År 2015 började Sverige införa SVF, standardiserade vårdförlopp, i cancersjukvården. De första var fem till antalet. Sedan dess har ytterligare 26 SVF införts. Den nya rapporten bygger på data från perioden 2017-2019.

Två mål formulerades med sikte på år 2020; dels att 70 procent av alla nya cancerfall inom de aktuella diagnoserna ska utredas via ett standardiserat vårdförlopp, dels att 80 procent av de SVF-utredda patienterna ska utredas inom de ledtider som anges (ledtidernas längd är anpassade efter de enskilda diagnoserna och behandlingstyperna).

70 procentsmålet på nationell nivå har uppnåtts; under första halvåret 2019 utreddes 74 procent av alla patienter med nydiagnostiserad cancer med SVF inom de diagnoser där det finns SVF.

Dock varierar andelen kraftigt från diagnos till diagnos. På nationell nivå når elva SVF inte målet. En förklaring är att vissa tumörer ofta upptäcks sent i förloppet eller att man först tror att patienten har en annan tumörform. Upptäcker man detta under operation är det för sent att inleda ett SVF. En annan förklaring är att rapporteringen inte ännu funnit sin form.

– I topp ligger bland annat bröstcancer som redan tidigare haft en standardiserad utredning. Där inkluderas praktiskt taget samtliga nya patienter. För livmoderhalscancer, hjärntumörer och prostatacancer finns en förbättringspotential. De lägsta siffrorna, kring en fjärdedel av patienterna ser vi hos några ovanliga tumörformer, som på grund av tumörens karaktär inte alltid kan fångas av ett SVF, till exempel neuroendokrina tumörer och buksarkom, säger Helena Brändström, nationell samordnare för vårdprogram och vårdförlopp inom RCC, Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, och en av författarna av den nya rapporten.

I några fall kan höga procentsiffror bero på fel i registreringen och ibland kan godartade tumörer ”stöka till” sifforna. Ett exempel är äggstockscancer. I och med operationen avslutas SVF som ”första behandling, kirurgi” och ligger kvar i statistiken även om tumören visar sig vara godartad. Även för njurcancer finns liknande förklaringar

Passar inte all cancer

– Man ska komma ihåg att SVF inte passar för all cancervård. För vissa former är det inte realistiskt att 70 procent av patienterna ska utredas med SVF, säger Hans Hägglund, nationell cancersamordnare på Sveriges Kommuner och Regioner och ordförande för Regionala cancercentrum (RCC) i samverkan.

Han nämner att en framgång med satsningen är att primärvården och specialistvården enats om att följa de 31 standardiserade vårdförloppen. Det innebär stora fördelar för patienterna.

– Som patient ska man känna sig trygg med systemet och rapporten visar att det fungerar för flertalet av patienterna. Majoriteten av primärvårdsläkarna tycker att SVF har underlättat deras arbetsvardag. SVF har stimulerat till förbättringar i verksamheterna, säger Hans Hägglund.

– Men även om man i primärvården jobbar mer effektivt ger det inte alltid utslag i statistiken för det kan finnas flaskhalsar senare i förloppet, inom exempelvis patologin, inflikar Helena Brändström.

Väntetider spretar

Rapporten konstaterar att det är svårt att ge en enhetlig bild av väntetidsläget eftersom spridningen är stor både inom enskilda diagnoser och mellan regioner. Under perioden har väntetidsläget inom sjukvården generellt blivit sämre medan väntetidsläget inom cancervården är ungefär detsamma 2019 som det var 2017. Andelen som utreds inom den satta ledtiden är mellan 40 och 50 procent, vilket är långt från målet 80 procent.

– Vi hade hoppats på en viss påverkan på ledtiderna även om omgivningsfaktorerna inte alltid varit gynnsamma. Vi kan också se att en del regioner fortfarande har svårt att få till en enhetlig och bra registrering. Och det är ju nödvändigt för att vi ska kunna jämföra väntetiderna. Detta kan bero på att det är svårt att bygga in automatisk överföring från journalsystemen och om primär- och slutenvården inte arbetar i samma IT-system. Om manuell hantering är nödvändig blir det tungrott. Trögt samarbete kan också förlänga vårdprocesserna. När patienter skickas från en region till en annan blir det ofta betydligt längre väntetider. Det handlar bland annat om informationsöverföring, säger Helena Brändström.

Svaret på frågan om väntetider utvecklas bra eller dåligt beror mycket på vilken diagnos eller region man tittar på.

– Ta till exempel bröstcancer. Där kan det gå bra i Skåne men dåligt i Västra Götaland. Något som försvårar analysen är att vi fortfarande dras med en del registreringsproblem. Det tar tid att få alla att registrera på samma sätt, säger Helena Brändström.

Optimala målledtider

En förklaring till avståndet mellan faktiska väntetider och ledtidsmålen är att de senare formulerats utifrån optimala villkor, det vill säga att ingen onödig tid ska gå innan patienten utretts och behandling inletts. Ledtidsmålen är satta av den medicinska professionen och tar inga hänsyn till brister i nuvarande organisation och arbetssätt.

Enligt rapporten har det skett en positiv utveckling inom akut leukemi samt skelett- och mjukdelssarkom. För bland annat bröstcancer, hjärntumörer, tjock- och ändtarmscancer har färre patienter handlagts inom målledtiden. För bland annat hudmelanom, lungcancer, njurcancer och prostatacancer är situationen relativt oförändrad.

