Efter åtta år avslutas forskningsprogrammet MistraPharma vid årsskiftet 2015-2016. Inför avslutningen har programmets styrelse föreslagit att ett nytt center för läkemedel och miljö inrättas med placering på Läkemedelsverket. Förslaget bereds för närvarande och regeringens svar lär inte komma före årsskiftet.
Under de senaste åtta åren har forskningen kring läkemedels miljöpåverkan stärkts tack vare att forskningsprogrammet MistraPharma satsat 100 miljoner kronor. Men vid kommande årsskifte upphör detta tidsbegränsade program. Åtta år är en vanlig tidsram för forskningsprogram som drivs av Stiftelsen för miljöstrategisk forskning, Mistra, se faktaruta.
Ett exempel på forskning som stötts av MistraPharma och som nu börjar omsättas i praktiken är en metod att rena bort 90 procent av läkemedelsrester i avloppsvatten från kommunala reningsverk (läs artikel).
Sverige ligger i framkant internationellt sett när det gäller att minimera miljöpåverkan av läkemedel. I propositionen ”På väg mot en giftfri vardag – plattform för kemikaliepolitiken” från 2013 och i den nationella läkemedelsstrategin är minimal miljöpåverkan av läkemedel viktiga mål.
Nationell samordning
Det finns många olika initiativ och verksamheter som rör läkemedel och miljö. Men något som saknas är en tydlig nationell samordning så att alla enskilda strävanden pekar i samma riktning. I något av ett testamente föreslår MistraPharma därför att det inrättas ett nytt center för läkemedel och miljö med placering hos Läkemedelsverket i Uppsala. – Forskning som har bedrivits inom ramen för MistraPharma har gett nya och viktiga resultat för svensk forskning som vi vill ta tillvara och utveckla. Vi hoppas nu att regeringen ställer sig positiva till detta förslag så att det viktiga arbetet kan fortsätta med att minska negativa miljö- och hälsoproblem med läkemedelsrester i miljön, säger Inger Andersson styrelseordförande för MistraPharma och tillförordnad generaldirektör för Läkemedelsverket.Regeringen funderar på sitt svar
Bengt Mattson
Råmodell finns för ett nytt center
Bengt Mattson hoppas att regeringen säger ja till förslaget om ett nytt center som placeras på Läkemedelsverket. Det skulle exempelvis kunna få en uppbyggnad som liknar CBL-kansliet (Centrum för bättre läkemedelsanvändning), som redan finns på myndigheten och arbetar med den nationella läkemedelsstrategin. När exempelvis miljökrav formuleras i upphandling av läkemedel är det rimligt att de är i samklang med den miljöbedömningsmodell som har tagits fram inom den nationella läkemedelsstrategin, menar han. En nationellt samordnande instans kan säkerställa att enskilda landsting inte försöker uppfinna hjulet igen och ställer egna upphandlingskrav som krockar med modellen. En enhällig riksdag har ställt sig bakom idén om att Sverige ska var föregångare för andra länder när det gäller att så långt som möjligt minimera miljöpåverkan av läkemedel. – Det händer onekligen mycket inom miljöområdet, många spännande initiativ från olika aktörer. Om vi vill att Sverige ska fortsätta ha en starkt drivande roll i Europa och globalt är det avgörande att vi får till en nationell samordning. Någon måste, liksom MistraPharma har haft de senaste åtta åren, helt enkelt ha koll på helheten, säger Bengt Mattson.Fakta Mistra
Mistra, Stiftelsen för miljöstrategisk forskning, bildades 1994 med ett kapital på 2,5 miljarder kronor som kom från de nedlagda löntagarfonderna. Stiftelsen delar ut ungefär 200 miljoner kronor om året och under åren har sammanlagt 3,6 miljarder kronor delats ut till forskning. År 2014 var kapitalet 3,1 miljarder kronor. Forskningsprojekt som finansieras ska ”bidra till att företag, offentliga aktörer och andra användare utvecklar nya produkter, tjänster och arbetsmetoder för att möta samhällets miljöutmaningar.” Mistra finansierar ett femtontal forskningsprogram och två centrumbildningar. Programmen pågår vanligast i åtta år.
Fakta MistraPharma
Forskningsprogrammet MistraPharma inleddes år 2008 och avslutas vid årsskiftet 2015-2016. Målsättningen i projektet har bland annat varit att identifiera läkemedelsrester som kan orsaka problem i vattenmiljön, hantera risker för antibiotikaresistens och formulera förslag till bättre testkrav och reningstekniker.