Mef Nilbert, professor i klinisk onkologi och sakkunnig på Socialstyrelsen, höll ett anförande när alla aktörer samlades för att inviga SweCan med ett event i Stockholms stadshus.
Svensk cancervård behöver bättre samordning, snabbare innovation och större jämlikhet konstaterar Socialstyrelsen – arbetet sker ofta i stuprör med risk för att viktiga aktörer står utanför och nya arbetssätt och behandlingar dröjer onödigt länge med att nå ut till patienterna.
Nu etablerar Socialstyrelsen på regeringens uppdrag SweCan, Sweden’s Cancer Mission Hub, där vård, akademi, myndigheter, industri och civilsamhälle gemensamt ska finna nya lösningar. Planen är ett ”missionsdrivet arbetssätt”, alltså att utgå från konkreta uppgifter och utmaningar.
– Jag föreställer mig att det finns både stora komplexa frågor och flera mindre där SweCan kan flytta oss framåt snabbare, säger Mef Nilbert, professor i klinisk onkologi och sakkunnig på Socialstyrelsen.
Nationella cancer mission hubs finns redan i omkring tio länder i Europa och fler är på gång. Konceptet har utvecklats inom ramen för EU-kommissionens initiativ Cancer Mission som är del av Horizon Europe, kommissionens finansieringsprogram för forskning och innovation.
Tanken är att hubbarna ska dela erfarenheter och kunskap med varandra, men formen kan skilja något mellan de olika länderna. I vissa fall är det patientföreningar som står bakom, i andra forskningsstiftelser. Sverige är hittills ensamt om att starta en hubb som en direkt konsekvens av ett regeringsuppdrag till en myndighet.
– Jag tror att det är bra att vi har regeringens mandat att arbeta tillsammans. Samverkan mellan akademi och profession finns redan i många former, som våra CCC, comprehensive cancer centers. Men trots att det finns flera olika överenskommelser och avtal så har det inte varit så lätt att få till samverkan med civilsamhället och industrin. I de komplexa utmaningar vi står inför behöver alla parter finnas vid bordet, säger Mef Nilbert.
Nya arbetssätt ska testas
I Socialstyrelsens beskrivning av SweCan talas om att ”anlägga nya och djärva arbetssätt”.
– Vi vill verkligen att det här ska vara en experimentverkstad där man våra prova nya sätt att samarbeta, även om inte allt kommer att lyckas. Det kommer kräva att vi utvecklar en tillit till varandra, säger Mef Nilbert.
Hon betonar att specifika arbetsområden inte är utvalda än, men tar som ett tänkbart exempel precisionsmedicin.
– Det finns väl ett 30-tal rapporter om precisionsmedicin vid det här laget men det saknas en nationell struktur, olika parter har drivit olika processer. Den typen av nya områden kan må bra av att hanteras inom SweCan. Men det kan även finnas gamla områden som kräver ett omtag.
Mef Nilbert beskriver också SweCan som en blivande omkopplingsstation mellan svenska och europeiska satsningar på cancerområdet. Hubben ska göra det lättare för aktörer i Sverige att veta vilka initiativ som är på väg och kunna prioritera utifrån detta.
Ansvaret kan förflyttas
Socialstyrelsen har slagit fast att SweCans ledord är ”en aktör, en röst”. Ett högsta beslutande organ ska samla närmare 70 personer från hälso- och sjukvården, akademin, myndigheter, näringslivet, civilsamhället och patient- och professionsföreningar. Därunder ska finnas arbetsutskott utsedda av partnerskapet, ett kansli vid Socialstyrelsen, och med tiden olika arbetsgrupper för att hantera större komplexa frågor.
I ett första skede har myndigheten planerat formen och samlat in erfarenheter från bland annat innovationsmiljön Nollvision, cancer om framgångar och svårigheter vid tidigare samarbeten på tvärs mellan samhällssektorer. Socialstyrelsen ska också samverka med bland annat Folkhälsomyndigheten och redovisa arbetet till Socialdepartementet varje år till och med 2028. Men på lite sikt är det inte självklart att det är just någon av myndigheterna som ska hålla samman arbetet.
– Vi behöver ha en samordnande funktion åtminstone ett eller ett par år. Men det är inte vi som äger frågan, den måste ägas tillsammans av alla som medverkar, säger Mef Nilbert.
Sverige under EU-snittet i diagnostisk kapacitet
I samband med den officiella invigningen av SweCan i april presenterades även ett nationellt faktablad om cancer i Sverige, sammanställts av European Cancer Organisation. Likadana blad, med namnet European Cancer Pulse finns för ytterligare tolv länder och fler kommer. I bladen beskrivs översiktligt varje lands insatser och läge i jämförelse med övriga i EU, och i det svenska bladet med övriga Norden.
Fastän cancerincidensen, alltså förekomsten av cancerdiagnoser, är något högre i Sverige än EU-snittet har Sverige lägre dödlighet i cancer. En betydligt större andel än EU-genomsnittet ingår i screeningprogram, rökning är ovanligare, alkoholkonsumtionen är lägre och färre är fysiskt inaktiva.
Dock lever en högre andel svenskar än européer med obesitas och vi har en lägre konsumtion av frukt och grönsaker. Mindre än 8 procent av svenskarna äter den rekommenderade mängden, medan drygt 12 procent gör det i EU och nästan 23 procent gör det i Danmark.
– Det är ju ingen överraskning att vi presterar klart över EU-nivå på många parametrar. Vi har mycket på plats i Sverige även om en del riskfaktorer sticker ut, inte minst vårt låga intag av frukt och grönt. Mer överraskande var att vi ligger lågt på diagnostisk kapacitet, som magnetkameror, PET-kameror och CT. Att det behöver finnas tillräcklig utrustning är en sak, men inte det enda – det är en fråga om hur man arbetar också. Det är värt att fundera vidare på, säger Mef Nilbert.
Första arbetsområden väljs i höst
I augusti planeras ett första större möte för SweCan-deltagarna. Till en början är det Socialstyrelsen som sammankallar och organiserar mötena, men med tiden kan ordförandeskapet för SweCan rotera. Under vintern har inbjudningar gått och listan är nu nästan klar. Där ingår bland andra representanter för regioner och regionala cancercentra, medicinska fakulteter och andra cancerforskningsmiljöer, flera myndigheter, patientorganisationer och industriföreningar som Lif, Sweden Bio och Swedish Medtech.
– Under hösten räknar vi med att två eller tre områden utkristalliseras som vi börjar att arbeta med. När det senare formas arbetsgrupper så behöver man kanske ta ett steg till och inkludera andra aktörer eller företag som är särskilt intresserade av just de områdena, säger Mef Nilbert.
