Cancerscreening räddar liv – men fortfarande behövs mer kunskap om hur man ökar deltagandet. På bilden ett kit för hemprovtagning för HPV-virus i Skåne.
– Sverige har tillsammans med de andra nordiska länderna världens högsta deltagande i cancerscreening. Och siffrorna håller sig ganska stabilt, säger Elin Ljungqvist, nationell screeningsamordnare vid RCC, Regionala cancercentrum i samverkan.
En hög nivå är förstås bra – men de stabila siffrorna innebär i praktiken att ingen förbättring skett på senare tid. För bröstcancerscreening, som erbjudits sedan 1980-talet, ligger täckningsgraden på omkring 80 procent sedan flera år.
– Även om vi gör stora insatser för att informera och tillgängliggöra så ser vi inte så stora skillnader över tid. Kanske syns det bättre i mindre geografiska områden. Vi försöker ta fram sätt att mäta effekten. Det är ganska komplext, och inte självklart hur stor skillnad en tillfällig insats gör på längre sikt, säger Elin Ljungqvist.
Studier har slagit fast några saker som påverkar positivt: att skicka kallelser med en redan bokad tid, att utforma kallelserna på ett lättillgängligt sätt, och att skicka påminnelser.
– Det brukar också ha god effekt med flexibla öppettider, så att man kan göra sin undersökning efter arbetstid. Mobila undersökningsenheter är också bra, som gör det möjligt att gå ifrån och screenas nära arbetsplatsen.
Socioekonomisk faktor
Det är väl känt att svagare socioekonomi och lägre utbildningsnivå är kopplat till lägre sannolikhet att delta i screening. Även kulturella skillnader och språksvårigheter kan bidra. Då är det inte säkert att lättillgängliga kallelser och påminnelser hjälper, konstaterar Elin Ljungqvist. Istället har försök gjorts att informera via civilsamhället, och med hjälp av hälsoinformatörer som talar samma språk som målgruppen.
– Utvärderingar har visat att det ökar kunskapen om screeningen, men att det inte nödvändigtvis ger snabb effekt i form av att fler deltar. Det behöver vi titta på över längre tid.
Information från kvalitetsregister är till stor nytta när effekten av olika insatser ska utvärderas, men registret för bröstcancerscreening är än så länge långt ifrån komplett. I dag ingår bara sju av regionerna medan ytterligare åtta arbetar med att ansluta sig eller planerar att inleda arbetet med en anslutning under hösten.
– Det har varit en lång process bland annat beroende på problem med den tekniska lösningen. Hittills har data istället samlats in manuellt av Nationella arbetsgruppen för bröstcancerscreening hos RCC, men nu förbättras anslutningsprocessen och efter att ha kämpat länge ser vi en ljusning, säger Elin Ljungqvist.
Livmoderhalscancer kan vara borta om två år
Deltagarsiffrorna är idag bäst i screeningprogrammet för livmoderhalscancer. Målet är att detta i kombination med vaccinationer mot viruset HPV ska utrota livmoderhalscancer i Sverige före år 2028 – och det målet är inom räckhåll. Det skriver Joakim Dillner, professor i infektionsepidemiologi, i den senaste verksamhetsberättelsen för det nationella kvalitetsregistret för livmoderhalscancerprevention.
I dag är den rekommenderade screeningmetoden självprovtagning för HPV-viruset, med provtagnings-kit som skickas hem. I juni släpptes ett uppdaterat nationellt vårdprogram där RCC tagit bort de övergångsregler som tidigare funnits för att regionerna skulle få tid att anpassa sig från cellprovtagning hos barnmorska till HPV-provtagning.
– Nu finns så stark evidens för HPV-analys, och alla kvinnor som enbart gjort cellprov ska erbjudas ett HPV-prov så snart som möjligt. Vill man inte ta provet själv ska man kunna boka tid hos barnmorska för det. Vårdprogrammet är tydligt med att regionerna behöver prioritera detta, säger Elin Ljungqvist.
Alla regioner har dock inte kommit lika långt. En del erbjuder självprovtagning för alla, medan andra har riktat in sig på grupper av kvinnor som tidigare valt bort screening.
– Det här är ett paradigmskifte. Regionerna har lite olika förutsättningar och de är ju självbestämmande. Vi från RCC kan stötta dem, och visa vad våra experter utifrån vetenskapliga underlag ser är det bästa.
