Nationell hjärtplan efterlyses

En undersökning som Riksförbundet Hjärt-lung gjort bland ca 2 000 medlemmar, som presenterades under Hjärtdagen, visar bland annat att nästan hälften av patienterna säger att de inte alls, eller i liten utsträckning får den vård de behöver för sin hjärt-kärlsjukdom. Åtta av tio har inte erbjudits rehabilitering av primärvården, och över hälften säger att deras behandling aldrig, eller mer sällan än årligen, följs upp. De flesta vill ha, men erbjuds inte en fast läkarkontakt.

I samma undersökning bland 200 allmänläkare inom primärvården är det endast 10-15 procent som anser att primärvården är mycket väl rustad för att ta hand om hjärt-kärlpatienter, samt att de själva som allmänläkare upplever att de har tillräckligt med tid för sina hjärtpatienter.

Nedslående resultat, var alla överens om på seminariet. Enigheten var också stor kring att framför allt primärvården behöver bättre resurser och förmåga. Sverige visar toppresultat vad gäller akuta insatser vid hjärtinfarkt och stroke på sjukhus, men brister i uppföljande vård och rehabilitering inom primärvård. Riksförbundet Hjärt-lung, som arrangerade dagen tillsammans med nio läkemedelsföretag, driver på för att Sverige ska få en nationell kardiovaskulär plan i samklang med den EU-plan, European Cardiovascular Health Plan, som är på gång. En nationell plan var ett dominerande ämne i samtalen under dagen.

Högt prioriterat av regeringen

Sjukvårdsminister Elisabet Lann menade i ett inledande tal att frågan om bättre vård inom primärvården, som står för merparten av hjärt-kärlvården, är högt prioriterat av regeringen. Hon lyfte bland annat fram propositionen som nyligen lagts kring fortsättningen på en utveckling mot god och nära vård, som bland annat innehåller krav på medicinskt ansvarig rehabilitering, MAR, i kommunerna. Vidare har Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram en nationell strategi för rehabilitering. Hon tog också upp regeringens satsningar på att minska vårdköerna.

– Jag vill lyfta betydelsen av ett samlat arbete för att förebygga och behandla hjärt-kärlsjukdom. Det finns stora skillnader och så kan vi inte ha det. Vi ser över möjligheten att stärka vården och det förebyggande arbetet kring hjärt-kärlsjukdom. Vi vill ta ett samlat grepp och exakt hur ämnar regeringen att återkomma till, sade Elisabet Lann.

Innebär detta att Sverige ska ta fram en nationell kardiovaskulär plan? fick ministern som uppföljande fråga.

– Jag tyckte att jag antydde detta lite. Vi kan inte fortsätta ha dessa skillnader, och jag hoppas kunna återkomma inom inte alltför lång tid, sade sjukvårdsministern.

Strukturerna är problematiska

I en paneldiskussion menade Anders Åkesson, ordförande för Hjärt-lung, att de stora förbättringarna inom akutsjukvården gett förutsättningar för många patienter att leva länge med sin hjärtsjukdom:

– Mortaliteten har sjunkit, rehabiliteringen har förbättrats. Inte minst medicintekniska lösningar och läkemedel bidar varje dag till goda förutsättningar. Men det är strukturerna som är problematiska. Som patientorganisationer menar vi att framför allt äldre personer riskerar att tappas bort i en primärvård som inte har rätt förutsättningar. Det behövs bättre uppföljning. Patienter lever med en gnagande rädsla för att drabbas igen av en hjärtinfarkt eller stroke, sade Anders Åkesson.

Johan Kaarme, avdelningschef Vård och omsorg, SKR, påpekade att förbättrad hjärt-kärlsjukvård måste ses utifrån de stora landvinningar som gjort att exempelvis behovet av slutenvård kunnat minska med nästan en fjärdedel på tio år.

– Likväl finns absolut behov av fortsatta förbättringar. En stor del handlar om att få ihop vårdkedjorna. Vi vet att patientsäkerhetsrisker och kvalitetsbrister oftast uppstår i övergångar, och en sådan klassik är mellan slutenvård och primärvård, sade Johan Kaarme.

Swedeheart kan följa vården i realtid

Det rådde enighet om att kvalitetsregistret Swedeheart under lång tid haft stor påverkan på den positiva utvecklingen inom det akuta omhändertagandet. Emil Hagström, docent i kardiologi vid Akademiska sjukhuset och Uppsala universitet samt vice ordförande Swedeheart, berättade att man kontinuerligt kan följa vården vid hjärtinfarkt och se ojämlikheter mellan alla kliniker i Sverige exempelvis vad gäller bostadsort, ålder, kön, skörhet. Statistik som sedan återkopplas till sjukhus som grund för förbättringar.

