Onkologiprofessorn Charles Swanton tilldelas årets Sjöbergpris för sina upptäckter kring mutationer i cancerceller.
När Charles Swanton studerade medicin drabbades hans pappa av cancer. Behandlingen gick bra, och Swanton fattade ett beslut. Han ville ägna sitt yrkesliv åt cancerforskning och ge fler människor chansen att överleva sin sjukdom.
Det är känt sedan länge att cancer uppstår genom genetiska mutationer i enskilda celler som får dem att utvecklas till cancerceller. De sjuka cellerna beter sig inte som kroppens egna: de delar sig ohämmat, det dör inte när de borde och de har förmågan att tränga in i annan vävnad. Men detaljerna i processen har varit relativt okända. Har exempelvis alla celler i en tumör exakt samma mutationer som den cell som först gav upphov till sjukdomen?
2012 beslöt sig Charles Swanton för att angripa frågan på ett handfast sätt. Han delade en njurtumör i små bitar och gjorde noggranna genetiska kartläggningar av celler från varje del. Resultatet var tydligt: cellerna hade vissa mutationer gemensamt som följt med från den allra första cellen, men det fanns också unika mutationer i de olika tumördelarna. Det kan förklara varför en del cancerbehandlingar inte fungerar, eller bara tycks fungera tillfälligt. När de flesta cancercellerna slås ut kan ett fåtal finnas kvar som har mutationer som gör dem resistenta mot behandlingen. Då överlever de, och kan orsaka metastaser.
Tankar hade funnits länge
Urban Lendahl är professor i genetik vid Karolinska Institutet och sekreterare i priskommittén vid Kungliga Vetenskapsakademien som utser Sjöbergpristagarna. Han förklarar att tanken att det skulle kunna ske en evolution i tumörer funnits sedan länge, och att även en del andra forskargrupper gjorde bra försök på området vid tiden för Swantons arbete med njurtumörer. Men när han gjorde sin studie hade analystekniken för DNA utvecklats än mer, han hade ett bra material att arbeta med och slutsatserna var ovanligt tydliga.
– Studien 2012 ses som ett portalarbete. Den väckte ett intresse hos många forskare att bygga vidare på kunskapen. Utöver att se de olika mutationerna såg Charles Swanton också att vissa gener var muterade i flera delar av tumören, men på olika sätt. Det handlade om det som kallas tumörsuppressorgener, som normalt hindrar cancer från att utvecklas. Swantons arbete visade att helt olika mutationer i samma gen kunde ge samma slutresultat, och det gjorde det väldigt klart att de generna är viktiga för cancerns utveckling, säger Urban Lendahl.
Långtidsprojekt visar tumörers evolution
2014 startade Charles Swanton projektet TRACERx för att studera tumörcellers utveckling över tid. Projektnamnet står för Tracking Cancer Evolution through therapy, där Rx är en traditionell medicinsk förkortning för läkemedelsrecept. I projektet följs drygt 800 lungcancerpatienter från diagnos genom behandling och eventuella återfall. Med kartläggningar av mutationerna i patienternas tumörer har Swanton och hans kollegor kunnat visa att cancern genomgår en egen evolution där nya mutationer gradvis uppstår.
– Sättet han la upp studien på har blivit en förebild för andra. Dessutom ger den resultat som gör den till en guldgruva för cancerforskningen. Den visar vilka mutationer som finns med hela tiden – dem vill man förstås angripa först. Men om cancern sedan slingrar sig undan och behandlingsresistens uppstår så är det viktigt att se exakt vilka mutationer som kan bli måltavlor för terapin i rond två.
Charles Swantons resultat har redan blivit viktiga för lungcancerdiagnostik, genom att han utvecklat sätt att identifiera återfall tidigare än med konventionella metoder.
– Att det här på sikt också bidrar till nya terapier är jag ganska övertygad om, säger Urban Lendahl.
Vill förstå samspelet mellan inflammation och mutation
Om Sjöbergpriset säger Charles Swanton själv i en film från Kungliga Vetenskapsakademien att det gjorde honom ”totally gobsmacked”, helt förbluffad, och att han ser fram emot att använda prispengarna till att utforska hur den allra första cancermutationen uppstår och vad som krävs för att den ska utvecklas till en tumör.
– För fem år sedan trodde jag att det var en enkel fråga, men det har visat sig vara mycket mer komplext än vi anat. En enstaka cell i lungan kan inte på egen hand lägga grunden för en tumör, ens om den har en mutation. Det krävs något mer för att hjälpa den på vägen, och nu har vi förstått att detta ”något mer” är inflammation, säger Charles Swanton.
Han tror att det huvudsakligen rör sig om inflammation driven av så kallade myeloida celler, blodbildande celler i benmärgen, men han utesluter inte att det specifika immunförsvaret, som bygger på de främmande ämnen vi möter under livet, också kan spela en roll.
– Pengarna från Sjöbergpriset kommer att hjälpa oss att förstå hur inflammation och mutationer samverkar för att skapa den där första cancercellen. Och om vi kan förstå den processen, hoppas jag att vi kan hejda den och därmed hindra att cancer uppstår, säger Charles Swanton.