. Men behandlingen fungerar inte lika bra för alla, något som kan förklaras av att sjukdomen i själva verket kan delas in i olika undergrupper med olika profil och troligen även olika orsaker.
– Diabetes typ 2 är nästan som ett syndrom snarare än en sjukdom. Under den diagnosen slänger man in alla patienter som har kroniskt förhöjt blodsocker, utan att ha den autoimmuna sjukdomen typ 1-diabetes. Men det handlar om en väldigt heterogen grupp, och vi behöver ge dem en mer individbaserad behandling, säger Charlotte Ling.
Hon är professor i diabetes och epigenetik vid Lunds universitet och har tillsammans med sina kollegor sökt efter epigenetiska skillnader mellan fyra olika undergrupper av typ 2-patienter. Epigenetik är molekylära strukturer kopplade till DNA-kedjan, som styr genernas aktivitet.
Epigenetik gav riskskala för komplikationer
Grupperna identifierades från början av Leif Groop, seniorprofessor i diabetes och endokrinologi och Charlotte Lings tidigare mentor. 2007 startade han studien ANDIS, Alla nya diabetiker i Skåne, som kom att omfatta 20 000 nydiagnostiserade diabetiker. Från dem samlade han in blodprover och analyserade ett antal olika markörer som hade kända kopplingar till diabetes, för att se om det gick att urskilja grupper med olika profil. Det gjorde det. Leif Groop identifierade tillsammans med forskarkollegan Emma Ahlqvist fem undergrupper, där en var typ 1-diabetiker, övriga fyra typ 2-diabetiker med olika varianter av sjukdomen (se faktaruta). De nya grupperingarna publicerades i tidskriften The Lancet Diabetes & Endocrinology 2018, och det är dem som Charlotte Ling har fokuserat på.
En vanlig epigenetisk struktur är så kallade DNA-metyleringar, metylgrupper som sätter sig på DNA-kedjan. I studien har Charlotte Lings grupp mätt DNA-metyleringar i blodet på 800 000 ställen i arvsmassan hos drygt 500 typ 2-diabetiker, som representerade alla de fyra undergrupperna.
– Vi hittade tydliga epigenetiska skillnader mellan grupperna. När vi tog de starkaste markörerna kunde vi göra ett risk score, en poängskala, som gjorde det möjligt att enbart utifrån epigenetiken förutspå vilken undergrupp patienten tillhör och därmed vilka följdsjukdomar den löper störst risk för.
Diagnostiskt kit ska lägga grund för rätt behandling
Vanliga komplikationer av diabetes är hjärtinfarkt, stroke och njursvikt. Det är svåra tillstånd som innebär både lidande och stora kostnader för samhället om de inte behandlas i tid. Resultaten publicerades nyligen i tidskriften Diabetes Care, och målet för Charlotte Lings grupp är nu att bekräfta dem i större patientgrupper från flera länder. Med det som grund vill forskarna utveckla ett diagnostiskt kit som gör det möjligt att med ett blodprov och en PCR-analys avgöra vilken undergrupp en patient tillhör och vilken behandling som bör sättas in.
– Det är fullt görligt. Den typen av kit finns redan för vissa cancerformer och kostnaden för analysen är inte hög. Vi hoppas kunna genomföra det här de närmaste fem åren, säger Charlotte Ling.
Flera studier baserade på de olika undergrupperna pågår just nu runtom i världen. Bland annat har franska forskare visat att för den diabetesgrupp som kallas SIRD ger en fetmaoperation av typen gastric bypass betydligt bättre resultat än för övriga grupper. SIRD-patienternas diabetes försvann i praktiken efter operationen. Charlotte Ling är intresserad av att undersöka om de epigenetiska markörerna hon funnit förändras av operationen. Till skillnad från genetiken påverkas nämligen epigenetiken av vår livsstil och andra miljöfaktorer.
– Vi vill förstå om de epigenetiska förändringarna bidrar till att du blir sjuk. Kan vi påverka dem så att du blir friskare? Man skulle kunna tänka sig att SIRD-patienter också svarar extra bra på en förändrad livsstil, vilket skulle kunna gör dem mer motiverade till det.
Stora patientgrupper krävs för de bästa markörerna
Epigenetiken kan också behöva styra behandlingen, menar Charlotte Ling. I dag får nästan alla patienter metformin, men en tredjedel får ändå inte sänkt blodsocker. Ännu finns inget sätt att mäta vem som ska ha metformin och vem som inte har nytta av det, eller behöver någon kompletterande medicin. Det hoppas hon kunna reda ut. Hon vill också undersöka epigenetiska faktorer på andra platser i kroppen än i blodet, eftersom epigenetiken skiljer sig åt mellan olika celler och vävnader. Framför allt handlar det om att studera bukspottkörteln, levern, musklerna och fettväven, som alla är direkt berörda vid diabetes.
– För att kunna driva arbetet vidare mot ett kliniskt test behöver vi vara säkrare på vilka markörer som är bäst. Då krävs större patientgrupper. Dessutom vill vi kombinera de epigenetiska markörerna med kliniska data som ålder, BMI och kanske genetik, för att få en ännu mer exakt diagnos. Målet är att finjustera kunskapen för att kunna slå fast framtida risker och rätt behandling för varje patient.