Panelsamtal om cancerstrategin med Ola Mattsson, Barncancerfondens generalsekreterare, Elin Karlsson, tf ordförande i Läkarförbundet, Lina Nordquist, liberalernas sjukvårdspolitiska talesperson, samt Axel Conradi (M), oppositionsregionråd i Stockholm.

Den nya cancerstrategin, som presenterades i januari, har tre övergripande delmål: Att minska risken för att insjukna i cancer genom förebyggande arbete och tidig upptäckt, att fler ska överleva cancer och att alla som drabbas ska få en så hög livskvalitet som möjligt under och efter en cancersjukdom. Slutmålet är en personcentrerad, jämlik vård, i nära koppling till forskning och innovation.

Den förra strategin som kom 2009 har inneburit stora skillnader för cancervården, betonade Lina Nordquist, liberalernas sjukvårdspolitiska talesperson och gruppledare i riksdagen, när cancerstrategin diskuterades vid ett seminarium arrangerat av public affairs-byrån Rud Pedersen.

– RCC är till exempel något som är självklart nu, och som stärker kunskap och ser till att det finns en struktur som börjar ge den jämlikhet vi är ute efter. Inget av detta fanns innan dess. Men det gäller att flytta fram positionerna.

Den nya strategin har hörsammat behovet av att synliggöra barnperspektivet, något som välkomnas av Barncancerfondens generalsekreterare Ola Mattsson.

– Sedan finns det utmaningar. För att kunna ha tydliga uppföljningsmål behöver vi statistik så att vi kan sätta de nyckeltal och indikatorer som vi behöver. Och där är det tyvärr så att barn är osynliggjorda i statistiken, påpekade han.

Måste inte göras på samma sätt 

Jämlik vård innebär att alla ska ha samma möjligheter att få sin cancer förebyggd, upptäckt och behandlad, och sedan få rehabilitering. Det betyder i sin tur inte att allt måste göras på samma sätt hela tiden, konstaterade Lina Nordquist.

Ola Mattsson var inne på liknande tankegångar:

– Den byråkrati vi byggt upp, och det system vi omfamnar så mycket i Sverige har rätt stora utmaningar som vi måste klä av. Vi kan inte införa precisionsmedicin inom ramen för det systemet som vi alltid gjort, utan här måste vi tänka nytt och vara lite modigare. Där kanske jämlikheten kan bli ett hinder. Att vi tänker att allt måste vara jämlikt och därför vågar vi inte investera i piloter, nya spännande lösningar och satsa på den profession som hittar de nya spännande möjligheterna som finns. Vi måste våga göra båda sakerna, sade han.

Ur ett jämlikhetsperspektiv fungerar det förhållandevis bra i barncancervården, konstaterade han.

– Den högspecialiserade barncancervården har, bland annat tack vare hur vi bedriver kompetensutveckling, ett väldigt nära samarbete redan som det är. Här skulle andra områden kunna lära sig av hur man arbetar.

Barncancerfonden står för ganska stora investeringar i barnonkologin, liksom all kompetensutveckling:

– Vi finansierar alla de infrastrukturer som rör klinisk forskning på barncancerområdet: barntumörbanken, barnleukemibanken, svenska barncancerregistret. Här behöver vi tänka till: Vem ska stå för struktur i samhället och vem ska stå för innovation och nytänkande forskning?

Staten måste stötta fattig region

Det finns en risk för att strategin implementeras ojämlikt, befarade Lina Nordquist:

– Staten behöver titta på vad det är regionerna inte har råd med. Till exempel läkemedel. Där en fattig region inte klarar dyra läkemedelskostnader behöver staten ta ett större ansvar, både för att peka och pynta, sade hon.

För att kunna leva upp till intentionerna i cancerstrategin behöver vårdpersonalen få möjlighet att träffa patienter med diffusa symptom i tid, och det behöver finnas en kontinuitet och tillgänglighet i vården som gör det möjligt att påverka livsstilsfaktorer för att förebygga cancer, resonerade Elin Karlsson, tf ordförande i Läkarförbundet.

– Vi behöver förstärka primärvården som oftast är den första kontakten, och se till att man har rätt fortbildning.

Elin Karlsson beskrev hur många har svårt att få utrymme att forska men också att möjligheten att träffas och utbyta erfarenheter minskat.

– När man skär ner på möjligheten för oss som jobbar i vården att träffas, utbyta erfarenheter och fortbilda, så tar man också bort allt det där som händer i kaffepauserna där vi börjar samarbeta med varandra.

En annan utmaning är att få patienter som vill delta i kliniska studier. Här borde det, i dagens digitala värld, gå att lösa deltagande i studier på andra sätt än att skicka patienter över hela landet för att ta ett visst läkemedel inför en viss certifierad sjuksköterska, framhöll Ola Mattsson.

– Tyvärr går det alldeles för långsamt när det gäller digitaliseringen av hälso- och sjukvården. På barncancerområdet helgenomsekvenseras alla barn med cancer. Vi har jättebra registerunderlag, vi har barntumörbanken som gjort retrospektiv sekvensering. Men det händer väldigt lite i systemet för att accelerera delning av hälsodata, hävdade han.

Cancerstrategin är beroende av att det händer saker på andra områden, fortsatte han.

– Så nu får vi göra det själva, sa Ola Mattsson och beskrev hur Barncancerfonden tillsammans med Genomic Medicine Sweden bygger den infrastruktur som behövs för att komma vidare.

Föreslår fond för att ge rum åt forskning

Axel Conradi, oppositionsregionråd i Stockholm (M) lanserade i slutet av förra året idén om en cancer science-fond, som ska stödja utvecklingen av precisionsmedicin inom cancerområdet så att Stockholm kan ta täten i arbetet med nya behandlingar. Det handlar om att utveckla diagnostik, skapa rum för forskning men också särskilt fokusera på precisionsmedicin.

– Det finns utmaningar i precisionsmedicin när det gäller hur vi utformar våra ersättningssystem. Men här är tanken att skapa ett forum där man kan testa och implementera lite bredare än man gör idag, sade han.

Från publikhåll lyftes resonemanget att viss vård kanske måste ges nära hemmet, men annan kan det vara värt att få resa till om det är där kapaciteten finns.

– Vi från liberalerna kan inte förstå varför man ska få röra sig över landet när det gäller öppenvård men är fånge i sin egen region när det gäller slutenvård, oavsett om det gäller operation eller andra typer av moment, kommenterade Lina Nordquist.

Axel Conradi fyllde på:

– Vi vill ha LOV i slutenvården. Det skulle öppna upp kapacitet och bli mycket mer jämlikt och effektivt resursutnyttjande.