Det är ett bekymmer att väntetiderna för en stor del av patienterna är längre än de optimala målen, men det finns ändå positiva tecken menar Helena Brändström.

– Spridningen mellan de kortaste och längsta väntetiderna har minskat. Väntetiderna är inte lika spretiga som tidigare. Trots allt går det bättre för cancervården än för sjukvården i stort där läget för exempelvis annan kirurgi inom vårdgarantin har försämrats rejält under de senaste åren. Utan SVF hade kanske även cancer vården halkat efter, säger hon.

Trängs annan vård undan?

Sedan SVF började införas har det pågått en diskussion om specialsatsningar som denna leder till att annan vård trängs undan så att väntetider ökar för andra tillstånd.

– Ser man att väntetiderna generellt blir längre medan de går ner för cancer då har man gjort en behovsprioritering. Cancerpatienter får företräde framför patienter som ska operera ett knä, säger Hans Hägglund.

– Det diskuteras flitigt, men ett problem är att det är svårt att få fram data som kan användas för jämförelser. Socialstyrelsen kunde inte belägga det i en rapport från våren 2019. Men vi får rapporter om att patienter med återfall och under uppföljning får vänta längre när fokus ligger på nyinsjuknade. Definitionen på undanträngning är att den som har högst behov av vård ska få gå före samtidigt som de med lägre behov inte behöva vänta hur länge som helst, säger Helena Brändström.

Bra ledarskap nyckel

Hans Hägglund har mångårig erfarenhet från sjukvården och kan se att mycket av problemen även när det gäller långa väntetider i cancervården kokar ner till ledarskap.

– Att vissa delar av vården fungerar bra handlar framför allt om ledarskapet, hur man valt att organisera verksamheten, det vill säga den kultur man har byggt upp under flera år, säger han.

Att effektivisera verksamheter tar tid och är inte enkelt. Cheferna i cancervården har inte bara standardiserade vårdförlopp i sina huvuden, understryker Hans Hägglund.

– Det är budgetar, nerdragningar med mera. På golvet handlar det fortfarande mycket om att släcka bränder. Att vara chef i sjukvården idag är tufft och det är svårt att behålla även nyrekryterade chefer. När omsättningen på chefer är hög försvinner också en del av det organisatoriska minnet, säger Hans Hägglund.

Långsiktighet från politiskt håll är viktigt, poängterar både Helena Brändström och Hans Hägglund. Den nuvarande överenskommelsen sträcker sig till 2022. Cancer är en prioriterad fråga även för regeringen. Överenskommelsen innebär 500 miljoner kronor per år, men pengarna är inte öronmärkta enbart för SVF utan ska även gå till bland annat barncancer.

– SVF började införas för bara fem år sedan och fler diagnoser har införts successivt. Förändring är ett uthållighetsarbete. Man måste få med sig alla medarbetare och jobba långsiktigt, säger Helena Brändström.

– Det finns en politisk enighet och en vilja till fortsatt stöd till cancervården. Även om beloppet 500 miljoner per år inte är garanterat så är min känsla att det kommer det att bli en fortsatt satsning efter 2022 oavsett regering, säger Hans Hägglund.

Under våren besöks regionerna i landet i en så kallad SVF-turné för att diskutera vad som behövs för att få ner väntetiderna i cancervården.

– Resursbristen tas ofta upp. Brist på operations- och strålningssjuksköterskor eller läkare. Mindre sällan talas om att man kanske skulle över de egna bokningssystemen eller hur vi prioriterar mellan öppen och sluten vård. Det vore bra om vi fick en bättre systemförståelse och diskutera hur vi på ett ansvarsfull och klokt sätt tar hand om våra skattepengar, säger Hans Hägglund.

Under RCC:s cancerdag i Almedalen i juli 2020 kommer en sammanställning från den nu pågående SVF-turnén att presenteras.

Att sia om framtiden är inte det enklaste men hur ser era visioner om cancervården ut till 2025?

– Då tror jag vi har nya journalsystem på flera ställen vilket underlättar utbyte av information mellan regionerna. Med SVF tittar vi på inledningen från välgrundad misstanke till start för behandling. 2025 tror jag att vi tittar mer på hela vårdkedjan och att patienterna blivit mer delaktiga, säger Helena Brändström, och lägger till att ett alltför stort fokus på just ledtiderna faktiskt kan hämma förbättringar i cancervården om fokus dras bort från vårdens kvalitet.

– När satsningen på standardiserade vårdförlopp inleddes var inte målet primärt att förbättra överlevnaden utan att få en mer jämlik vård och stimulera till förändringsarbete i vården. Patienterna skulle känna sig mer trygga. Ledtidsmålen förutsatte den bästa av världar där varken pengar eller personal saknas, säger Hans Hägglund och fortsätter:

– Utredningsgången blir allt mer avancerad och då tar det längre tid att ställa en diagnos. Att samla experter till multidisciplinära konferenser tar också tid. Så det kan inte bara handla om att nå ledtidsmålen. Viktigare är att verksamheterna blir bättre. Vi ska inte glömma att det är bättre att ligga tio dagar från målet än en månad.