Ny strategi ska lyfta cancervård

Den tidigare cancerstrategin, från 2009, har tjänat landet väl men sedan dess har nya metoder för diagnostik och behandling tillkommit och förutsättningarna för individbaserad vård har ökat, konstaterar regeringen.

Den nya strategin har tre övergripande mål: Att minska risken för att insjukna i cancer genom förebyggande arbete och tidig upptäckt, att fler ska överleva cancer och att alla som drabbas ska få en så hög livskvalitet som möjligt under och efter en cancersjukdom. Varje mål har delats upp i delmål för att tydliggöra vad som behöver göras, och myndigheten Vård- och omsorgsanalys får i uppgift att löpande följa upp att åtgärderna införs.

Slutmålet är en personcentrerad, jämlik vård, i nära koppling till forskning och innovation, något som förutsätter samverkan mellan olika vårdnivåer, aktörer och instanser.

Tydligare barnperspektiv

Var tredje svensk drabbas någon gång av cancer. Tack vare framsteg inom diagnostik och behandling har överlevnaden de senaste decennierna ökat markant.  Idag överlever sex av sju barn sin cancer, men barnperspektivet behöver lyftas tydligare. Det handlar bland annat om att stärka den nationella samordningen av barncancervården, stärka den specialiserade barnonkologin och att implementera nationella vårdprogram för barncancer.

En grupp som ofta hamnar i kläm är unga vuxna som fått sin cancer som barn, och där överlämningen till vuxenvården brister. I strategin betonas att rehabilitering under och efter cancersjukdom bör vara en integrerad del av vårdprocessen för både barn och vuxna, och anpassas efter individen. Tillgång till långtidsuppföljning föreslås också för gruppen unga vuxna upp till 30 år.

– Svensk cancervård håller hög kvalitet, men vi måste fortsätta utvecklas. Med den nya strategin höjer vi ambitionsnivån och ser till att alla patienter – barn, unga och vuxna – får en jämlik och modern vård. Vi stärker också stödet till närstående. Det här är en satsning som kommer att rädda liv och förbättra livskvaliteten för tusentals människor, säger sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD).

Följer utredningsförslag

Strategin följer i stora drag det förslag som utredaren Mef Nilbert, professor i onkologi och ämnesexpert på Socialstyrelsen, lade för drygt ett år sedan.

– Jag är väldigt glad över att man behållit våra förslag om konkreta mål, och att man ger i uppdrag till Vårdanalys att följa upp. Jag tror att den löpande uppföljningen av en extern part är en viktig del i att få saker att hända, säger hon.

Lif välkomnar den uppdaterade nationella cancerstrategin och beskriver den som ett viktigt och ambitiöst ramverk för utvecklingen av svensk cancervård.

– Särskilt positivt är det tydliga fokuset på forskning, kliniska prövningar, precisionshälsa och jämlik tillgång till modern diagnostik och behandling, säger Peter Hovstadius som är medicinsk chef på Lif.

För att strategins höga ambitioner fullt ut ska omsättas i patientnytta krävs ett konsekvent genomförande, tydligare nationell samordning och en strukturerad uppföljning av införandet och användningen av nya cancerläkemedel i vården, konstaterar han.

– Lif ser fram emot att bidra konstruktivt i det fortsatta arbetet, säger Peter Hovstadius.

Bygger på dagens struktur

Sedan den första cancerstrategin infördes har Sverige fått regionala cancercentrum (RCC) och samverkan inom cancerområdet stärkts. Men den medicinska utvecklingen, liksom etablerandet av nya aktörer och roller gör att det finns anledning att förtydliga ansvarsområden och stärka samverkan mellan olika aktörer, konstaterar regeringen.

RCC, landets CCC-center (Comprehensive Cancer Centers) och Socialstyrelsen får i uppdrag att bilda en strategisk samverkansgrupp för svensk cancervård som ska utveckla en nationell cancerinfrastruktur med utgångspunkt i målet i EU:s cancerplan.

Att regeringen väljer att bygga vidare på de strukturer som redan finns idag är positivt, tycker Kjell Ivarsson som är nationell cancersamordnare på RCC.

– RCC, CCC och myndigheterna arbetar redan tätt ihop i flera sammanhang. RCC och CCC samverkar mycket kring studier och precisionsmedicin. RCC och Socialstyrelsen har tät kontakt i screeningfrågorna, som också är utpekade i strategin. Och vi deltar alla i arbetet med att etablera CCC:s infrastruktur. Det är en bra idé att etablera en gemensam samverkansgrupp som tar ett helhetsgrepp, säger Ivarsson i ett uttalande på RCC:s hemsida.

Långa väntetider oroar

Ett centralt förslag i Mef Nilberts betänkande gällde kortare väntetider från att diagnos ställs till dess att behandling startar, med målsättningen att ingen ska behöva vänta mer än tre veckor. Det finns dock inte med i den uppdaterade strategin. Däremot får samverkansgruppen i uppdrag att utvärdera arbetet med standardiserade vårdförlopp, SVF, utifrån de förslag som utredningen lade.

– Behovet av utvärdering kan jag verkligen bejaka. Men jag hoppas att vi parallellt med att utredningen görs arbetar med att korta väntetiderna för jag oroas av de långa väntetiderna i svensk cancervård, och vi skiljer oss från de flesta andra länder, säger Mef Nilbert.

Precisionsmedicin pekas ut som ett av de stora utvecklingsområdena inom hälso- och sjukvården, och väntas ha särskilt stor klinisk betydelse inom cancervården. Det är också en av de prioriterade insatserna i EU:s cancerplan. Samverkansgruppen ska stödja integrationen mellan precisionsdiagnostik och precisionsmedicin, och mellan forskning och klinisk implementering inom barn- och vuxencancervården.

Den nationella samverkansgruppen bör också arbeta för att stimulera utvecklingen av molekylära konferenser, där experter samlas för att tillsammans analysera testresultat som kan avgöra vilken behandling en individ bör få, eller om patienten bör ingå i en studie. Det är något som idag sker framför allt i barncancervården.

– Att man vill bygga infrastruktur inom precisionshälsa är jättebra, för det handlar om att få en jämlik tillgång till precisionsdiagnostik och därmed precisionsmedicin. Och uppdraget att stödja regionerna i molecular tumour boards för att hitta lämpliga studier men också för att man ska kunna använda de molekylära avvikelserna för att välja behandling, kommenterar Mef Nilbert.

Fler ska kunna delta i studier

Fler patienter, både barn och vuxna, behöver få möjlighet att delta i studier utanför universitetssjukhusen, slås fast i strategin. För att tillgången ska vara jämlik och jämställd krävs nationella nätverk för att öka tillgången till interventionsstudier. Även här bör samverkansgruppen få en roll. En insats för att uppnå målet är en databas på nationell nivå med regionalt uppdelade data över pågående interventionsstudier och rekryteringsstatus för barn och vuxna.