Betydligt mer antidepressiva läkemedel skrivs ut i Sverige än grannländerna och skillnaderna har ökat markant över tid. Läkemedelsverket kallar utvecklingen anmärkningsvärd och säger att fler studier behövs.
Sedan mitten av 90-talet har förskrivningen av antidepressiva i Sverige ökat i alla grupper, men framför allt hos unga. Samtidigt har förskrivningen varit stabil, ökat betydligt långsammare eller till och med minskat i Danmark och Norge. Det visar en rapport som Läkemedelsverket nyligen publicerade. I åldrarna 10–19 år var förskrivningen mellan två och fem gånger så hög i Sverige som i grannländerna, beroende på vilken grupp som studerades. Närmare 9 procent av svenska flickor i åldrarna 15–19 år hämtar ut antidepressiva, att jämföra med drygt 3 procent i Danmark och Norge.
Skillnaderna uppstått de senaste 20 åren
Marcel Ballin, epidemiolog och utredare på Läkemedelsverket, var projektledare för utredningsarbetet som gjordes på uppdrag av regeringen. Målet var att jämföra förskrivningen i Sverige och övriga nordiska länder, studera ländernas behandlingsrekommendationer och utreda om de svenska behövde förändras.
– Att det fanns skillnader mellan länderna visste vi, men vårt huvudresultat är att skillnaderna har ökat mycket på ganska kort tid. För knappt tjugo år sedan låg de här länderna nära varandra, säger Marcel Ballin.
Han konstaterar att behandlingsrekommendationerna är i stort sett lika, och att länderna har liknande finansieringssystem för läkemedel.
– Vi såg alltså inga skäl att ändra de svenska rekommendationerna, som dessutom uppdaterades så sent som i höstas. Men att förskrivningsmönstren förändrats så mycket tyckte vi var anmärkningsvärt. Det borde studeras vidare, säger Marcel Ballin.
Eftersom de nyaste siffrorna i underlaget var från 2021 ser han också ett behov av en uppdaterad studie med nya siffror.
– Vi skulle bland annat gärna vilja veta om förändringen ser olika ut inom primärvård respektive specialistvård, säger Marcel Ballin.
I rapporten påpekas att hälsodata från primärvården inte regelmässigt samlas in i patientregister, något som den statliga utredningen om hälsodataregister lämnade förslag om 2024 och som Socialstyrelsen nu förbereder. I väntan på en förändring skriver Läkemedelsverket att det vore värdefullt att kombinera regionala primärvårdsdatabaser med data från Patientregistret och Läkemedelsregistret för att närmare studera trender i läkemedelsbehandlingen av patienter med psykiatriska diagnoser.
God tillgång till vård kan öka förskrivning
Det ingick inte i Läkemedelsverkets uppdrag att undersöka bakomliggande orsaker. Rapportförfattarna konstaterar bara att såväl diagnostiska och strukturella som sociokulturella faktorer kan bidra.
– Kanske har tröskeln för att söka vård blivit lägre. Det kan också handla om synen på vad som är friskt och sjukt, och systemfaktorer, som vilken behandling som finns tillgänglig. Den ökade förskrivningen har skett parallellt med en ökad diagnostik, men att vi skulle ha upp till fem gånger högre psykiatrisk sjuklighet i Sverige än i grannländerna tror jag ju inte riktigt, säger Marcel Ballin.
I såväl Sverige som grannländerna rekommenderas vid lindrigare tillstånd i första hand psykoterapi. En möjlig förklaring till högre förskrivning skulle alltså kunna vara att det saknas tillgång till psykoterapeuter, och att läkemedel skrivs ut istället. Men det finns ingen information om att den situationen skulle vara annorlunda i grannländerna.
Johan Reutfors, överläkare i psykiatri och docent vid Centrum för läkemedelsepidemiologi vid Karolinska Institutet, är en av de forskare vars artiklar ligger till grund för kartläggningen. Han konstaterar att en god tillgång till vård faktiskt också kan vara en pådrivande faktor för mer läkemedelsanvändning. Sverige har fler barn- och ungdomspsykiatriker per 100 000 invånare än grannländerna, ungefär dubbelt så många som i Danmark.
