Otto Simonsson från läkemedelsföretaget Galderma rycker in som sjuksköterska på Akademiska sjukhuset i Uppsala för att vårda covid-patienter.
– Jag svarade på det upprop som kom i april och kände då att jag ville vara en del av lösningen för att vi ska komma ur pandemin, säger Otto Simonsson, som är utbildad sjuksköterska.
Han tog examen 1997 men har de senaste 17 åren – med några korta avbrott – inte jobbat som sjuksköterska. Till vardags arbetar Otto Simonsson på Galderma i Uppsala som försäljningschef för receptbelagda läkemedel med fokus på den nordiska marknaden.
– Nu har jag möjlighet att få tjänstledig från jobbet för att gå in och jobba på Akademiska ett par pass under en arbetsvecka, plus vissa helger, berättar Otto, som jobbade enligt den modellen under ett par vårmånader och nu igen under hösten och vintern när vårdtrycket med covidpatienter ökat.
I båda omgångarna har Otto Simonsson tjänstgjort på en eftervårdsavdelning, där många av covidpatienterna gått igenom intensivvård och fortfarande kan ha behov av syrgasbehandling
Under de senaste månaderna har han även gjort arbetspass på Akademiska sjukhusets infektionsavdelning.
– Min ingång har hela tiden varit att jag ska vara där för att avlasta övrig personal. Roll och funktion som jag tilldelas har ingen betydelse. Det är också den anda som präglar hela arbetet inom covidvården. Under våren var exempelvis omvårdnadsbehovet så stort att många andra yrkeskategorier som logopeder och arbetsterapeuter fick göra en del av de insatserna också.
Vad har varit största omställningen för egen del?
– Det är klart att det hänt massor på 17 år – teknik, arbetsprocesser, materialet vi jobbar med. Mycket har handlat om att komma in i rutiner och utöver det måste man hela tiden ställa om utifrån ökad kunskap kring ett virus som vi inte visste mycket om i början, men där vi hela tiden förbättrar vårt sätt att behandla patienterna.
Efter ett par dagars snabbintroduktion på Akademiskas kliniska träningscentrum var det ”bara att köra” på avdelningen i våras när vårdtrycket då nådde sin topp.
Otto Simonsson hyllar vårdens omställnings- och anpassningsförmåga:
– Jag kan ju relatera till mitt eget chefsperspektiv om vikten av att kunna planera större förändringar ordentligt och att komma igång med nya processen. Det hade vården önskat också men det fanns det inte tid för under pandemin utan man fick det snabbt att funka ändå med rätt attityd och knuten näve.
– Alla är trötta och slitna men gör ändå jobbet. Det är otroligt imponerande att man alltid hittar lösningar. Om avdelningen exempelvis behöver släppa personal så kanske ingen vill egentligen och det kommer ingen uppsträckt hand, men då är det alltid någon som säger: okej, jag tar det. Och så går man vidare.
Han upplever att patienterna under pandemins andra våg generellt är mer vårdkrävande jämfört med i våras.
– Då kunde fokus för många patienter vara på rehabilitering inför utskrivning – nu är många patienter lite sämre både rent medicinskt och omvårdnadsmässigt.
Hur tänker du framåt?
– Jag grovplanerar för ungefär en månad framåt och räknar med att fortsätta kombinera två jobb tills trycker på vården minskar. En sak som blivit tydligt är hur svår framtiden är att förutse. När det lugnade ner sig i somras var det nog ingen som kunde tro att det skulle komma en så kraftig andra våg.