Samtidigt pekade Emil Hagström på kvalitetsregistrets begränsning till akutsjukvården. När patienten lämnar sjukhusvården för primärvården försvinner också möjligheten till uppföljning.

– Vi kan peka på att exempelvis en klinik inte tar hand om äldre patienter tillräckligt bra. Det ger incitament till att kliniken kan lyfta de patienter som inte får den vård de ska. Vi kan följa läkemedelsbehandling i realtid i Swedeheart, se om patienter får evidensbaserad behandling i samband med hjärtinfarkt och ett år efter infarkten, och detsamma inom hjärtsvikt. Men sedan, när vi släpper patienten till andra vårdgivare, det är där information saknas – då vet vi ingenting, sade Emil Hagström.

Läkemedelssystemet behöver moderniseras

Maria Fagerquist, policyansvarig för patientfrågor vid Lif – de forskande läkemedelsföretagen, såg klara fördelar med att Sverige utvecklar en nationell kardiovaskulär plan. Hon menade att en sådan plan ur ett läkemedelsperspektiv behöver omfatta både primär- och sekundärprevention samt egenvård.

– Från vårt perspektiv, som vi pratat om länge nu, behöver vi modernisera läkemedelssystemet. Vi måste se läkemedel som en integrerad del av hälso- och sjukvården och inte i en silo för sig. Vi behöver få till tydligare och snabbare processer, mer förutsägbarhet och en snabbare implementering av nya läkemedel, sade Maria Fagerquist.

Hon lyfte fram att det nu finns stora förhoppningar kring att satsningen Swetrial ska vända den negativa trenden kring kliniska läkemedelsprövningar. Men även den vardagliga samverkan mellan företagen och vården, samt mellan företagen och patientorganisationerna, måste säkras:

– Vi är en global industri där det i företagen genereras ofantliga mängder kunskap. Den finns och kan tillgängliggöras, men då måste vi ha möjlighet att fortsätta interagera med hälso- och sjukvårdsprofessionen för att föra över denna kunskap. Vi ser att inte endast kliniska läkemedelsprövningar minskar i Sverige, vi ser också att möjligheten till interaktion mellan professionen och representanter för företagen minskar. Vi behöver därför hitta ett sätt att fortsätta kunskapsöverföringen, sade Maria Fagerquist.

Nationell plan diskuterades vidare

Ska då Sverige ta fram en nationell kardiovaskulär plan eller strategi, och vilket värde skulle en sådan bidra med? Under dagen gjordes flera jämförelser med den nationella cancerstrategin, som bidragit mycket positiv till utveckling av cancervården. Mycket tack vare de specialdestinerade pengar som följt med årligen. En ytterligare paneldiskussion diskuterade vidare behovet av ett liknande upplägg för hjärt-kärlsjukvården.

Björn Eriksson, generaldirektör för Socialstyrelsen, menade att en nationell plan är en väldigt god idé under förutsättning att den adresserar den förbättringspotential som finns.

– Man måste kunna utvärdera vad som görs och adressera de bristområden som finns inom hjärt-kärlområdet. Där vill jag understryka rehabilitering. Ska vi ha en strategi måste vi veta att det leder till hälsa för dem som behöver det mest, sade Björn Eriksson.

Tomas Jernberg, ordförande nationellt programområde hjärt-kärlsjukdomar inom kunskapsstyrningen, menade att förutom att en plan måste ha ett relevant innehåll och att den tas fram i god förankring med alla involverade parter, behöver en det finnas en kopplad budget.

– Den nationella kunskapsstyrningen med nationella och regionala programområden är en väldigt bra organisation. Jag ser att en nationell plan skulle vara en extra satsning på de områden där det verkligen behövs, sade Tomas Jernberg.

Hjärt-lungfonden har länge drivit på för en nationell plan eller strategi, och organisationens generalsekreterare Kristina Sparreljung, menade att en nationell plan bidrar till att fokusera på frågan om bättre hjärt-kärlsjukvård. Det visar inte minst erfarenheterna från cancerområdet.

– Naturligtvis måste en plan ha rätt förutsättningar till förbättring och nytta. Det är ju trots allt det största sjukdomsområde vi har, 2,2 miljoner människor lever med en hjärtsjukdom. Om två av tio patienter i den studie som presenterats i dag inte upplever att de får optimal vård och läkarkåren även tycker så finns det uppenbarligen ett gap, sade Kristina Sparreljung.