I internationella jämförelser visas att svenskar relativt sett har en god hälsa, till exempel när man använder livslängden som måttstock. Men hälsotillståndet varierar kraftigt inom landet, inte minst mellan olika socioekonomiska grupper. Vid 30 års ålder har män med eftergymnasial en sex år längre förväntad återstående tid än män med grundskola som högsta utbildningsnivå. Bland kvinnor är motsvarande skillnad fem år.

En förklaring till skillnaderna är att livsförkortande ohälsosamma levnadsvanor är mer vanligt förekommande bland dem med socioekonomiskt sämre förutsättningar. Där röker fler, fler har en hög alkoholkonsumtion, fler äter onyttig mat och fler är fysiskt inaktiva.

Visserligen är forskningen om hur förebyggande insatser påverkar olika socioekonomiska grupper begränsad men den som gjorts pekar på att personer med sämre socioekonomiska förutsättningar i mindre grad tar till sig information, deltar i screening och andra preventiva insatser. Därför finns det till och med en risk att prevention kan öka hälsoklyftorna om inte sjukvården medvetet anpassar sitt förebyggande arbete för att nå de utsatta grupperna, hävdas det i rapporten.

Omotiverade skillnader

Att det inte uppstår några omotiverade skillnader mellan olika grupper är en förutsättning för jämlik prevention. Med omotiverade skillnader menas sådana skillnader som inte kan förklaras av vare sig en medicinsk bedömning eller av att två personers/gruppers behov ser olika ut.

På ett övergripande plan betonar landstingen vikten av jämlikt förebyggande sjukvård och mer sunda levnadsvanor för att stärka hälsan i befolkningen, konstateras i rapporten. Primärvården sägs ha en viktig roll i detta arbete. Men i den konkreta styrningen och i ersättningssystemen för primärvården framgår inte detta tillräckligt tydligt. Och bara vart tredje landsting är tydliga med att prevention är en del av primärvårdens uppdrag. Rapporten påpekar också att landstingens uppföljning av skillnader i hälsa och levnadsvanor sker på en övergripande nivå och saknar direkt koppling till vårdens förebyggande arbete.

Öronmärkt ersättning

Öronmärkt ersättning till primärvården för preventiva insatser i riktning mot ökad jämlikhet kan hjälpa till att synliggöra frågan. Det har framgått i intervjuer som gjorts av rapportmedarbetarna. Men endast en tredjedel av landstingen har någon målrelaterad ersättning för sådana insatser. Förvisso justerar samtliga landsting ersättningen till primärvården efter det så kallade CNI, Care Need Index, som kan tolkas som en indirekt ersättning för att minska ojämlikheter i vården. Men enligt rapporten finns inget som tyder på att vårdcentraler som får en högre CNI-ersättning använder den för att öka vårdens insatser för minskad ojämlikhet.

Vårdgivare har begränsade möjligheter att samköra vårdinformation med socioekonomisk information – något som försvårar uppföljningen. Om landstingen vill göra sådana uppföljningar kan det göras inom forskningsprojekt eller om man inhämtar patienternas individuella samtycke.

I rapporten lämnas förslag och rekommendationer. På den nationella nivån föreslås att regeringen stärker kunskaperna om hur det förebyggande arbetet kan bli bättre på att öka jämlikheten. Forskning om hur prevention kan anpassas bättre till grupper med svaga socioekonomiska förutsättningar bör främjas. Socialstyrelsens nationella riktlinjer ska kontinuerligt ses över för att stärka jämlikhetsperspektivet.

Fler indikatorer behövs

Regeringen bör också främja att fler nationella indikatorer som beskriver skillnader i hälsa och levnadsvanor tas fram.

Landstingen rekommenderas att mer systematiskt nå personer med sämre socioekonomiska förutsättningar. En icke systematisk prevention missgynnar dessa personer. Styrningen måste därför fokusera på att följa upp preventionsarbetet så att inga omotiverade skillnader uppstår. Primärvården är viktig liksom det uppsökande arbetet inom mödra- och barnhälsovården.

Det är angeläget att skapa platser där kunskaper kan utbytas mellan vårdpersonal, vårdenheter och landsting. Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, och Nätverket Hälsofrämjande hälso- och sjukvård har en viktig roll på nationell nivå för att samla och sprida erfarenheter.

Primärvården bör även samverka med andra samhällsaktörer, som socialtjänsten, tandvården, skolan, apoteken, företagshälsovården och civilsamhället.