Sofia Wallström

Den aggressiva amerikanska handels- och prispolitiken har satt en press på läkemedelsföretagen som mycket snabbt kan få dramatiska följder i Sverige och i resten av EU. Vi kommer högst sannolikt se kraftigt minskade företagsinvesteringar i forskning och utveckling av nya läkemedel i Europa, och därmed även en minskning av det för hela ekosystemet helt nödvändiga samarbetet med akademisk medicinsk forskning och med hälso- och sjukvården. Tillverkning av läkemedel inom EU riskerar att i stor skala flyttas till USA. Ett antal nya effektiva läkemedel som svarar mot betydande patientbehov riskerar att gå Sverige och ett flertal andra EU-länder helt förbi.

Det behöver förstås inte bli så dramatiskt. För även Europa är starkt och Sverige en av de främsta life science-nationerna. Men vi måste genom starka incitament i större utsträckning idag än stödja forskning och utveckling i Europa, och vi måste se till att nya innovationer används inom svensk hälso- och sjukvård, till nytta för patienter och samhälle, och för Sveriges ekonomiska tillväxt.

Vi kan begrunda det brittiska exemplet. Hittills i år har globala läkemedelsföretag helt stoppat eller pausat planerade investeringar i Storbritannien till ett samlat värde av cirka 2 miljarder pund, motsvarande 25 miljarder kronor. Det handlar om investeringar inom avancerad forskning och utveckling, och inom produktionsanläggningar för läkemedel och vacciner.

En förklaring kan sökas i den extrema press som Trump-administrationen sätter på läkemedelsföretagen. Globala företag pressas att fatta snabba beslut om investeringar i forskning och produktion i USA. Dessutom skapar de tvära kasten en påtaglig osäkerhet. Just nu gäller att läkemedel som USA importerar från EU beläggs med 15 procents tull. Redan denna tullsats utgör ett flagrant avsteg från den globala princip som gällt under decennier att läkemedel ska undantas från tullar. I just Storbritannien har dessutom regeringens hårda prispress med kraftiga rabatter och budgetnedskärningar haft stor negativ påverkan på den tidigare så vitala och dynamiska brittiska life science-sektorn. När innovation inte värdesätts och betalningsviljan för nya läkemedel viker får detta stor påverkan på investeringsviljan i företagen. 

Presidentordern om Most Favored Nation (MFN) innebär att läkemedelspriserna i USA ska motsvara de lägsta priserna i utvecklade länder. Sverige är utpekat som ett lågprisland. De höga priserna på läkemedel i USA har inneburit att framför allt amerikanska patienter fått bära kostnaderna för forskning och utveckling. Framöver kommer Europa att behöva ta ett större ansvar för att finansiera utvecklingen av nya läkemedel.

Vad innebär detta för Sverige? Den oförutsägbara amerikanska politiken skapar osäkerheter i företagen, och starkt prisreglerade mindre länder som Sverige löper högre risk att drabbas hårt.  Faktum är att vi redan ser effekter av MFN i Sverige. Jag får signaler från medlemsföretag att man tvingas avbryta eller pausa lanseringar i Sverige av nya viktiga läkemedel, vilket går helt emot drivkrafterna i branschen. Under decennier har läkemedelsföretagens intäkter till stor del kommit från den amerikanska oreglerade marknaden. Priserna på nya läkemedel har därför kunnat hållas på förhållandevis låga nivåer i Europa. Nu sätter Trump stopp för detta. Flera globala företag har nu inlett mycket stora prissänkningar i USA och en direkt följd blir att företagen behöver ta ut högre priser i Europa. Risken är uppenbar för Sverige att en ökande andel nya läkemedel inte kommer kunna nå godkänd subvention, utifrån den betalningsvilja som råder idag. Dessa läkemedel kommer då inte kunna nå fram till svenska patienter.

Det som nu utspelar sig på global nivå gör oss inom läkemedelsbranschen oroliga. Redan för ett år sedan pekade den så kallade Draghi-rapporten på hur Europa under mycket lång tid tappat i konkurrenskraft till USA och Asien. Allt färre läkemedel forskas fram inom EU, allt färre nya läkemedel prövas kliniskt på europeiska sjukhus.

Jag ställer mig frågan om även våra politiker ser dessa hot mot läkemedelsbranschen. Det är visserligen bra att regeringen i sin budget tonat ner tidigare skrivningar om kostnadsbesparingar på läkemedel. Men myndigheten TLV har fortfarande i uppdrag att dämpa läkemedelskostnaderna, när de snarare borde få ett tydligt uppdrag att premiera innovation: Vi behöver investera mer i nya läkemedel. Det ger patienter bättre hälsa, skapar ekonomisk tillväxt och leder till ökad produktivitet inom hälso- och sjukvården, vilket även Produktivitetskommissionen slog fast i sitt slutbetänkande som nyligen lades fram.

Läkemedelskostnaderna i Sverige har under decennier utgjort cirka tio procent av de totala sjukvårdskostnaderna. Den andelen behöver öka kommande år. Det är nya innovativa läkemedel som mer än något annat bidrar till bättre behandlingsresultat för patienter och effektivisering inom hälso- och sjukvården.

Sverige är ett av de starkaste life science-länderna inom EU. Det har länge tjänat oss väl. Ekosystemet av små innovativa företag, högklassig akademisk forskning och hälso- och sjukvård, samt stora läkemedelsföretag är i hög grad bidragande till vårt välstånd. Läkemedel är en av våra största exportvaror. Men det är långt ifrån givet att detta kan fortsätta. Nu behövs fler konkreta åtgärder och reformer inom läkemedelsområdet för att motverka den utveckling vi nu ser. Vi kan i dessa processer bidra med kunskap och insikter kring hur Sverige kan stå fortsatt starkt inom life science – till nytta för folkhälsa, produktivitet och ekonomisk tillväxt.