– Barn- och ungdomspsykiatrin har vuxit mycket. Dessutom anlitar BUP läkare från vuxenpsykiatrin för att hinna med arbetet. De läkarna kommer in huvudsakligen för att sköta frågor om medicinering och intyg, och är kanske ännu mer benägna att skriva ut läkemedel, säger Johan Reutfors.
Primärvårdens roll kan vara betydelsefull
En stor del av de antidepressiva läkemedlen skrivs dock inte ut inom specialistvården, utan i primärvården. Johan Reutfors tror att en brist på kontinuitet där kan bidra till högre förskrivning, genom att behandlingsperioderna blir längre.
– Det vore verkligen en intressant och viktig fråga att titta närmare på. Att avsluta en behandling kanske är svårare om man bara arbetar tillfälligt på en plats och inte vet om man kan följa patienten efteråt. Vid nedtrappningen måste man ta hänsyn till risken för utsättningssymtom. Det kan behövas stöd under nedtrappningen, och vet du inte att patienten får det så kanske du tar det säkra för det osäkra och bara förnyar receptet istället, säger Johan Reutfors.
Just läkares motiv vid förskrivning har han inte studerat, men han har gjort en studie som visar skillnader i behandlingslängd mellan de skandinaviska länderna. Ett år efter insättning av antidepressiva läkemedel hade närmare 60 procent av svenska barn och ungdomar fortfarande ett recept medan knappt 50 procent hade det i Danmark, och bara 40 procent i Norge.
Även Marcel Ballin på Läkemedelsverket lyfter frågan om behandlingslängd. Om patienter behandlas under längre tid än förut så kan det vara en delförklaring till ökningen. Att studera detta är ett av Läkemedelsverkets förslag i rapporten.
I de uppdaterade riktlinjerna för psykiatrisk vård som Läkemedelsverket publicerade i november 2025 har just utsättning av antidepressiva läkemedel fått ett större fokus. Expertgruppen bakom de nya rekommendationerna konstaterar att det inte finns tillräcklig evidens för en viss metod, men att det är viktigt att göra anpassningar efter enskilda patienter och att kunna skilja ett återinsjuknande från utsättningssymtom. I övrigt innehåller de uppdaterade riktlinjerna inte några större förändringar vad gäller lindriga och medelsvåra tillstånd.
Antidepressiva även mot andra sjukdomar
Johan Reutfors påpekar också att antidepressiva läkemedel skrivs ut mot många andra tillstånd än depression, bland annat smärtor, sömnstörningar, utmattningssyndrom, magsjukdomen IBS och vissa ätstörningar.
– Kanske har fler läkare börjat uppmärksamma att det här är en preparatgrupp som har en viss chans att hjälpa deras patienter, och som inte är så riskabel att prova. Där skulle det kunna finnas skillnader jämfört med grannländerna, även om det inte är något jag vet.
Siffrorna från Läkemedelsverket visar enbart utskrivning av läkemedel på årsbasis. Johan Reutfors skulle vilja se den så kallade punktprevalensen – hur många patienter som använder antidepressiva läkemedel vid en viss tidpunkt, och för vad.
– Det är viktigt att bättre förstå de siffror som nu har presenterats. De stora talen och kurvorna ger inte alltid den fullständiga bilden. Samtidigt behövs det mer kvalitativ forskning om olika vårdsituationer och hur läkare och patienter resonerar. Man behöver komplettera med flera olika perspektiv, säger Johan Reutfors.
Även Läkemedelsverket efterlyser i rapporten ytterligare studier. Bland annat vill myndigheten se hur behandlingslängd, diagnostik och symtombörda har förändrats över tid, och även om ökad medikalisering kan spela in, alltså att något som tidigare betraktades som naturliga variationer nu ses som sjukligt.
Ett sätt att göra det, skriver Läkemedelsverket, vore att studera kopplingen mellan förskrivning och hälsoeffekter över tid. Metoden användes nyligen i en svensk studie om ADHD. Den visade att sambandet mellan medicinering och hälsoutfall försvagades när förskrivningen ökade, vilket kan vara ett tecken på att läkemedlen idag skrivs ut till en bredare grupp med lindrigare besvär.