Tor Olofsson
Blivande reumatologen Tor Olofsson vid Skånes universitetssjukhus i Lund visar i en ny avhandling att TNF alfa-hämmare kraftigt minskar antalet sjukskrivningsdagar för patienter med ledgångsreumatism. Det första året efter att behandlingen inletts går sjukskrivningarna ner med nästan 30 procent, jämfört med det föregående året. Behandlingen ger dock inte lika god effekt för alla. Även om sjukskrivningsdagarna minskar, ökar sjuk- och aktivitetsersättningen något under samma period – det vill säga förtidspensioneringar och ersättning för unga patienter som bedöms inte kunna arbeta heltid på minst ett år. Patienterna i Tor Olofssons studie har jämförts med befolkningen i stort. På så vis utesluts att förändringen beror på exempelvis ändrade sjukskrivningsregler. Avhandlingen visar att det verkligen är behandlingen med biologiska läkemedel som påverkar arbetsförmågan.
Arbetsförmågan en viktig ekonomisk faktor
Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv spelar minskad arbetsförmåga bland reumatiker stor roll. – En stor svensk studie visade för några år sedan att produktionsbortfallet, alltså sjukskrivningar och förtidspensioneringar, står för omkring 75 procent av den totala kostnaden för patienter med ledgångsreumatism i arbetsför ålder. Men mina resultat visar inte samhällsvinsten av biologiska läkemedel i kronor och ören, säger Tor Olofsson.
För det behövs andra studier, som väger in andra sjukvårdskostnader och som jämför
patienter som får biologiska läkemedel med dem som behandlas med det som kallas syntetiska sjukdomsmodifierande läkemedel. En första sådan svensk studie presenterades 2014 av doktoranderna Jonas Eriksson vid Karolinska Institutet och Johan Karlsson vid Lunds universitet. Den jämförde patienter som inte svarat på medicinering med ett syntetiskt läkemedel, som övergick antingen till biologiska läkemedel, eller till en kombinationsbehandling med flera syntetiska läkemedel. Förbättringen för de två grupperna var likartad, sett över två år.
Svenska register värdefulla
Tor Olofssons resultat bygger på vårdens uppgifter om när biologisk behandling inleddes, tillsammans med uppgifter från Försäkringskassan om sjukskrivning och förtidspensionering för samma patienter. Han konstaterar att detta ger betydligt säkrare resultat än i länder där forskarna tvingas förlita sig på patienternas egen rapportering, till exempel i England och USA, där det inte är möjligt att göra den här typen av registerjämförelser. Svenska register har en stor forskningspotential, konstaterar Martin Neovius, forskare i klinisk epidemiologi vid Karolinska Institutet och en av Tor Olofssons handledare. – Sverige är ett av få länder där man kan göra stora randomiserade prövningar med lång uppföljning till en extremt låg kostnad, genom att kombinera kvalitetsregister med uppgifter från Försäkringskassan, Socialstyrelsen och SCB. Skulle man göra något sådant i USA skulle det kanske kosta hundratals miljoner för en studie, eftersom alla data måste samlas in specifikt för studien. Hos oss samlas redan många utfallsdata rutinmässigt, för alltid, i befintliga system, säger Martin Neovius.
Biosimilarer kan öka kostnadseffektiviteten
Kostnaden för biologiska läkemedel är i dag hög jämfört med många andra behandlingar. Men även detta kan förändras. – Nu kommer biosimilarerna, och det är intressant. Vi har inte studerat biosimilarer, men ju mer priset för biologiska läkemedel sjunker desto större andel av kostnaden skulle potentiellt kunna tas hem på minskade sjukskrivningar och förtidspensioneringar, säger Tor Olofsson. Hans forskning visar också att det kan spela stor roll hur tidigt behandlingen startar. Möjligheten att få tillbaka förlorad arbetsförmåga var dubbelt så stor hos patienter som fick biologiska läkemedel inom fem år efter ställd diagnos, jämfört med dem som inledde behandlingen senare. Biologiska läkemedel för reumatiker har funnits på marknaden i snart 20 år, men det är först på senare år som det har gått att få pålitlig statistik över medicinernas samhällsekonomiska effekter. De första åren var det betydligt färre och dessutom sjukare patienter som behandlades med biologiska läkemedel, eftersom det fanns en oro för allvarliga biverkningar. I och med att få sådana visat sig, har betydligt fler patienter kommit i behandling. I dag tror Tor Olofsson att de flesta svenska patienter som behöver behandling med biologiska läkemedel får det. – Det är svårt att veta om exakt rätt patienter behandlas. Det finns nog en viss överbehandling, av patienter vars smärtor inte längre beror på en aktiv inflammation. Samtidigt skulle förmodligen ytterligare några må bra av att inleda behandling, eller få den tidigare. Men internationellt sett har svenska patienter god tillgång till TNF alfa-hämmare. I länder med mindre resurser är situationen betydligt tuffare.
Hoppas påverka vård och politik
Tor Olofsson hoppas att hans forskning ska leda till ett ökat fokus på reumatikers sjukskrivning och förtidspensionering. För det första inom vården, eftersom en aggressiv behandling i rätt skede kan vara viktig för att undvika långtidssjukskrivningar och förtidspensionering som patienten har svårt att komma tillbaka från. För det andra inom politiken, för att kloka beslut ska fattas på en nivå där man kan överblicka både vinster och kostnader – helt enkelt väga Försäkringskassans vinst mot landstingens utgifter. – Naturligtvis ska beslut främst styras av andra hänsyn än ekonomiska. Vi behandlar ju patienter främst för att de ska bli bättre. Men minskat produktionsbortfall är en komponent som man åtminstone kan ha med när man fattar beslut, säger Tor Olofsson.