Tydligare statlig vårdstyrning väntar

Acko Ankarberg Johansson (KD) är Sveriges första renodlade sjukvårdsminister. Utbyggd primärvård och tydligare statlig styrning av regionerna står högt på hennes agenda.

Nya ministrar som utses har ofta en startsträcka för att sätta sig in i sitt ansvarsområde. Möjligen är den lite kortare för Acko Ankarberg Johansson, som den gångna mandatperioden suttit som ordförande för riksdagens socialutskott, vilket gör att hon redan är bekväm med sjukvårdssektorns frågeställningar. Nu är hon i ett avseende också unik. Aldrig tidigare har Sverige haft en renodlad sjukvårdsminister. Det är något som länge varit efterlängtat av många inom hälso- och sjukvårdssektorn, så ur den aspekten ligger nya ministern kanske redan på plus. Länge gällde en ensam socialminister på posten som chef för departementet och med ansvar för hela sektorn. Sedan 1990-talets regeringar har det funnits en särskild socialförsäkringsminister med ansvar för bland annat pensioner, sjukförsäkring och föräldraförsäkring. Men den nya regeringen slår rekord med hela fyra statsråd i socialdepartementet. Partikollegan Jakob Forssmed är socialminister och departementschef som bland annat kommer att ha ansvar för folkhälsofrågor och idrott. Moderaternas två ministrar i departementet är Camilla Waltersson Grönvall, socialtjänstminister, och Anna Tenje, socialförsäkringsminister.

Den nya sjukvårdsministern ser mycket positivt på det mer renodlade uppdraget:

– Jag har arbetat en längre tid med sjukvårdsfrågor och ser fram emot att i min nya roll som minister åstadkomma den förändring av svensk sjukvård som regeringen har stakat ut i regeringsförklaringen, säger Acko Ankarberg Johansson.

Tidö-avtalet mellan regeringen och Sverigedemokraterna har stått i centrum för politisk debatt sedan det presenterades. Men mycket lite har handlat om de förslag samarbetspartierna vill driva inom hälso- och sjukvårdsområdet. Ett av de sex samarbetsprojekten i avtalet gäller en rad reformer inom hälso- och sjukvården. Här framträder framför allt en bild av en tydligare statlig styrning och nationell samordning av vården. Ambitionen är att vården stora problemområden ska lösas med hjälp av tydligare och mer strikta nationella verktyg, ramar och riktlinjer. Det handlar exempelvis om utbyggd primärvård, kortare köer till specialistvård, fler vårdplatser, bättre arbetsmiljö och kompetensförsörjning, enhetlig digital infrastruktur, stärkta patienträttigheter och mer jämlik vård mellan olika delar av landet.

Åtgärder i första budgeten

Acko Ankarberg Johansson presenterade vid en pressträff de första åtgärderna som finns i statens budget för nästa år. Det handlar bland annat om en utökad satsning på två miljarder kronor per år för att öka antalet vårdplatser, samt inrättandet av en statlig nationell vårdförmedling för att minska väntetiderna till operation och behandling inom specialistvård. Regeringen aviserar även en utökad satsning på förlossnings- och kvinnosjukvård.

Kristdemokraterna har länge drivit frågan om en ökad statlig styrning av hälso- och sjukvården. I början av nästa år tillsätts enligt avtalet en statlig utredning som ska analysera möjligheterna att långsiktigt införa ett delvis eller helt statligt huvudmannaskap. Acko Ankarberg Johansson är tydlig med att en sådan långtgående förändring kräver såväl bred politisk förankring som hög acceptans ute i vården.

– Det blir en statlig utredning och vi behöver nu grunna på hur den ska arbeta. Jag tror inte att poängen är att snabbt tillsätta något utan se till att vi får en utredning på plats med rätt direktiv. Vi behöver också lyssna noga på alla som finns i vården, profession och patienter förstås, men det kommer också vara viktigt att vi tar in kunskap ifrån forskare och andra inom akademin. Det kommer ju också viktigt att lyssna in vad alla partier i riksdagen tycker, så förändringar kan bli bestående, säger Acko Ankarberg Johansson.

Tydligare statlig styrning

Generellt vill hon att staten i högre grad ska styra vården i regionerna med nationella planer och riktlinjer som blir obligatoriska att följa.

– Det måste vara obligatoriskt, annars är det ingen mening med att ha styrande planer. Det får inte bli pappersprodukter som är fritt valt arbete. Väljer man att lägga mer ansvar på staten så ska det vara på riktigt. Vi i Kristdemokraterna ser det som en reform som går åt två håll. Vi ska flytta delar till staten som vi tycker passar bäst där, medan andra delar ska ut i verksamheterna. Jag uppfattar att det är bärande för de fyra partierna att förändringarna ska vara ändamålsenliga.