Nationellt är täckningsgraden för livmoderhalsscreening närmare 83 procent, båda screeningmetoderna inräknade. Regionerna Värmland och Halland ligger högst med en täckning på över 90 procent. Lägst är siffrorna i Kronoberg med drygt 72 procent och Norrbotten med strax över 79 procent. Jämtland och Västerbotten är två regioner som sett en förbättring sedan självprovtagning infördes, något som kan bero på att kvinnor i glesbygd utnyttjat möjligheten att skicka prov med posten istället för att besöka en barnmorska. En studie i Region Stockholm som fokuserade på kvinnor som uteblivit i minst tio år visade också att deltagandet steg från knappt 2 procent vid en årlig påminnelse, till närmare 20 procent om ett HPV-självprov skickades direkt hem.
Nationell samordning ska stärka införandet
Det nyaste screeningprogrammet gäller kolorektalcancer, cancer i tjock- och ändtarm. Det håller fortfarande på att implementeras och än så länge är täckningsgraden bara omkring 65 procent. För programmet finns ett samordningskansli i Stockholm och ett gemensamt IT-stöd. Det hoppas RCC ska underlätta för snabbare införande i regionerna. Även för livmoderhalscancerscreening finns en viss samordning på nationell nivå: alla regionerna har sagt ja till att ingå i ett gemensamt kallelsesystem.
– Vi tror att det kommer underlätta för både införandet av den nya provtagningen, och för att kunna följa kvinnor som flyttar mellan regioner så att de fortsätter kallas med rätt intervall. Under 2026 kommer alla regioner att ha systemet på samma plattform, säger Elin Ljungqvist.
Organiserad testning – men inte screening – nästan överallt
2018 utvärderade Socialstyrelsen om ett screeningprogram skulle införas även för prostatacancer. Myndigheten kom fram till att fördelarna ännu inte vägde tyngre än nackdelarna. Första steget i testningen är ett så kallat PSA-prov som visar nivån av ämnet prostata-specifikt antigen. Förhöjda halter kan tyda på prostatacancer men också på andra mer godartade förändringar i prostatan, och vidare undersökning med biopsi, vävnadsprov, medför risker.
Samtidigt som Socialstyrelsen valde att inte införa screening konstaterade man att PSA-prover redan erbjöds i stor utsträckning av både offentlig och privat vård och att tillgången var oorganiserad och ojämlik. Därför gav regeringen i uppdrag till RCC att med stöd av Socialstyrelsen uppmuntra regionerna till pilotprojekt. Projekten skulle visa hur provtagningen skulle kunna struktureras och om undersökningar med MR, magnetkamera, kunde minska antalet onödiga biopsier. Region Skåne och Västra Götalandsregionen var först ut. Sedan dess har projektet vuxit väsentligt.
– Det har verkligen varit en framgångssaga och i höst är det 19 av regionerna som bedriver organiserad prostatacancertestning. Man har samlat otroligt mycket data som ger betydligt mer kunskap än vid utvärderingen 2018, säger Elin Ljungqvist.
Men bara 30–50 procent av de män som erbjuds testning tackar ja. Nu analyseras orsakerna till det.
– Det kan handla om att det inte är just screening utan bara ett erbjudande. Inbjudan får inte formuleras som att det handlar om en rekommendation utan det är just ett erbjudande, och den måste innehålla tydlig information om både för- och nackdelar med testningen.
Hur länge den organiserade testningen behöver pågå innan Socialstyrelsen gör en ny utredning är inte klart, men Elin Ljungqvist tror att det kan dröja några år till. RCC och myndigheten har en pågående dialog.
Lungscreening provas i liten skala
Även screening för lungcancer har diskuteras. Där pågår två pilotprojekt, ett i Stockholm och ett i samarbete mellan Region Västerbotten och Västra Götalandsregionen. En bred förfrågan skickas ut med en enkät om rökvanor. Svaren avgör vem som erbjuds testning i form av lungröntgen. Nästan alla som får erbjudandet om röntgen tackar ja. Samtidigt är det en öppen fråga om pilotprojekten leder vidare till en rekommendation om screening.
– Ett screeningprogram är ju en jätteapparat som är väldigt kostsam. Just nu finns ett tidsfönster där det kanske vore meningsfullt att screena, men det är inte utrett ännu och pilotprojekten ska bidra med kunskap. Samtidigt behöver man väga in bland annat hur mycket rökningen i Sverige minskar. I EU-projekt tappar de andra länderna hakan när vi berättar att mindre än 6 procent av svenskarna röker dagligen. I många länder är den siffran betydligt högre. I samband med pilotprojekten erbjuds också rökavvänjning, säger Elin Ljungqvist.
Hon betonar samtidigt att RCC och Socialstyrelsen ser positivt på studierna, som ger viktig information om hur lungcancerscreening skulle kunna fungera i Sverige.