En klinisk prövning av en lovande vaccinkandidat mot ett av världens farligaste virus, Nipah, i Bangladesh. Samtidigt pågår ett utbrott i grannlandet Indien.
Nipah är ett zoonotiskt virus som leder till en mycket allvarlig sjukdom med dödsfall som följd. Dödligheten i sjukdomen som orsakas av viruset kan i värsta fall vara upp till 75 procent. Viruset sprids av så kallade fruktfladdermöss, eller flyghundar, och människor kan smittas av värddjur som grisar, getter eller får. Under de senaste årens utbrott i de värst drabbade länderna Bangladesh och Indien har smitta mellan människor påvisats – oftast handlar det om infekterade patienter som smittat sjukvårdspersonal.
Just nu pågår ett utbrott i den indiska delstaten Västbengalen – fem sjukhusanställda har smittats och över 100 personer som varit i kontakt med de smittade har placerats i karantän. Såväl Thailand som Nepal har börjat screena passagerare som kommer in med flyg från Västbengalen, som en följd av utbrottet.
Eftersom inget vaccin eller läkemedel finns i nuläget kan patienter bara behandlas i sedvanlig intensivvård för att lindra de allvarliga luftvägsbesvären och de neurologiska komplikationerna.
WHO: Risk för pandemi
Världshälsoorganisationen WHO klassar Nipah som en framtida pandemirisk och framhåller att det är en av de mest prioriterade patogenerna när det gäller forskning och utveckling av vaccin och antivirala läkemedel.
Forskare vid brittiska Oxford Pandemic Sciences Institute har tagit fram en vaccinkandidat som i en första klinisk prövning visat lovande resultat. Vaccinkandidaten har tagits fram på samma viralvektorplattform som användes för att framställa Oxfords och Astra Zenecas covidvaccin. I fas 1-försöket har 51 personer mellan 18 och 55 år deltagit och enligt forskarna vid Oxford-institutet har resultatet varit över förväntan.
Nu är fas2-prövningen, som finansieras av stiftelsen CEPI, i gång i Bangladesh i ett samarbete med International Centre for Diarrhoeal Disease Research. 306 friska försökspersoner deltar och indiska Serum Institute tillverkar vaccindoserna för fas 2-försöket.
– Den här nya prövningen i Bangladesh är ett viktigt steg framåt i vårt arbete med att utveckla ett vaccin mot Nipah-viruset, ett dödligt hälsohot som det för närvarande inte finns något botemedel för, kommenterar Sarah Gilbert, professor i vaccinologi vid Oxford Pandemic Sciences Institute.
Vad är det då som gör att Nipah betraktas som ett pandemiskt hot – viruset är ju så pass dödligt att det inte borde kunna sprida sig brett?
– I familjen av paramyxovirus finns förutom nipah också syskonet hendra som orsakar samma typ av väldigt allvarliga sjukdomar. Inom familjen finns också mässling som i sig är ett hemskt och väldigt smittsamt virus. Det man kan befara är att nipah eller hendravirus börjar spridas mer effektivt mellan människor. Även om det ska mycket till för att sådana mutationer ska ske så antar jag att sådana aspekter också väger in, säger Niklas Arnberg, professor vid institutionen för klinisk mikrobiologi vid Umeå universitet.
Han betonar att det inte är speciellt troligt att nipah- och hendravirus skulle kunna mutera så till den grad att de blir lika smittsamma som mässling, och att det är onödigt att skrämmas med det här potentiella hotet.
– Men vi vet av erfarenhet att när virus blir mer smittsamma så blir de svårare att stoppa med klassiska smittskyddsåtgärder. Det bidrar till att WHO rekommenderar att det här viruset bevakas och att forskning och utveckling av vaccin och antiviraler påskyndas.
Nipah är ett av ett flertal smittämnen – som nästan samtliga utgörs av virus – som WHO pekar ut som möjliga pandemiska hot för framtiden. Frågan är om vi har vi lärt oss något om den förra pandemin som gör oss bättre rustade nu.
– I dag har vi varken vaccin eller antivirala läkemedel mot ungefär 95 procent av de kända virus som vi vet orsakar sjukdomar hos människor. Det säger sig självt att vi då har otillräcklig beredskap mot nya okända virus. Men det positiva som hänt efter pandemin är att läkemedelsbolagen nu är mer intresserade av virussjukdomar än tidigare – och att vi virologer får fler frågor om virus än tidigare. Vi har alla lärt oss av pandemin och vår beredskap är bättre – men den relevanta frågan är om vår beredskap är tillräcklig, säger Niklas Arnberg.