I mitten av 1990-talet började man ge patienter med aids tre läkemedel i kombination och effekten var många gånger dramatisk – döende patienter kunde efter ett par veckor skrivas ut till hemmet. Detta var möjligt tack vare ett mångårigt nära samarbete mellan infektionsläkare, forskare inom molekylärbiologin och industrins läkemedelsutvecklare.
Tillskottet av proteashämmare i mitten av 1990-talet innebar en stor framgång och en vändpunkt i hiv/aidsforskningen och hiv-sjukvården. Nya läkemedel utvecklades i snabbare takt när virus karakteriserades betydligt fortare än förr tack vare den parallella utvecklingen inom molekylärbiologin.
Och när den europeiska läkemedelsmyndigheten (nuvarande EMA) dessutom införde en ny godkännandeprocess för nya hiv-läkemedel kom patienterna snabbare i behandling.
– Vi och patienterna hade tur. Hade hiv-epidemin inträffat tio år tidigare hade det tagit betydligt längre tid att få fram nya effektiva läkemedel, säger Anders Sönnerborg, professor i klinisk virologi och infektionsläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge.
Proteashämmarna är ett bra exempel. En förutsättning för att de kunde utvecklas var att genetiken hos hiv hade kartlagts. Med denna kunskap kunde läkemedelsindustrin skräddarsy nya substanser i stället för att som tidigare ha provat ett stort antal substanser för att hitta något som passade in på ett speciellt mål, exempelvis ett visst virusenzym.
Nya läkemedel designades i datorer
En ny proteashämmare, sakvinavir (Invirase), var det första läkemedlet som designades i dator utifrån tredimensionella bilder av det virusenzym som skulle angripas, så kallade computer designed drugs. Nu används metoden av industrin inom många läkemedelsområden.
Utvecklingen av hiv-läkemedel byggde på framsteg inom andra forskningsområden. Men landvinningar inom hiv-forskningen kunde också användas inom andra områden.
– Utöver datordesignade läkemedel har molekylärbiologiska metoder som utvecklats inom hiv-forskningen för att utvärdera effekt och resistensutveckling fått en vidare användning, bland annat inom hepatitvården. Kombinationsbehandling har nu även provats mot hepatit C med en dramatiskt god effekt. Framgångar i dagens hepatit C-behandling är en spinoff från det vi lärde från hiv-forskningen, säger Anders Sönnerborg.
En av de stora medicinska framgångarna
Behandlingen av hiv/aids tillhör de största framgångarna inom sjukvården.
– Definitivt en av de största vid sidan av penicillinet och sulfan, säger Anders Sönnerborg.
Samarbetet mellan akademin, sjukvården och företagen har haft en stor betydelse.
– Absolut. Utan akademiska forskares cellodlingsexperiment samt kartläggning av virus genetiska struktur och aminosyror hade industrin inte lyckats utveckla sina nya läkemedel. Å andra sidan fanns inte resurser eller kompetens för läkemedelsutveckling inom akademin. De nya hiv-läkemedlen är ett bra exempel på symbios, ett ömsesidigt beroende, säger Anders Sönnerborg.
Efter de stora satsningarna och framgångarna har utvecklingen gått i en annan riktning. På senare år har det skett en dramatisk nergång i forskningen både inom akademin och på företagen och produktutvecklingen har avtagit.
– Under 1990- och i början av 2000-talet var infektionskliniken och hiv-mottagningen den enhet inom Karolinska universitetssjukhuset som utförde flest kliniska prövningar – dessutom med stor framgång. Men numera görs få prövningar, säger Anders Sönnerborg.
Förklaringarna till detta är flera, menar han.
– En förklaring är att företagen hittar färre nya och intressanta substanser. Men några nya mekanismer är vi med och prövar, säger Anders Sönnerborg.
Svårt rekrytera patienter till nya hiv-studier
En annan skillnad är att det tidigare var mycket lättare att få patienter att delta i studier. Det är svårare att motivera patienter, som redan har en väl fungerande behandling, att delta i studier av nya läkemedel. Patienter med sviktande behandling är av naturliga skäl mer motiverade att delta i nya prövningar. Nio av tio hiv-patienter i Sverige har idag en väl fungerande behandling.
Det pågår diskussioner mellan företagen och den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA om hur man ska lägga upp studier utifrån dagens förutsättningar. Anders Sönnerborg deltar i de diskussionerna.
– Det finns studier av nya läkemedel som är avsedda att användas av patienter med resistent virus, men eftersom det finns få patienter har några studier inte kunnat slutföras. En annan aspekt är att det krävs stora patientgrupper för att kunna bevisa att ett nytt läkemedel har minst lika bra effekt som dagens läkemedel och dessutom har lindrigare biverkningar eller andra fördelar – och därmed blir kostnaderna höga, säger han.
Detta är den tredje av fem artiklar i en artikelserie om hiv/aids.
Övriga artiklar:
Den tidiga aidshistorien – en okänd farsot som dödade unga män
Tio år av intensiv utveckling av behandlingar av hiv/aids
Långt kvar tills aidsepidemin i världen är under kontroll
Svensk sjukvård måste bli bättre på att upptäcka hiv-smitta tidigare
Bild
Sönnerborg in lab. Foto: Internetfoto, Patric Lindén (CC BY-NC-ND 3.0)