Vad gäller utbyggnad av primärvården tar den nya regeringen vid där den förra slutade. Faktum är att den frågan varit högt prioriterad i decennier utan att några drastiska förbättringar skett, exempelvis vad gäller antalet allmänläkare eller patienters möjlighet att kunna få träffa samma läkare vid varje besök på en vårdcentral. Acko Ankarberg Johansson säger sig vara positiv till den primärvårdsproposition som den tidigare regeringen lade fram i våras, samt att Socialstyrelsen angett ett nytt tydligt mål att arbeta mot – att varje allmänläkare ska ha 1 100 patienter på sin lista. Att nå det innebär förstås ett långsiktigt arbete, i Tidö-avtalet anges det som ett tioårigt projekt.

– Nu tar Socialstyrelsen nästa steg och faktiskt säger att det ska vara ungefär 1 100 patienter per distriktsläkare. Då måste vi börja bygga en bra grund för det. Det är positivt att flera regioner nu planerar för detta och gör en plan för man ska komma ner till den här nivån. I dag ligger nivån på kanske drygt 2 000 patienter per läkare. Det är något som kommer att göra yrket attraktivt. Fler som vill jobba, och fler som vill arbeta på heltid även bland distriktsläkarna, säger Acko Ankarberg Johansson.

Primärvårdens andel av de totala sjukvårdskostnaderna har trots decennier av satsningar inte nämnvärt förändrats. Kommer vi under den här mandatperioden se en förändring?

– Staten har tidigare och kommer att fortsätta bidra med mycket pengar till primärvården. Jag kommer säkerställa att dessa pengar verkligen går till fler medarbetare. Det handlar om att öka antalet distriktsläkare, distriktssjuksköterskor, och alla andra personalkategorier i primärvården. Vi måste använda de statliga pengarna till någonting som är bestående, vi behöver se till att primärvården växer. Men att prata om primärvårdens andel av kostnaderna kommer vara lite svårt. Vi ser ju samtidigt att alltfler nya avancerade behandlingar kan innebära mindre behov av annan sjukvård och dessa behandlingar tenderar vara ganska dyra. Men primärvården måste få fler medarbetare. Det kommer vara viktigt för de närmaste åren.

Tidigare i år drev ni i riksdagens socialutskott igenom en hemställan till den förra regeringen om att patienter ska erbjudas bättre tillgång till läkemedel riktade till sällsynta sjukdomar. Det ledde senare till ett utredningsuppdrag till pris- och subventionsmyndigheten TLV. Hur kommer ni att ta frågan vidare när ni nu själva har makten?

– Jag kommer att i närtid träffa alla myndigheter och aktörer som har fått uppdrag som har varit viktiga för oss och lyssna in hur långt de har kommit. Kan vi snabba på denna process? Var befinner vi oss? Jag är glad över att den avgående regeringen gav så många uppdrag som den gjorde de sista månaderna, vilket var en följd av våra tillkännagivanden. Det gör det lite lättare nu att kunna följa upp hur det gått, och se om vi kan göra något annorlunda för att snabba på.

Även inom hälsodata har den tidigare regeringen gett olika myndigheter ett antal utredningsuppdrag. Hur prioriterar ni dessa?

– Det är samma sak där. Vi behöver få en tydlig bild av var vi befinner oss. Vilka ytterligare saker behöver staten göra nu? Finns det några tidtabeller vi kan förändra? Det finns stora ambitioner i Tidö-avtalet kring att få en bättre nationell samordning inom hälsodataområdet.

En nationell strategi för Life Science antogs av den tidigare regeringen och ett kontor för Life Science lett av en nationell samordnare inrättades tvärs över departementsgränserna i regeringskansliet. Hur tar ni det arbetet vidare, då uppdraget löper ut till årsskiftet?

– Vi kommer att lyfta Life Science under det svenska ordförandeskapet i EU i form av en konferens. Men jag kommer förstås också samtala med de andra kollegerna som är berörda på både näring- och utbildningsdepartementen om vad behöver vi göra i nästa steg. Och inte minst samtala med vår samordnare Jenni Nordborg. Hur vi ska utveckla och förändra arbetet inom Life Science kan jag inte svara på i dag, men vi tänker givetvis fortsätta detta viktiga arbete, säger Acko Ankarberg Johansson.